Particip
Wikipedia
Ett particip (latin participium, från particeps, 'deltagande') är ett ord som bildats av ett verb men som böjs och används som ett adjektiv. Det kan därmed sägas "deltaga" i två ordklasser, och har därav fått sitt namn. Viss oeninghet förekommer om participens ordklasstillhörighet. Nationalencyklopedin menar att participen numera vanligen (men oegentligt) förs till verben, medan Svenska Akademiens språklära (Hultman 2003, s. 79, s. 155) anger att de hör till adjektiven och Svenska Akademiens grammatik placerar dem i en egen ordklass. Som argument för att de bildar en egen ordklass kan anföras att participen i olika sammanhang kan ha verbliknande eller adjektivliknande funktion. Participet köttätande kan exempelvis avse en handling (verbliknande funktion) men också en egenskap (adjektivliknande funktion).
I många indoeuropeiska språk, som svenska, tyska, engelska och franska förekommer två particip, presensparticip och perfektparticip. Även större uppsättningar av particip förekommer; latin hade till exempel även ett futurumparticip.
Innehåll |
[redigera] Svenska
De particip som finns i svenskan är presensparticip (till exempel ropande av verbet ropa) och perfektparticip (till exempel ropad).
[redigera] Presensparticip
Presensparticip eller presens particip är i svenskan oböjliga adjektiv. De uttrycker att huvudordet genomgår verbhandlingen.
De bildas genom att till verbets stam foga -ande eller om stammen slutar på lång vokal -ende. ex: simmande, gående
Presensparticipen kan användas både attributivt och predikativt, i det senare fallet med hjälp av hjälpverb.
- attributivt
- En dansande flicka kom runt hörnet.
- predikativt
- Flickan kom dansande runt hörnet.
Till presensparticipet kan även i vissa fall fogas ett -s, men dessa former tillhör snarare talspråket än skriftspråket. Det är svårt att urskilja någon betydelseskillnad på formerna med och utan detta -s, och de förekommer knappast som attribut.
- Flickan kom dansandes runt hörnet.
[redigera] Perfektparticip
Perfektparticip eller perfekt particip böjs i svenskan precis som alla andra adjektiv efter huvudordets numerus, genus och species. De uttrycker att huvudordet genomgått verbhandlingen.
För att bilda perfektparticip fogar man till svaga verbs stam (dvs vanligen infinitivformen minus -a) ändelserna -d/-t/-de (beroende på huvudordets numerus, genus och species), och till starka verbs stam ändelserna -en/-et/-na. Om verbet är ett så kallat partikelverb; det vill säga består av ett verb+partikel, skrivs partikeln ihop med verbet i participformen.
Detta innebär att för svaga verb så blir den form av perfektparticipet som används med huvudord i singular, neutrum och obestämd form identisk med verbets supinumform.
- svag - baka
- en bakad bulle
- ett bakat bröd
- det nybakade brödet
- många nybakade kakor
- stark - binda
- en bunden hund
- ett bundet lejon
- den bundna mannen
- två bundna rånare
- partikelverb - visa ut
- han är utvisad
- de utvisade spelarna
Om det verb från vilket perfektparticipet är bildat är intransitivt, så är det resulterande adjektivet aktivt, det vill säga att det substantiv som adjektivet i fråga bestämmer kan sägas ha utfört den verbhandling som lett till att substantivet i fråga kan beskrivas med hjälp av perfektparticipet. Om däremot verbet är transitivt, så är det resulterande adjektivet passivt, och det substantiv som adjektivet bestämmer kan sägas ha utsatts för en verbhandling av någon annan, som ej nödvändigtvis behöver vara nämnd.
Exempel:
- en sprucken spegel
- intransitivt verb spricka; det är spegeln som har spruckit, det utsägs inte någonting om att någon annan har spräckt spegeln
- en spräckt spegel
- transitivt verb spräcka; spegeln har blivit spräckt av någon
I likhet med andra adjektiv så kan perfektparticipen antingen direkt bestämma ett huvudord som attribut, eller tillskrivas huvudordet som predikat. När perfektparticip fungerar som predikat behöver de åtföljas av hjälpverb, vanligen bliva/bli eller vara.
Exempel:
- attribut
- en kastad tärning
- predikat
- tärningen är kastad
- tärningar blev kastade på golvet
En mening som "Det är lätt att läsa boken" går att förkorta genom att man skriver ihop adjektivet med perfekt particip-formen: Boken är lättläst.
[redigera] Källor
- Hultman, Tor G., Svenska Akademiens språklära (2003) Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag (distr.). ISBN 91-7227-351-8.
- Teleman, U., Hellbarg, S. och Andersson, E., Svenska Akademiens grammatik (1999) Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag (distr.). ISBN 91-7227-126-4.
- Nationalencyklopedin
| Indelning efter ordklass | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Adjektiv | Adpositioner | Adverb | Artikel | Infinitivmärke | Interjektioner | Konjunktioner och subjunktioner | Particip | Pronomen | Räkneord | Substantiv | Verb | Verbpartiklar | |||||
| Ord som har något gemensamt | Indelningar efter andra kriterier | ||||
| Uttal | Skrift | Skrift och uttal | Betydelse | Historia | Arvord | Antonymer | Avledningar | Exonymer | Lånord | Noaord | Nyord | Retronymer | Sammansatta ord |
| Homofoner | Homografer | Homonymer | Synonymer | Kognat | |
