Vietnams historia

Wikipedia

Den här artikeln behandlar Vietnams historia.

Innehåll 1 Äldre historia 2 Dynastierna 2.1 Vietnams kejsare 3 Kolonialtiden 4 Självständigheten 5 Vietnamkriget 6 Efter kriget 7 Viktiga årtal

[redigera] Äldre historia

Den vietnamesiska historien går minst 2500 år tillbaka i tiden. År 208 f.kr. kom norra delen av dagens Vietnam att bli en del av det under Qindynastin kraftigt expanderande Kina. Landet kontrollerades sedan av Kina och/eller kineser i drygt 1000 år, tills Ngo Quyen år 938 besegrade en kinesisk armé i slaget vid Bach Dang floden och förklarade landet självständigt.

Ett 20 år långt inbördeskrig bröt ut efter Ngo Quyens död och tog slut först när Dinh Bo Linh hade besegrat de andra krigsherrarna och utropade sig själv till kejsare av Dai Co Viet (Đại Cồ Việt). Huvudstaden förlades till Hoa Lu (Hoa Lư, dagens Ninh Bình söder om Hanoi). Därmed började Dinh-dynastin.

När Dinh Bo Linh och hans äldsta son Dinh Lien dödades av en enuck fick hans enda kvarvarande son, Dinh Toan, bestiga tronen endast sex år gammal. Den kinesiska sond-dynastin såg nu sin möjlighet och invaderade Vietnam men blev slutligen besegrade igen vid Bach Dang floden 968. Vietnam styrdes då av överbefälhavarne för vietnams arme Le Hoan. Därefter normaliserades relationerna mellan Vietnam och Kina.

[redigera] Dynastierna

Efter Le Hoan´s död bröt på nytt till inbörderkrig mellan hans söner. Segrare blev Le Long Dinh (Lê Long Đĩnh) som dog kort därefter. Generalen för de kejserliga vakterna Ly Cong Uan (Lý Công Uẩn) tog till vara på tillfället och tog makten. Detta innebar starten på Ly-dynastin som anses som en guldålder i Vietnams historia.

Lý Công Uẩn ändrade landets namn till Đại Việt och flyttade huvudstaden till dagens Hanoi, då kallat Thăng Long. Lý-dynastin slutar med att en företagsam tjänsteman vid namn Trần Thủ Độ får den dåvarande kejsaren av bli buddistmunk och abdikera och sätter sin brorson Trần Cảnh som kejsare. Därmed börjar Tran-dynastin.

Under denna period regerade mongolerna i Kina, Yuandynastin. Tre invasionsförsök gjordes men alla slogs tillbaka. I slaget vid Bang Dang-floden (Bạch Đằng) 1288 reducerades Kinas flotta avsevärt. I söder försökte man expandera riket på bekostnad av Champa-riket men mötte hårt motstånd och istället plundrades Thăng Long både 1372 och 1377.

Hồ Quý Ly avsatte den siste Tran-kejsaren och grundade Ho-dynastin 1400. Huvudstaden flyttades till Tây Đô (betyder västra huvudstande, nuvarande Thanh Hóa). Efter endast sju år plundrades den nya huvudstaden av trupper från Mingdynastin och Hồ Quý Ly togs tillfånga. Ett uppror startades av Lê Lợi och efter tio år av strider intogs Mingdynastin administrativa centrum i Vietnam och Vietnam blev åter självständigt under Yngre Le-dynastin.

1471 invaderade kejsaren Lê Thánh Tông Champariket vilket innebar slutet för detta land och området koloniserades av vietnameser. Befolkningen i champa kom antigen att flytta till andra delar av Sydostasien eller levde kvar inom Champarikets forna gränser. Idag är de en av Vietnams många minoriteter.

Yngre Le-dynastin slutade 1527 när generalen Mac Dang Dung (Mạc Đăng Dung) tog makten och överlät den senare till sin son. En tjänsteman från Le-dynastin, Nguyen Kim (Nguyễn Kim) startade ett uppror mot Mac Dang Dung. Nguyễn Kim blev lönnmördad 1545 men hans son Trinh Khiem (Trịnh Kiểm) lyckades slutligen sätta punkt för Mac-dynastin 1592, även om en liten del av Vietnam under mer än 70 år kom att kontrolleras av medlemmar av Mac-dynastin.

Trinh Khiems bror Nguyen Hoang (Nguyễn Hoàng) bad om och fick också tillåtelse att styra över de södra delarna av landet, det som tidigare var Champariket. Han sände pengar och soldater till norr för att delta i kriget mot resterna av Mac-dynastin längst i norr. 1600 beslutade han sig för att göra söda Vietnam till ett självständigt land och förlade huvudstaden Phu Xuan (Phú Xuân) nära dagens Huế. Nguyễn Hoàng efterträdes 1613 av sin son Nguyễn Phúc Nguyên. I norr tog Trinh Khiems son Trịnh Tùng över styret och ersattes när han dog år 1623 av sin son Trịnh Tráng som beordrade Phúc Nguyên av förena sitt land med nordvietnam. Phúc nekade och 1627 sände Trịnh Tráng sina trupper söderut vilket innebar början på Trịnh-Nguyễn kriget.

Under större delen av kriget var Trịnh på offensiven men lyckades aldrig inte huvudstanden Phú Xuân i söder. Trịnh Tạc blev ny ledare i norr och efter en sista offensiv 1672 slöts ett avtal med ledaren i söder, Nguyễn Phúc Tân, och att landet skulle delas i två. Denna uppdelning kom att vara i hundra år.

Ledarna i södra Vietnam fortsatte sin expansion söderut mot Khmer riket och expanderade sitt område i Mekongdeltat. Efter erövringarna koloniserades områdena och ursprungsbefolkningen är idag ett minoritetsfolk.

1771 bröt Tay Son (Tây Sơn) upproret ut mot Nguyễn-ledarna. Upproret blevframgångsrikt och större delen av den kungliga familjen dödades. Nguyễn Ánh var en prins som överlevde och sökte hjälp av kungen av Siam. Han återvände med siamesiska trupper men blev besegrad vid Rạch Gầm och Xoài Mút. I norr startade Tây Sơn under eldning av Nguyễn Huệ en kampanj mot Trịnh-ledarna 1786 som besegrades på grund av att Trịnh´s trupper vägrade slåss mot upprorsledarna och kejsaren begick självmord. En medlem av kungliga familjen sökte stöd från kejsaren av Qingdynastin och en stor kinesisk armé tågade mot Nguyễn Huệ. Utanför Hanoi besegrades dock kineserna. Nguyễn Huệ dog 1792 40 år gammal.

Hans bröder startade därefter stidigheter mot varandra och mot Nguyễn Huệ´s om makten. Nguyễn Ánh såg då sin chans och med hjälp av franska trupper lyckades han erövra de båda huvudstäderna och utropade sig själv till kejsare över hela Vietnam under namnet Gia Long. Detta blev början på Nguyễn dynasty som sträckte sig mellan 1802-1945.

[redigera] Vietnams kejsare

• Ngo-dynastin, 939-965
• Dinh-dynastin, 968-980
• Tidiga Le-dynastin, 980-1009
• Ly-dynastin 1010-1225
  • Thái Tổ
  • Thái Tông
  • Thánh Tông
  • Nhân Tông
  • Thần Tông
  • Anh Tông
  • Cao Tông
  • Huệ Tông
  • Chiêu Hoàng
• Tran-dynastin 1225-1400
  • Trần Cảnh
  • Trần Hoảng
  • Trần Khâm
  • Trần Thuyên
  • Trần Mạnh
  • Trần Vượng
  • Trần Hạo
  • Dương Nhật Lễ
  • Trần Phủ
  • Trần Kính
  • Trần Hiện
  • Trần Ngung
  • Trần An
• Ho-dynastin 1400-07
• Post-Trandynastin 1407-13
• Kinesiskt styre 1414-27
• Yngre Le-dynastin 1428-1524
• Mac-dynastin 1527-92
• Trinh-hövdingarna 1539-1587 (i norr)
• Nguyen-hövdingarna 1558-1778 (i söder)
• Tay Son-dynastin 1778-1802
  • Nguyen Nhac
  • Nguyen Hué
  • Nguyen Lu
• Nguyen-dynastin 1802-1945
  • Gia Long, 1802-19
  • Minh Mang, 1820-40
  • Thieu Tri, 1807-47
  • Tu Duc, 1848-83
  • Duc Duc, 1883
  • Hiep Hoa, 1883
  • Kien Phuoc, 1883-84
  • Ham Nghi, 1884-85
  • Dong Khanh, 1886-88
  • Thanh Thai, 1889-1907
  • Duy Tan, 1907-16
  • Khai Dinh, 1916-25
  • Bao Dai, 1926-45

[redigera] Kolonialtiden

Vietnam koloniserades tillsammans med resten av Franska Indokina av Frankrike på 1800-talet. Denna koloni ockuperades av Japan under andra världskriget.

Vid slutet av andra världskriget kollapsade den japanska lydregimen under Annams kejsare Bao Dai och Vietminh, ett parti bestående av kommunister såväl som nationalister, bildade en regering i Hanoi under ledning av kommunistledaren Ho Chi Minh.

Den kinesiska Kuomintangregeringen ockuperade då norra Vietnam, men gjorde ingenting för att stoppa kommunistregeringen. I söder ockuperades landet av britterna, som lät fransmännen landsätta trupper för att återta kontrollen över Vietnam. Ett avtal undertecknades av Vietminh och fransmännen men Indokinakriget bröt snart ut beroende på en tvist om huruvida Cochinkina, sydligaste delen av Vietnam, skulle ingå i den fria stat som Vietminh skulle få bilda inom ramen för en indokinesisk federation, tillhörig det franska samväldet.

Kriget kom att fortgå till 1954, när fransmännen drog sig ur Vietnam efter att ha förlorat slaget vid Dien Bien Phu. Vid krigsstilleståndet drogs en demarkationslinje längs 17:e breddgraden, med kommunisterna i kontroll i norr och den annamesiske kejsaren Bao Dai, som återinsatts 1949 av franmännen som landets marionetthärskare, i söder.

[redigera] Självständigheten

Vid slutet av andra världskriget kollapsade den japanska lydregimen under Annams kejsare Bao Dai ick ick Viet Minh, ett parti bestående av kommunister såväl som nationalister, bildade en regering i Hanoi under ledning av kommunistledaren Ho Chi Minh.

Den kinesiska Kuomintangregeringen ockuperade då norra Vietnam, men gjorde ingenting för att stoppa kommunistregeringen. I söder ockuperades landet av britterna, som lät fransmännen landsätta trupper för att återta kontrollen över Vietnam. Ett avtal undertecknades av Viet Minh och fransmännen, men strider bröt snart ut beroende på en tvist om huruvida Cochinkina, sydligaste delen av Vietnam, skulle ingå i den fria stat som Viet Minh skulle få bilda inom ramen för en indokinesisk federation, tillhörig det franska samväldet.

Kriget kom att fortgå till 1954, när fransmännen drog sig ur Vietnam. Vid vapenstilleståndet drogs en demarkationslinje längs 17:e breddgraden, med kommunisterna vid makten i norr och den annamesiske kejsaren Bao Dai, som återinsatts 1949 av franmännen som landets härskare, i söder.

USA hade redan tidigare kraftigt understött fransmännen och Bao Dai, och stödet fortsatte efter krigsstilleståndet. Genom en folkomröstning i söder avskaffades kejsardömet och Ngo Dinh Diem tog över som president. Under tiden erhöll kommunisterna i norr stöd från Sovjetunionen och Kina, vilket bidrog att de allmänna val för hela landet som planerats till 1956 aldrig kom att hållas. Kommunisterna gav också starkt stöd till Viet Cong/FNL för att rörelsen skulle destabilisera regimen i söder. Viet Cong erövrade allt större delar av det sydvietnamesiska territoriet.

[redigera] Vietnamkriget

Huvudartikel: Vietnamkriget

Från det att president Kennedy tillträdde i USA i början av 1961 ökades det amerikanska stödet, och den amerikanska militära närvaron i Sydvietnam. De kommunistiska framgångarna ledde i slutet av 1963 till en militärkupp i söder, där president Diem mördades och 1965 efterträddes av general Nguyen Van Thieu.

Från mitten av 1960-talet hade USA en omfattande militär närvaro i Sydvietnam, som dock trappades ner från 1969. Så sent som 1972 genomfördes långvariga och intensiva luftbombningar av amerikanska flygvapnet. Den minskade amerikanska närvaron satte press på Sydvietnam, eftersom stödet från Sovjetunionen och Kina fortsatte att stärka den nodvietnamesiska sidan. En nordvietnamesisk offensiv i början av 1975 tvingade den sydvietnamesiska regimen att ge upp.

[redigera] Efter kriget

1979 invaderade Vietnam grannlandet Kambodja och störtade tyrannen Pol Pot, för att istället insätta en vietnamesisk lydregim. På grund av detta uppstod en konflikt mellan Vietnam och Kina, som stödde Pol Pot. Ett gränskrig utkämpades samma år mellan Kina och Vietnam, där vietnameserna var starkare trots Kinas numerära överlägsenhet.

Den kommunistiska regimen håller sig alltjämt kvar vid makten, men har efter kinesiskt mönster gjort liberaliseringar inom ekonomin. Detta, samt det faktum att det amerikanska handelsembargot upphörde 1994, har gjort den vietnamesiska ekonomin starkare.

[redigera] Viktiga årtal

• 938: Ngo Quyen besegrar den kinesiska armén och över 1000 år av kinesisk styre är över
• 1802: Vietnam enas under kejsaren Gia Long. Hué blir huvudstad
• 1885: landet är helt under franskt välde
• 1902: slås ihop med franska Laos och Kambodja till Indokinesiska unionen
• 1930: Indokinesiska kommunistpartiet bildas av bl.a. Ho Chi Minh
• 1945: Kommunistpartiet utropar Demokratiska republiken Vietnam
• 1954: Frankrike besegras vid Dien Bien Phu och landet delas
• 1960: FNL bildas; befrielsekriget börjar formellt
• 1964: Tonkin-intermezzot som på allvar för in USA i kriget
• 1975: den sydkinesiska regimen faller
• 1976: Vietnam återförenas och Socialistiska republiken Vietnam grundas
• 1978: Vietnam invaderar granlandet Kampochea (Kambodja) som styrs av de Röda Khmererna
• 1986: Doi Moi (förnyelse), reformpolitiken, införs
• 1992: en ny författning stadfäster reformerna