Myntfot
Wikipedia
Myntfot eller myntstandard, det genom lag bestämda förhållandet mellan en viktenhet myntmetall och myntets räkneenhet, eller med andra ord det tal, som uttrycker, vilken bråkdel eller multipel av en viktenhet myntmetall skall innehållas i den lagliga myntenheten.
Under tidernas lopp har myntfoten i de flesta länder gång på gång ändrats, vanligen från "tyngre" till "lättare", det vill säga man har av samma viktenhet myntmetall präglat ett ökat antal myntstycken av samma nominella valör, varvid dessa antingen gjorts lättare, med bibehållande av samma legering som förut, eller fått minskat värde, genom större tillsats av oädel metall, eller också försämrats både till "skrot och korn" (vikt och finhalt).
Företrädesvis använder man emellertid ordet myntfot för att beteckna det ämne, varav ett lands huvudmynt är gjort. Det vanligaste är att huvudmyntet är av guld, och man har alltså guldmyntfot. Dessutom förekommer silvermyntfot samt pappersmyntfot, när rörelsemedlet utgörs av oinlösligt sedelmynt.
De flesta länder som använde sig av guldmyntfot övergav denna under mellankrigstiden. För Sveriges del upphörde guldmyntfoten att gälla år 1931, då man gick över till pappersmyntfot. Ett slags guldmyntfot användes dock i västvärlden från slutet av 1940- till början av 1970-talet, det så kallade Bretton Woodssystemet.
Såväl guld- som silvermyntfoten är monometallistiska system (enkel myntfot). Bimetallism föreligger, då såväl guld- som silvermynten är huvudmynt, det vill säga fullhaltiga, obegränsade betalningsmedel och fritt utmyntbara. Det finns två slag av bimetallism, nämligen parallellmyntfot, då något bestämt värdeförhållande mellan guldet och silvret inte fastslagits, och dubbelmyntfot, då dylikt finns. Om vid dubbelmyntfot silvret inte är fritt utmyntbart ("spärrad prägling"), föreligger haltande dubbelmyntfot; så var fallet inom latinska myntunionen.
