Thailands historia

Wikipedia

Thailands historia börjar med Thai-folkets utvandring från sitt tidigare hemland i nuvarande södra Kina till sydöstra Asien runt 900-talet e.Kr. Innan detta styrdes nuvarande Thailand av kungariken ur folken mon, khmerer och malajer. Thai-folket grundade sina egna länder med början i kungariket Sukhothai och sedan Ayutthaya. Dessa länder förde krig mot varandra och var ständigt hotade av khmererna, Burma och Vietnam. Långt senare kom hotet från europeiska kolonialmakter på 1800- och början av 1900-talen men Thailand överlevde som enda sydostasiatiska nation som undslapp kolonialstyre. Efter att absolut monarki avskaffades 1932 genomlevde Thailand nästan 60 år av permanent militärdiktatur innan demokrati infördes.

[redigera] Sukhothai och Lannathai

Thailändare räknar grundandet av sin nation från 1200-talet. Enligt traditionen ska thailändska hövdingar ha uppnått självständighet från khmerernas kejsardöme i staden Sukhothai som 1238 etablerades som ett självständigt kungadöme av Pho Khun Si Indrathit. Kungadömet hade en kort storhetstid och föll 1365 under en annan stat kallad Ayutthaya som skulle komma att dominera södra och centrala Thailand till 1700-talet.

Samtida med Sukhothai var den nordliga staten Lanna. Detta rike uppstod samtidigt med Sukhothai men överlevde längre. Dess självständighet upphörde 1558 då den föll för Burma. Därefter regerades det växelvis av Burma och Ayutthaya innan det 1775 föll för kung Taksin av Siam.

[redigera] Ayutthaya

Den första kungen av Ayutthaya, Ramathibodi I, gjorde två viktiga bidrag till Thailands historia: han gjorde den buddhistiska grenen Theravada till officiell religion – för att särskilja sitt land från det intilliggande hinduiska kungariket Angkor – och sammanställandet av Dharmashastra, en lagtext baserad på hinduiska källor och thailändska sedvanor. Dharmashastran kvarstod som en del av thailändsk lagstiftning fram till sent 1800-tal. Med början med portugiserna på 1500-talet hade Ayutthaya en del kontakter med västerlandet men fram till 1700-talet var det främst kontakterna med granländerna Indien och Kina som var av betydelse. Ayutthaya dominerade ett avsevärt område, från de islamiska staterna på Malackahalvön till stater i vad som nu är norra Thailand. Trots detta gjorde Burma, som kontrollerade Lanna, flera försök att invadera Ayutthaya på 1750- och 1760-talet. Slutligen 1767 angrep burmeserna staden och tog den. Kungafamiljen flydde och kungen dog tio dagar senare av svält. Ayutthayas kungaätt dog ut.

[redigera] Thornburi- och Bangkokperioden

Efter att Ayutthaya hade krossats av Burma lyckades Taksin ena thailändarna i ett nytt kungarike styrt från den nya huvudstaden Thonburi och han utropade sig själv till kung 1769. Taksin påstods emellertid ha blivit sinnessjuk och han avsattes, fängslades och avrättades 1782. General Chakri efterträdde honom som kung Rama I, den förste av Chakridynastin. Samma år grundade han den nya huvudstaden Bangkok, tvärs över floden Chao Phraya från Thonburi. På 1790-talet besegrades burmeserna och drevs ut ur Siam, som riket då kallades. Även Lanna frigjordes från Burma men den kung som tillsattes där var i praktiken en marionett till Chakri-monarken.

Efter brittiska segrar i grannlandet Burma 1826 blev Rama I:s ättlingar alltmer oroade över hotet från europeisk kolonialism. Det första thailändska erkännandet av en europeisk makt i området var ett freds- och handelsavtal med Storbritannien 1826. År 1833 inledde USA diplomatiska förbindelser med Siam, som var Thailands namn fram till 1939 samt mellan 1945 och 1949. Det var emellertid under regeringstiden för kung Mongkut och hans son Chulalongkorn som Thailand på allvar inledde förbindelser med västmakter. Det är en vanlig åsikt att det var dessa monarkers diplomatiska skicklighet i kombination med modernisering av Siams regering som gjorde att Siam var det enda landet i Sydostasien som undvek europeisk kolonisering. Detta visas bland annat genom landets moderna namn: Prathet Thai eller Thai-land, där Prathet betyder "nation" och thai betyder "fri".

Ett gränsavtal med Storbritannien 1909 reglerade den gränsens mellan Siam och brittiska Malacka genom att Thailand fick kontrollen över provinserna Pattani, Yala, Narathiwat och Satun, som tidigare utgjort delar av de delvis självständiga sultanaten Pattani och Kedah. En rad avtal med Frankrike fastställde landets östgräns mot Laos och Kambodja.

[redigera] Militärstyre

En militärkupp 1932 omvandlade Siam från en absolut till en konstitutionell monarki. Kung Prajadhipok godtog till en början denna förändring men abdikerade senare och överlät tronen till sin brorson Ananda Mahidol. Vid abdikationen sa kung Prajadhipok att en regents uppgift är att regera för hela folkets väl och inte för en utvald grupp. Kung Ananda Mahidol dog 1946 under vad vissa anser vara mystiska omständigheter; den officiella förklaringen var att han vådasköt sig själv när han rengjorde sitt vapen. Han efterträddes av sin bror Bhumibol Adulyadej, den av Thailands kungar som regerat längst och som är mycket populär bland thailändare. Även om Thailand till namnet var en monarki regerades det av en serie militärregeringar, varav de främsta var ledda av Plaek Pibulsonggram och Sarit Dhanarajata, med korta perioder av demokratiskt styre emellan. Den siste ledaren för dessa militärregeringar, Sarit Dhanarajata, gav upp makten 1992 efter massiva folkliga protester understödda av kungen. Från 1992 till 2006 var Thailand en fungerande demokrati. I september detta år avsattes den dåvarande kontroversiella regeringen under miljardären Thaksin Shinawatra genom en statskupp och militären tog åter regeringsmakten.

I början av 1941 invaderade Thailand Franska Indokina och började Fransk-thailändska kriget. Thailändarna, som var bättre utrustade och var numerärt överlägsna fransmännen, erövrade Laos. Fransmännen vann emellertid ett sjöslag vid Koh Chang. Japan medlade i konflikten och ett vapenstillestånd utropades 28 januari 1941. Den 9 maj undertecknades ett fredsavtal i Tokyo där Vichyfrankrike, efter japansk övertalning, gav upp de omstridda territorierna till Thailand. Efter andra världskriget gick den dåvarande premiärministern Pridi Phanomyong med på att återlämna de erövrade områdena till Frankrike, vilket var ett vilkor för att Thailand skulle få medlemskap i det nybildade FN.

Den 8 december 1941, bara timmar efter attacken mot Pearl Harbor, krävde Japan att få transitera trupper över Thailand till fronten på Malackahalvön. Japan invaderade därefter Thailand och strider mellan thailändska och japanska trupper pågick i mellan sex och åtta timmar innan fältmarskalk Pibulsonggram beordrade eldupphör. Kort därefter fick Japan tillstånd att flytta trupper över thailändskt territorium och den 21 december 1941 undertecknade Thailand och Japan en militärallians med ett hemligt protokoll vari Japan förband sig att hjälpa Thiland ta tillbaka territorier som förlorats till de franska och brittiska kolonialmakterna. Thailand förband sig att hjälpa Japan i kriget mot de Allierade. Den 25 januari 1942 förklarade Thailand USA och Storbritannien krig. En thailändsk motståndsrörelse, med namnet Seri Tahi, bekämpade dock med amerikanskt stöd japanerna under kriget.

Efter Japans kapitulation 1945 betraktades Thailand som en besegrad nation av de Allierade men landet ockuperades aldrig. Under efterkrigstiden hade Thailand goda relationer med USA, som sågs som en beskyddare mot kommunistiska revolutioner i grannländerna.

Thailand var även med och grundade ASEAN (Assiciation of SouthEast Asian Nations) 1967 och har, särskilt efter att demokrati infördes 1992 varit aktiv i organisationens verksamhet.

[redigera] Demokrati

Utvecklingen i Thailand efter 1973 kännetecknades av en kamp om att definiera landets politiska struktur. Kampen vanns av kungen och generalen Prem Tinsulanonda som förordade en demokratisk statsbildning.

Åren efter 1973 bestod av en svår, och ibland blodig, övergång från militärt till civilt styre med flera bakslag längs vägen. En revolution 1973 medförde en kort tid av instabil demokrati. En blodig högerkupp 1976 återinförde militärregering. Under en stor del av 1980-talet styrdes Thailand av Prem, en demokrati-orienterad politiker som återinförde parlamentarism. Därefter förblev landet demokratiskt förutom en kort period av militärt styre 1991-1992.

Det populistiska partiet Thai Rak Thai med premiärminister Thaksin fick makten 2001. Den 19 september 2006, när premiärministern var på besök i New York för ett möte i FN, genomförde arméchefen generallöjtnant Sonthi Boonyaratglin en lyckad statskupp.