Margaret av Connaught
Wikipedia
Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah (Margareta) av Connaught, född 15 januari 1882 på Bagshot Park, Surrey, England, död 1 maj 1920 på Stockholms slott, kronprinsessa av Sverige. Dotter till hertig Arthur av Connaught (son till drottning Victoria av Storbritannien och prins Albert) och prinsessan Luise Margarethe av Preussen (1860-1917). Kusin med bl.a. kung George V av Storbritannien, kejsar Wilhelm II av Tyskland, drottning Maud av Norge, drottning Victoria Eugenie av Spanien, kejsarinnan Alexandra av Ryssland, markisinnan Victoria of Milford Haven (mor till drottning Louise av Sverige) och hertig Karl Eduard av Sachsen-Coburg-Gotha (far till hertiginnan Sibylla av Västerbotten). Gift från 1905 med den blivande Gustaf VI Adolf av Sverige. Hennes smeknamn var Daisy.
Mötet mellan makarna ägde rum i Kairo och frieriet ägde rum bara några dagar efter det att de först träffats i början på 1905. Med största sannolikhet var detta möte arrangerat och den arbetande kraften bakom detta var troligen prinsens farmor, drottning Sofia, väl medveten om sin sonhustru Victoria allt mer dominerande ställning i familjen. Med en engelska som Gustaf Adolfs hustru, fick drottningen som hon ville. Bröllopet firades i England i juni på Windsor Castle åtta dagar efter unionsupplösningen. Det sades att Gustaf Adolf och Margareta levde lyckliga och deras familj växte raskt. Arvprinsen Gustaf Adolf föddes 1906, Sigvard 1907, Ingrid 1910, Bertil 1912 och Carl Johan 1916.
Margareta var en konstnärssjäl och tyckte mycket om att fotografera och måla. Hon hade också "gröna fingrar" och efter det att kronprinsparet fått det nedgångna slottet Sofiero slott med trädgård i bröllopsgåva la hon och maken Gustaf Adolf ner mycket tid och möda på att få trädgården att blomma igen.
I slutet av 1919 fick Margareta bekymmer med öronen och det skulle visa sig bara vara början. Den trettiosjuåriga kronprinsessan väntade sitt sjätte barn och var i åttonde månaden. Efter ett häftigt sjukdomsförlopp med elakartade vattkoppor och en svår förkylning så utvecklades varbildning i käkhålorna och hon drabbades av plötslig blodförgiftning. Trettioåtta år gammal avled den gravida kronprinsessan den 1 maj 1920, kl 2 e.m.. Nyheten spred sig snabbt ut till Hjalmar Branting som just då höll sitt demonstrationstal på Gärdet i Stockholm. Han tog en lång paus och meddelade sedan att "Vår kronprinsessa är död". Branting avslutade snabbt talet och skyndade sedan till slottet. Eftersom kronprins Gustaf Adolf var fullständigt nedbruten, anordnades där en s.k. blindkonselj utan regentens närvaro. Det beslöts att meddela kronprinsessans familj i England, länsstyrelserna och främmande makter om dödsfallet. Samtliga ministrar var djupt gripna och när konseljen var slut yttrade Hjalmar Branting: "Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat."
Margareta fick först sitt vilorum i Storkyrkan men gravsattes 1922 på Kungliga begravningsplatsen som hon själv och hennes make själva hade valt ut platsen för. Hon blev också den första som begravdes där.
