Robert I av Skottland
Wikipedia
|
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
| Regeringstid | 1306–1329 | ||||
| Kröning | 1306 | ||||
| Valspråk | ' | ||||
| Ätt | |||||
| Föräldrar | Robert Bruce, 6:e lord av Annandale Marjorie av Carrick |
||||
| Gemål(er) | Isabella av Mar Elizabeth de Burgh |
||||
| Barn | |||||
| Företrädare | Maria I | ||||
| Efterträdare | Jakob I | ||||
| Född | 11 juli 1274 Turnberry Castle, Ayrshire |
||||
| Död | 7 juni 1329 Cardross Parish, Dunbartonshire |
||||
| Begravningsplats | Dunfermline Abbey | ||||
Robert I av Skottland eller Robert I Bruce, född 11 juli 1274, död 7 juni 1329. Först earl av Carrick, sedermera kung av Skottland (1306). Sonson till Robert Bruce av Annandale och morfar till Robert II Stuart.
Robert blev av de stora enhälligt vald till kung, varefter han fördrev de engelska tjänstemännen i Skottland och lät kröna sig 1306 i Scone. Till en början förmådde han emellertid inte hålla stånd mot engelsmännen, utan måste fly till Hebriderna. Han återvände snart och tillfogade fienden stor skada, men måste likväl upprepade gånger fly till Carrickbergen. Så småningom fick han krigslyckan med sig, och 1310 tvingade han Edvard II sluta stillestånd med skottarna. Då Robert gjorde ett härjningståg i norra England, återkom Edvard med 30 000 man till Skottland, men de blev besegrade vid Bannockburn, 1314, trots att Robert inte hade mer än 9 000 man. Genom denna seger tryggades både Skottlands självständighet och Roberts makt.
År 1315 antogs, av skotska parlamentet, en tronföljdslag för riket, enligt vilken kronan efter utslocknandet av Roberts manliga arvingar skulle tillfalla hans dotter Marjorie, och hennes avkomlingar. Denne gifte sig kort därpå med Walter Stuart, den sjätte ärftlige rikshovmästaren av Skottland, och deras son, Robert II, blev den förste kungen av Skottland av huset Stuart.
1322 återvände Edvard II åter med en stor här till Skottland, men blev än en gång tvungen att dra sig tillbaka med oförrättat ärende. 1323 ingick Robert ett stillestånd med engelsmännen som varade i tretton år, men 1327 flammade striderna upp på nytt. Slutligen blev, 1328, en fred sluten, genom vilken Skottlands sjävständighet erkändes.
Robert lyckades aldrig grunda en fast regeringsmakt. Han dog 1329 av spetälska och begrovs i Dunfermline Abbey.
Gift med Isabella av Mar, dotter till Donald, 6:e earlen av Mar, fick han dottern Marjorie. Senare, gift med Elizabeth de Burgh (död 1327; dotter till Richard de Burgh, 3:e earlen av Ulster), fick han sonen David II Bruce.
