Marseljäsen
Wikipedia
Marseljäsen (franska: La Marseillaise) är Frankrikes nationalsång. Den skrevs natten mellan den 24 och 25 april 1792 av en officer i revolutionsarmén, Claude Joseph Rouget de Lisle, som ett uttryck av patriotism efter krigsförklaringen mot Österrike den 20 april.
Kapten Rouget de Lisle, född 1760 i Lons-le-Saunier i Jurabergen hade tagit värvning i ingenjörstrupperna och fann sig våren 1792 förlagd till Strasbourg. I en särdeles patriotisk yra efter en stor middag i borgmästare Dietrichs hus skrev han så såväl text som musik till den sång som han ursprungligen döpte till Chant de guerre pour l'armée du Rhin ("Rhenarméns kampsång").
Sången uppfördes offentligt första gången den 29 april, av nationalgardets musikkår på Place d'Armes i Strasbourg. Den nådde stor popularitet och spred sig till landets södra delar. Till huvudstaden fördes den av en bataljon frivilliga från Marseille, som sjöng den under sitt intåg i Paris den 30 juli samma år. Därav kom också dess nya namn. Kort därefter sjöngs den av samma trupper under stormningen av det kungliga slottet Tuilerierna (10 augusti), vilket utlösts av ett rykte att kungafamiljen "ingått i pakt med revolutionens fiender".
Marseljäsen fortsatte en lysande karriär. I oktober arrangerades sången av François Gaussec för ett sceniskt framträdande, och redan i december dök den första svenska översättningen upp i tidningen Extra Posten. I juli 1795 utropades den av Konventet till fransk nationalsång. Men den första blomstringen blev kort. Under kejsardömet och restaurationen hölls sången föga högt för att så på nytt tas till heder vid revolutionerna 1830 (då Hector Berlioz skrev ett storslaget arrangemang) och 1848. År 1879 återtog den sin position som nationalsång, en ställning som idag torde vara synnerligen svårrubbad.
Men Rouget de Lisle, hur gick det för honom? Ja, han blev knappast rik på sin enda stora "hit". Under det s.k. skräckväldet fängslades han som rojalist och undgick giljotinen i sista stund genom Robespierres fall. Senare kämpade han under general Hoche och sårades vid Quiberon. Av kung Ludvig Filip tilldelades han sedermera en smärre pension.
Även om han blivit känd för ett enda verk, skrev han en lång rad andra texter och tonsättningar. Han utgav bland annat Essais en vers et en prose (1796) och komponerade två samlingar hymner, sånger och romanser samt Cinquante chants français (1825), där han tonsatte 50 sånger av skilda franska författare. Han författade även ett antal operalibretton.
Några revolutionära och patriotiska sånger rönte en viss kortvarig framgång. Efter att han själv med knapp nöd undsluppit terrorväldet var det inte allt för konstigt att han diktade en Hymne dithyrambique sur la conjuration de Robespierre ("Hyllningssång över sammansvärjningen mot Robespierre") och le Chant du Combat ("Stridssång") skrevs för och användes av den franska Egypten-armén.
Kapten Rouget de Lisle avled 1836. År 1881 lät staden Lons-le-Saunier hedra sin store son med en staty.
Oftast sjungs idag bara den första versen (ibland också den sjätte och sjunde) och första refrängen.
[redigera] Se även
- Texten på franska wikisource
- La Marseillaise
[redigera] Externa Länkar
Wikisource har originalverk relaterade till Marseljäsen