Christopher Jacob Boström

Wikipedia

Christopher Jacob Boström 1797-1866

Christopher Jacob Boström, född 1 januari 1797 i Piteå, död 22 mars 1866 i Uppsala, begravd i Norrlands nationsgrav på Uppsala gamla kyrkogård.

Christopher Jacob Boström var son till skeppstimmermannen Christopher Boström (1760-1829) och Elisabet Hortling (1768-1838) som härstammade från den så kallade Bureätten. Denna släkt Boström är en gren av Laestadius. Farbror till Erik Gustaf Boström.

Boström var professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet 1842-1863 och var en av Sveriges mest berömda filosofer under 1800-talet. Han utövade ett mycket stort inflytande på svensk filosofi fram till och med 1900-talets början. Inflytandet från den boströmska skolan kom, bland annat, att innebära att Hegel fick förhållandevis liten betydelse för den svenska filosofin, till och med Uppsalafilosofins uppgörelse med Boström, och då kanske särskilt Adolph Phalén med sin doktorsavhandling.

Den boströmska skolan kallas ibland för uppsalaskolan, men denna måste då särskiljas från den senare uppsalaskolan med namn som Axel Hägerström och Adolph Phalén. Dessa uppfattade sig stå i motsattsställning till den idealism som Boström stod för. Boströms politiska åskådning var konservativ. Han var bland annat motståndare till ståndsriksdagens avskaffande, samt förespråkare av dödsstraffet. Ifråga dödsstraffet var Boströms idéer om straffet i mångt och mycket lika Immanuel Kants åsikter om den rättsmetafysiska balansens återupprättande genom avrättandet av den grova förbrytaren.

Boströms teologiska ståndpunkt var även kontroversiell för sin tid. Bland annat tog Boström avstånd från helvetesläran.

Under sin tid som docent var han lärare för kronprinsen, sedermera Oscar II.

[redigera] Bibliografi

1998 publicerade Hilaritas förlag Filosofiska sentenser (ett urval ur Boströms religionsfilosofiska föreläsningar), och i 2002 Den förnuftiga viljans etik (ett urval ur Boströms etiska föreläsningar 1861).