Norrlands nation, Uppsala

Wikipedia

Norrlands nation är den största av studentnationerna i Uppsala. Trots namnet omfattar den historiskt sett inte studenter från hela Norrland, utan de landskap som tillhör Härnösands stift och det år 1904 bildade Luleå stift. Nationen bildades 1827 genom sammanslagning av några mindre nationer med rötter tillbaka till 1600-talets mitt. Nationen tillhandahåller bibliotek, studieplatser, bostäder, stipendier samt rikliga möjligheter till en rad olika fritidsaktiviteter.

Innehåll 1 Historia 1.1 Nationens uppkomst 1.2 Nationshuset 1.3 Delnationerna 1.4 Exilium 1.5 Nya huset 2 Organisation 3 Verksamhet 4 Studentbostäder 5 Stipendier 6 Publikationer 7 Musiklivet 7.1 Körsång 7.2 Orkestermusik 7.3 Storband 8 Spex och teater 9 Nationsidrotten 10 Föreningsverksamhet 10.1 Landskapsföreningar 10.2 Bildkonst 10.3 Historiska föreningar 11 Senior- och alumnverksamhet 12 Vännationer 13 Inspektorer 14 Källor 14.1 Noter 15 Se även 16 Externa länkar

[redigera] Historia

[redigera] Nationens uppkomst

Vid tiden för nationernas uppkomst i mitten av 1600-talet så fanns det endast ett gymnasium i Norrland vilket låg i Härnösand. Det skulle dröja först till mitten av 1800-talet innan det etablerades ytterligare gymnasier i Norrland. Så gott som alla norrländska studenter hade därför studerat i Härnösand, liksom de studenter som kom från de till Sverige nyss införlivade landskapen Jämtland och Härjedalen. Det blev därför naturligt för dessa studenter att sluta sig samman i den Ångermanländska nationen år 1646. Västerbottningarna gick dock inte med, utan året därpå, 1647, bildade de den Västerbottniska nationen. Efter hand bestämdes av universitetet att nationerna skulle ställas under överinseende av en inspektor.^[1]

Den förste inspektorn för den Ångermanländska nationen blev Johan Buskgarius 1667. Han avgick dock på grund av sinnessjukdom några år senare. Den Västerbottniska nationens förste inspektor blev Eric Benzelius d. ä. som senare blev ärkebiskop. Han var inspektor åren 1667 - 1687. En rivalitet inom den Ångermanländska nationen var ett faktum redan från början, mellan å ena sidan ångermanlänningarna och andra sidan medelpadingarna och jämtlänningarna. Denna rivalitet skulle komma att eskalera under åren som följde och slutligen skulle dessa meningsskiljaktigheter få sin yttersta prövning i samband med ett kuratorsval den 7 december 1685. I detta val misslyckades de medelpadska och jämtländska studenterna att få sin kandidat vald, vilket ledde till bråk och senare att dessa studenter skriftligen begärde en separation och bildade den Medelpado-Jämtländska nationen i januari 1686.^[2]

Under 1700-talet sjönk medlemstalen i de tre nationerna och man fick svårt att underhålla verksamheten. Det berättas att, vid ett tillfälle under 1780-talet, kuratorn Jöns Svanberg själv utgjorde hela den Västerbottniska nationen. Mot slutet av seklet väcktes tanken att återförena de Ångermanländska och Medelpado-Jämtländska nationerna. Bland jämtlänningarna fanns, framför allt hos Carl Zetterström, en senior vid nationen, ett starkt motstånd mot tanken på en nationssammanslagning. Istället så gick ångermanlänningarna ihop med västerbottningarna år 1800 i en ny nation, den så kallade Bottniska nationen.

Freden med Ryssland år 1809 innebar att Sverige under förödmjukande former hade förlorat hela Finland. Detta nationella trauma fick återverkningar hos den svenska opinionen och i synnerhet bland studenterna. Den framväxande göticismen och romantiken bland studenterna i Uppsala ersatte den provinsialism, som tidigare präglat nationerna med en gryende nationalism och var en av orsakerna till att flera av de mindre nationerna i Uppsala vid denna tid sammanslogs. De norrländska studenterna utgjorde därvidlag inget undantag. Diskussioner fördes om en sammanslagning av de Bottniska och den Medelpado-Jämtländska nationerna till en gemensam norrländsk nation.

Sammanslagningen blev slutligen ett faktum 1827 efter en omröstning och mot löfte att inspektorn för den Medelpado-Jämtländska nationen, professor Johan Bredman även skulle bli inspektor för den nya förenade nationen. Bredman som själv kom från Jämtland, uppvuxen under enkla förhållanden, var mån om nationsmedlemmarnas väl och ve och vann på så sätt deras uppskattning och respekt. Det berättas hur han ur egen ficka kunde bistå en fattig student som råkat i ekonomiska trångmål. Den som förde ordet för den Bottniska nationens vägnar vid omröstningen var Christopher Jacob Boström, som senare själv skulle komma att bli inspektor för nationen. De nya stadgarna för nationen antogs den 10 november 1827 Medlemsantalet uppgick vid denna tid till 56 personer.^[3]

[redigera] Nationshuset

Redan innan sammanslagningen hade de norrländska nationerna fört en ambulerande tillvaro. Nationskassan den så kallade fiscus nationalis samt nationens inventarier förvarades i en kista, vilken även den kom att benämnas fiscus.

De norrländska nationerna hade haft tillfälliga lokaler på ett flertal olika platser i Uppsala. Det berättas till exempel om en episod i november 1724 då den Ångermanländska nationen hyrde en sal hos en viss rådman Jonszon vid Vaksalagatan. Efter ett kuratorsval med efterföljande musik, dans och dryck så råkade de hemvändande ångermanlänningarna i bråk med en hop östgötar. Värjor drogs och den nyvalde kuratorn blev illa tilltygad.^[4]

Den nya sammanslagna nationen hyrde sina första lokaler hos hovmarskalk Rappe på Vaksalagatan. Åren 1831-39 hyrde den lokaler på nedre botten i Aurivilliska gården på Sankt Larsgatan 2. Under koleraåret 1834 hade nationen blivit kraftigt decimerad till medlemsantalet och den försökte då förgäves få hyran sänkt. 1839-1848 hyrde nationen lokaler i Mesches gård vid [[Stora torget, Uppsala|Stora torget

1848 flyttade nationen till det Gillbergska huset i S:t Eriks gränd och från 1858 hyrde nationen en sal och fyra rum i ett hus vid hörnet Nedre Slottsgatan och Drottninggatan, där Hantverksföreningen har sitt hus idag. Hösten 1869 flyttade nationen till lokaler på andra våningen i huset vid hörnet Drottninggatan och Östra Ågatan. På bottenvåningen låg den populära restaurangen "Taddis" och i våningen ovanför huserade Södermanlands-Nerikes nation.^[5]

Tanken om att själv äga ett nationshus började efterhand att växa sig stark och 1843 bildades en byggnadsfond. Medlemmarna skrev till domkapitlet i Härnösand för ett bidrag till kassan, en insamling kom till stånd men resultatet blev tämligen skralt. En ny insamling startades 1873 på inspektor Olof Glas initiativ genom ett upprop i lokaltidningarna vilket inte heller det gav något större resultat. Sommaren 1882 skulle det bli en stor utställning i Sundsvall. Nationen beslutade då att sända sin manskör på en sångarfärd till staden, vilket blev en stor succé. Sammanlagt företog Sångföreningen fem omfattande sångarfärder till alla de stora norrlandsstäderna under åren 1882-1912.

Insamlingen började därmed bli känd i hembygden och gåvor strömmade in. 1883 köpte nationen en tomt vid Västra Ågatan. En byggnadskommitté tillsattes och stadsarkitekten C.A. Ekholm anlitades att göra en ritning av byggnaden. Byggnadskommittén var dock inte nöjd med fasaden. Genom träpatronen Fredrik Bünsow, vars son var medlem i nationen, fick man upp ögonen för arkitekten Isak Gustaf Clason som hade ritat Bünsowska huset på Strandvägen i Stockholm. Clason åtog sig uppdraget att rita fasaden i holländsk nyrenässansstil, till vad han kallade ”Villa mot Tibern”. Den första grundstenen lades 1888 och ett år senare, 1889 stod huset färdigbyggt.^[6]

1882 hade Eva Ekberg som den första kvinnan skrivits in vid nationen. Ytterligare sju kvinnor skulle skrivas in innan seklet var slut.

Under 1880- och 1890-talet blev studenterna mer radikala man bildade studentförbundet Verdandi och engagerade sig i rösträttsfrågan. 1899 hade några av nationsmedlemmarna bidragit med en mindre summa till en insamling till förmån för strejkande sågverksarbetare. När detta hade blivit känt i hembygden så hotade sågverksägarna att dra tillbaka sina utlovade bidrag till den alltjämt pågående insamlingen för att finansiera det nybyggda nationshuset. Nationens färgstarke inspektor, professor Harald Hjärne reagerade med att i protest avgå vilket räddade insamlingen och nationshuset

Nationslivet under 1920-talet var tämligen stillsamt, vanligtvis anordnades kulturella nationsaftnar. Gasker förekom, men då utan dans. Dans förekom med regelbundenhet endast vid balerna. Mer sällan förekom så kallade "kavajskutt", vilket var enklare danstillställningar. Under trettiotalets början, präglades nationslivet av depressionen och resurserna var knappa. En annan händelse var att andelen kvinnor på nationen ökade och nationslivet demokratiserades.

1949 började nationen med grammofondans, dåtidens diskotek. Under 1950-talet utökas programverksamheten med bland annat tedanser och nationsaftnar.

[redigera] Delnationerna

Vid början av 1950-talet hade nationen växt till att innefatta uppemot 1000 medlemmar. En uppdelning av nationen i mindre delnationer för att motverka den tilltagande upplevda anonymiseringen aktualiserades. En kommitté blev tillsatt för att utreda frågan om en delning av nationen och om delningen skull vara fullständig eller partiell. Recentiorerna blev redan vid inskrivningen tilldelade ett medlemskap i en av fyra presumtiva delnationer. Tanken var att delnationerna skulle ledas av egna kuratorer men rymmas under samma tak. 1962 bildades föreningen Jämtland-Härjedalen, eller JH som den kom att kallas. Syftet var att kunna direkt fungera som delnation vid ett eventuellt framtida beslut om delning. Året efter, 1963, beslutades att bilda ytterligare tre delnationer, representerandes Norrbottens-, Västerbottens- samt Västernorrlands län. Uppdelningen föreslogs också att vara partiell. Bibliotek, fonder och lokaler skulle förbli i gemensam ägo. Delnationerna fick de följande åren själv ansvara för nationens programverksamhet, men deras ställning var fortfarande inte reglerat i stadgarna. Många oklarheter kvarstod om deras ställning och ansvar.

Frågan diskuterades sedan fram och tillbaka utan att något slutligt beslut om delning togs. Vid ett landskap 1969 beslutade man slutligen att överge tanken med delnationerna och istället satsa på en stark nationsstyrelse och många utskott och föreningar. Delnationerna omvandlades istället till så kallade länsföreningar: BD-länsförening för norrbottningar; AC-länsförening för västerbottningar; Y-länsförening för västernorrlänningar samt den nämnda JH-länsförening. Länsföreningarna var, till skillnad mot landskapsföreningarna, öppna både för män och kvinnor och de arrangerade genom åren som följde många återkommande fester. Den mest spektakulära av dem var JH:s Frihetsgasque. Länsföreningarna tävlade varje vår i det så kallade Blix pris, vilket var en femkamp som genomfördes i anslutning till studentbostäderna vid Studentvägen. Engagemanget avtog dock och Länsföreningarna började lägga ned sin verksamhet i slutet av 1990-talet och år 2006 lade JH som sista länsförening ned sin verksamhet.^[7] Ett arv från delnationstiden finns att spåra i recentiorsmottagningarna som fortfarande har en länsvis uppdelning.

[redigera] Exilium

Tanken om en delning av nationen samt det stora antalet nyinskrivna studenter vid universitetet i början av 1960-talet, visade på behovet av större nationslokaler. Nationen hade, på grund av att den ofta hyrdes ut, blivit alltmer otillgänglig för medlemmarna. Ett förslag var att sälja nationen och köpa Hotell Gillet. Ett annat förslag var att helt enkelt riva nationshuset och bygga ett nytt. Nationens inspektor Carl Martin Edsman lämnade sin post 1967 delvis i protest mot de vidlyftiga byggnadsplanerna samt på grund av farhågor att nationshuset skulle rivas. Det förslag till nationsbyggnad som slutligen vann enighet, var att bygga en tillbyggnad till det gamla huset på nationens bakgård.

När nybyggnationen inleddes 1969 så flyttade nationen tillfälligt till "Exilium", ett gammalt trähus på adressen Svartbäcksgatan 15, numera en annexbyggnad till Uppsala stadsbibliotek. Det lilla huset medförde stora prövningar när det gällde att vidmakthålla programverksamheten. Exilen var slut hösten 1972 när det nya huset invigdes under festliga former.

[redigera] Nya huset

Det nya huset ritades av arkitekten Lars Carlbring. Den nytillkomna delen sammanbyggdes med det gamla huset, och medförde att komplexet blev den största nationsbyggnaden i Uppsala, bestående av 136 rumsenheter fördelade över 5 500 kvadratmeter yta.

[redigera] Organisation

Nationens högsta beslutande organ är landskapet. Mellan landskapen utövar nationsstyrelsen beslutanderätt. Nationen leds av ett kuratel, bestående av en förste kurator som tillsammans med inspektor företräder nationen utåt och leder verksamheten samt en andre kurator som främst ansvarar för ekonomiarbetet. Det finns också en förvaltningsnämnd och en fastighetsnämnd. Den förra ansvarar för värdepappersförvaltningen med mera, den senare ansvarar för fastighetsförvaltning och skötsel. Dessa nämnder leds av var sin skattmästare. Klubbverket ansvarar för den dagliga programverksamheten.

Övriga nationsnämnder är: Granskningsnämnden, som granskar och reviderar förtroendevalda funktionärer och organ, Valnämnden, som föreslår och bedömer kandidater till olika funktionärsposter och bereder valfrågor för nationsstyrelse och landskap, samt Stipendienämnden, som bereder stipendieansökningarna.

Nationsstyrelsens utskott är: Informationsutskottet, som ansvarar för informationen till medlemmarna, främst genom nationens tidning samt närradiosändningar och nationens hemsida, Biblioteksutskottet, som ansvarar för nationens bibliotek och arkiv, Programutskottet, som diskuterar och lämnar förslag rörande programverksamheten, Idrottsutskottet, som via NNIF - nationens idrottsförening, leder nationens idrottsverksamhet, Kontaktutskottet, som sköter kontakten mot omvärlden och ansvarar för att nya medlemmar tas om hand, samt Internationella utskottet, som sköter nationens internationella kontakter; de utländska stipendiaterna och de utländska studenterna.

Ett trettiotal av styrelsen och landskapet valda funktionärer sköter dessutom olika löpande uppgifter inom nationen.

[redigera] Verksamhet

Nationen tillhandahåller studieplatser samt en datasal för studenterna. En cafeteria och lunchrestaurang är öppna på veckodagarna liksom nationens expedition, kansliet.

Nationspuben, som har öppet varje kväll, heter Orvars krog. Ett antal traditionella gasker och två baler anordnas varje år.

I övrigt så har programverksamheten varierat genom åren; allt från gourmetrestauranger, dans till jazzorkestrar och olika diskotek har förekommit. För närvarande domineras verksamheten av olika dans- och musikklubbar. Välbesökt är också nationens Lördagskaffe, som Norrlands nation som första nation i Uppsala startade vårterminen 1957 på initiativ av dåvarande Gillevärdinnan Maj Reinhammar.

Norrlands nations har Uppsalas näst största nationsbibliotek. Dessutom är det, till antalet boktitlar, landets tredje största privata bibliotek. Biblioteket är, med tillhörande läsesal beläget i det nya nationshusets källarvåning. Det tillhandahåller mest kurslitteratur i olika ämnen, men även skönlitteratur, norrländsk hembygdslitteratur och samtliga dagstidningar från Norrland. Studentlegitimation på Uppsala universitet fungerar som lånekort. Nationsbibliotekarien ansvarar för all katalogisering och inköp av litteratur. En biträdande nationsbibliotekarie och ett biblioteksutskott, bestående av representanter för olika ämnesområden, hjälper nationsbibliotekarien i sitt arbete. I anslutning till biblioteket finns även nationens arkiv som sköts av Nationsarkivarien.

[redigera] Studentbostäder

Vid 1950-talets början hade den ökade tillströmningen till universitet bidragit till att frågan om studentbostäder blivit allt viktigare. Nationen förfogade vid denna tid över endast åtta stycken studentrum^[8] som fanns på nationshusets vindsvåning, det som idag kallas föreningsvåningen. Tillsammans med Stockholms och Gästrike-Hälsinge nation köpte nationen tomtmark vid Karlsroområdet. 1955 bildades bostadsstiftelsen, Stiftelsen Norrlandsgårdarna. De första bostäderna på Studentvägen var inflyttningsklara och invigdes 1958. Norrlands nation förfogar idag över 100 stycken studentrum, 136 lägenheter och dubletter samt en affärslokal, vilket innebär att nationen har flest studentrum och studentlägenheter av nationerna i Uppsala.

[redigera] Stipendier

Den äldsta av nationens stipendiefonder, Tollstens stipendiefond bildades redan 1764. Sedan dess har ett fyrtiotal olika stipendiefonder tillkommit under åren. Dessa fonder förvaltas dels av nationen; dels av universitetet. Stipendierna delas ut till nationens medlemmar efter vederbörlig ansökan. Nationens stipendienämnd är det organ som tar emot och handlägger ansökningarna. Stipendierna är uppdelade i tre kategorier; de så kallade meritstipendierna som enbart tar hänsyn till den sökandes studieresultat; de så kallade behovsstipendierna som enbart tar hänsyn till den sökandes ekonomiska situation Den tredje formen av stipendier, de så kallade blandstipendierna, tar hänsyn både till den sökandes studieresultat samt ekonomiska situation.

[redigera] Publikationer

Nationens äldsta tidning, Snögubben, kom ut 1849 i fyra kända utgåvor. Sedan dröjde det till 19 nov 1854 då tidningen Berg-Ufven utkom med sitt första nummer. Man skrev där om både stort och smått, allt ifrån dagsaktuella världshändelser som exempelvis det pågående Krimkriget till nationens inköp av ett piano. Tidningen Berg-Ufven blev en mer långlivad publikation än sin föregångare och gavs mer eller mindre regelbundet ut ända fram till 1890.^[9] I samband med nationens spex utgavs olika tidningar från 1880-talet och framåt. Under 1920-talet utgavs regelbundet till Valborgsspexet spextidningen Surströmmingen. Sedan skulle det dröja fram till mitten av 1950-talet innan en ny tidning gavs ut på nationen. Norrlands nation var då, 1953, den första bland nationerna i Uppsala att regelbundet utge en nationstidning, det så kallade Nationsbladet. Tidningen var stencilerad första året, men trycktes från och med hösten 1954. Tidningen bytte 1960 namn till Nationsbladet Norrlands Varjehanda.

Nationen utger även från och med 1939 skriftserien Norlandica, samt från och med 1944 årsskriften Landsmannahälsning.

[redigera] Musiklivet

Norrlands nation har, och har haft ett rikt musikliv. 1853 tillsattes för första gången en sånganförare. Sånganföraren tillsammans med sångfiskalen ledde nationens kör, Sångföreningen. Eftersom det vid denna tid inte fanns några kvinnor vid universitetet så var Sångföreningen en manskör. Med tiden, när fler kvinnor skrevs in vid nationen så uppstod ett naturligt intresse för att även bilda en damkör, vilket slutligen skedde 1942. Mans- och damkören uppträdde enskilt, men även understundom tillsammans under namnet Blandade kören.

[redigera] Körsång

År 1957 bildades en kontinuerligt verkande blandad kör med namnet Norrlandskören. Dåvarande sånganföraren Folke Bohlin var den som grundade den nya kören. Tillsammans med nationsorkestern och under konstnärlig ledning av Eric Ericson startade det ambitiösa projektet "Norrlands nations musikverksamhet". Kören lämnade nationen 1964 och blev en fristående kör under namnet Uppsala Akademiska Kammarkör. Samma år bildades den nya Norrlandskören vid nationen. En nedgång av manskörsverksamheten skedde på nationen efter den blandade körens tillkomst och under de tre följande decennierna begränsades manskörsången till serenadsång i olika kvartettformat samt så kallade "Sångarbord" vid nationens Vårbal, Höstfest och Majmiddag. Först i slutet av 1980-talet återkom manskören i stort format och med regelbundna repetitioner. Manskören, numera med namnet Chorus Virorum, brukar sjunga på nationens gasker och baler. Kören sjunger även serenader på vårbalsnatten och medverkar på manskörsfestivalen KAPRIS i Uppsala.

[redigera] Orkestermusik

Från och med 1862 vet man att en orkester funnits vid nationen, det så kallade Norrlands nations kapell som spelade musik vid nationens danstillställningar samt vid musikaliska soaréer. Orkestern leddes från slutet av 1860-talet fram till 1882 av den legendariske Daniel ”Donizetti” Wiström. En bleckblåsarorkester var också verksam vid samma tid, de så kallade Blåsargesällerna.^[10]

1952 återuppstod orkestermusiken vid nationen då Nationsorkestern senare kallad Norrlands nations Kammarorkester bildades. Orkestern samarbetade sedan med den år 1957 bildade Norrlandskören. Nationsorkesterns verksamhet vid nationen pågick fram till 1980. Därefter lämnade man nationen och bedriver idag sin verksamhet under namnet Uppsala Kammarorkester.

En ny orkester bildades 1986 av Greger Andersson med ett nytt namn: Norrlands nations Salongsorkester. Orkestern leds idag av maestro Kurt Lewin och spelar valser och polonäser på nationens baler, men också kammarmusik och symfonier vid olika konsertarrangemang.

[redigera] Storband

Föreningen Jamtamot bildade 1956 en blåsorkester som kom att kallas Reddningscorpset. Från att ha mest spelat marschmusik så breddades repertoaren till storbandsjazz och svensk schlager. Orkestern bytte då också namn till Phontrattarne och blev en orkester för hela nationen. Orkestern spelar på olika nationsfester och danstillställningar. Varje år uppför den en Grand Show på Reginateatern tillsammans med sin balett.

Nationens andra storband Attraktionsorkestern med sin showdansgrupp Attrapperna har varit verksam sedan 1978. Orkestern började sin bana under namnet A. Mozart & the Wolfgang. De spelar allt ifrån storbandsjazz till soulmusik.

[redigera] Spex och teater

Den första teaterföreställning som är känd på nationen framfördes 1858 under beteckningen: "en fri bearbetning och lokalisering av La Convention Nationale" eller Nationalkonventet. Från och med 1861 började teaterverksamheten anta fastare former. Verksamheten ställdes under ledning av nationens teaterdirektör och olika spex framfördes. Under 1860- och 1870-talen så framfördes ett större spex varje termin.

Spexandet har därefter tidvis legat i träda. Till exempel förekom liten eller ingen verksamhet under 1880-talet. Under första delen av 1900-talet, med undantag av en period under 1920-talet, så var spexandet en mycket sällsynt företeelse. En tillfällig blomstringsperiod uppkom på 1950-talet men verksamheten vissnade på nytt under 1960- och 1970-talet. Det var först 1984 som spextraditionerna återupptogs i och med bildandet av Norrlands nations spexensemble, NoNSEns. De uppförde sitt första spex: "Linnés lappländska resa" 1985.^[11]

Nationen har också tidvis haft en teatergrupp med drama på repertoaren. 1971 spelade den pjäsen "Spelet om Stora Blåsjön" Som handlade om den då pågående hungerstrejken i den jämtländska byn Stora Blåsjön. Pjäsen blev uppmärksammad i media och man turnerade med den runt om i landet. Teatergruppen var senast verksam i början av 1990-talet.

[redigera] Nationsidrotten

Norrlands nations idrottsliv kan spåras tillbaka till år 1877 då en skidutflykt till Eklundshof hade anordnats. Nationen inskaffade därefter ett antal skidor till medlemmarna och olika skidtävlingar genomfördes. 1880 bildades det en gymnastikklubb. Mellan åren 1880 till 1890 fanns även ett roddarsällskap. 1901 anlades en tennisbana på platsen där nuvarande nya nationshuset är beläget. Året efter beslöt man att installera en ny nationsfunktionär – Idrottsförmannen.^[12] Nationsidrotten bedrivs sedan 1973 inom nationens idrottsförening: Norrlands nations idrottsförening, NNIF under ledning av idrottsförmannen. Föreningen består idag av en mängd olika sektioner som representerar ett stort antal idrotter. Genom åren har föreningen varit framgångsrik i olika tävlingar och framför allt vad det gäller vinteridrott.

[redigera] Föreningsverksamhet

Norrlands nation har idag omkring 7000 medlemmar, vilket har medfört att ett flertal föreningar har organiserats genom åren för att öka möjligheterna till delaktighet i nationens aktiviteter. Föreningarna vid nationen har ett samarbetsorgan som kallas Föreningskonventet. Föreningskonventet utser också vissa av nationens funktionärer. Nationens föreningar samlas även till en större gemensam fest varje termin den så kallade Föreningskvällen.

[redigera] Landskapsföreningar

Föreningen Jamtamot grundades år 1907 och återupplivades, efter en viloperiod 1911-1914, som Jamtamot redivivum den 23 februari 1915. Föreningen är öppen för manliga studenter från, eller intresserade av landskapen Jämtland och Härjedalen. Den samlas till Mot några gånger per år. Jamtamot ger ut en tidning, "Jamtlands tidning" samt delar ut ett hederspris till någon som gjort en värdefull insats för hembygden. Den ordnar också, tillsammans med sin systerförening Härja-Jämt, gasken Samarret.

Hembygdsföreningen Birkarlarna grundades den 25 mars 1934. Föreningen är öppen för manliga studenter från eller intresserade av Lappland, Norr- och Västerbotten. Birkarlarna samlas varje år till ett antal traditionella Stämmor. De ordnar även en skidtävling det så kallade Birkarlarenneth med efterföljande bankett.

Föreningen Skvadern grundades den 20 oktober 1950. Föreningen är öppen för manliga studenter från eller intresserade av Medelpad. Föreningen samlas till ett antal Spel varje år. Den anordnar även gasken SkvaderDam.

Föreningen Angermannalaget utgörs av manliga studenter från eller intresserade av Ångermanland. Föreningen grundades officiellt den 1 december 1958 men hade varit verksam en kort period redan 1946. Angermannalaget eller A-laget som föreningen också kallas samlas till Rådstugor ett antal gånger varje år. Den anordnar gasken Guschelovsafton samt delar ut ett kulturpris till välförtjänt person som gjort en insats för hembygdens kulturliv.

Föreningen Ypsilon grundades den 20 mars 1962. Föreningen utgörs av kvinnliga studenter från eller intresserade av Medelpad och Ångermanland. Föreningens medlemmar samlas varje år till antal sammankomster så kallade Yror. Man anordnar även varje år gasken Älgmiddagen.

Föreningen Vajan grundades 1963 och är öppen för kvinnliga studenter från eller intresserade av Lappland, Norr- och Västerbotten. Förenings sammankomster kallas för Gärden. Vajan anordnar gasken Härkmiddagen varje år.

Hembygdsföreningen Härja-Jämt grundades 1964 och är öppen för kvinnliga studenter från eller intresserade av Jämtland och Härjedalen. Härja-Jämt eller H-J som de också kallas samlas några varje år till samankomster som kallas Oppsittjen. De anordnar som tidigare nämnts en gask tillsammans med Jamtamot.

Sedan 2006 finns även en förening, Söder om Sundsvall (S O S), som är öppen för både män och kvinnor. Föreningen riktar sig främst mot de av nationens medlemmar som inte har någon anknytning till Norrlands nations traditionella upptagningsområde.

[redigera] Bildkonst

Det har tidigare funnits föreningar med konstinriktning. Dessutom har några av landskapsföreningarna, tidvis ordnat konstutställningar. Idag är endast nationens fotoförening aktiv när det gäller att fånga intresset för bildkonsten. Föreningen ordnar utställningar, fotoexkursioner samt en rad olika kurser. Det finns också en förtroendeman vid nationen: Antikvarien, som ansvarar för den konst samt de inventarier som tillhör nationen.

[redigera] Historiska föreningar

Det har under årens lopp funnits en rad olika föreningar vid Norrlands nation . Som tidigare nämnts har länsföreningarna och teatergruppen numera ingen verksamhet men betraktas som "vilande".

Den äldsta föreningen på nationen var landsmålsföreningen som bildades 1874, den bytte snart namn till landsmåls- och forminnesföreningen vilken sysslade med hembygdshistoria och dialektforskning med mera. Föreningen uppgick 1886 i Uppsala studentkårs landsmålsförening.

Talföreningen, eller föreningen för talövningar som den egentligen hette, bildades i mitten på 1870-talet. Föreningen var unik eftersom den inte hade någon styrelse eller medlemsavgifter utan enbart en ordförande. Talföreningen fungerade som en diskussionsklubb, och under åren anordnades allehanda debatter om vitt skilda ämnen. Under 1960-talet förekom även vissång samt folkdansuppvisningar. Man startade 1964 även ett arrangemang kallat "Orator's corner", som kom att bli beryktat under Torbjörn Säfves tid som ordförande. Efter 1972 har Talföreningen inte längre någon verksamhet.

Norrländska Uppsalagruppen (NUG) bildades 1965 och var en underavdelning till Norrlandsförbundet. 1971 blev föreningen en delförening tillhörande nationen. Föreningen förde en livaktig debatt kring frågor om avfolkningen av Norrland samt miljö-, regional- och näringspolitik. Gruppen fick betydelse i den svenska regionalpolitiska debatten och väckte ett nationellt intresse för norrlandsfrågor, inte minst vid debatten om bevarandet av de stora norrlandsälvarna. Gruppens verksamhet avstannade i slutet av 1970-talet.

Vid slutet av 1970-talet så funderade några nationsaktiva kvinnor på att bilda en förening. Vid ett höstlandskap 1980 blev Ekbergska sällskapet en av nationens erkända föreningar. Namnet på föreningen tog man efter nationens första kvinnliga medlem, Eva Maria Carolina Ekberg. 1981 så hade man den första sammankomsten. Syftet med sällskapet var att genom ett slutet sällskap samla de kvinnor som hade varit ämbetsmän eller aktiva i föreningsstyrelser. Ekbergska sällskapet lade ned sin verksamhet och blev en vilande förening vid slutet av 1990-talet.

Laponia eller hembygdsföreningen Laponia i Uppsele som den även kallades var en förening för både män och kvinnor med anknytning till, eller intresse av Lappland. Föreningen bildades 1987. Verksamheten skulle vara alkoholfri och utgjordes främst av olika talarmiddagar så kallade Visten. Man ordnade även kyrkkaffe om söndagarna samt gjorde även en del studiebesök som kallades Rajder. Föreningens verksamhet upphörde år 1995.

Övriga föreningar som varit aktiva på nationen är Norrländska studenters folkbildningsförening (1905-14), Tornedalsgillet (1948-68), Sameföreningen (1970-?), och Konstföreningen.

[redigera] Senior- och alumnverksamhet

För alumner finns Seniorskollegiet och Norrländska Uppsalakamrater (NUK).

Fram till slutet av 1960-talet var nationens medlemmar uppdelade i tre kategorier: Recentior, var den som studerade sin första och andra termin; därefter blev man Junior, efter sammanlagt sex terminers studier kunde man, efter ansökan, bli Senior. I slutet av 1980-talet återupprättades seniorsverksamheten på nationen.
Senior kan alla medlemmar av nationen som varit inskrivna i minst sex terminer ansöka om att bli. Kuratel och klubbverk blir seniorer utan ansökan efter deras ämbetsperiod. Nationens seniorer, både aktiva och alumner, samlas i Seniorskollegiet. Varje år kallar Seniorskollegiet till två traditionella möten. Det ansvarar för att årsskriften Landsmannahälsning utges samt bistår kuratelet på olika sätt, bland annat genom att upprätthålla kontakten med nationens hedersledamöter. Seniorskollegiet ordnar varje tjugondedag Knut julgransplundring för barn till nationsmedlemmar och alumner. Dessutom förekommer till exempel talarmiddagar, sångboksaftnar samt kulturvandringar. Vart femte år ordnar Seniorskollegiet decenniegasker för alumner vid nationen från olika decennier.

Norrländska Uppsalakamrater (NUK) grundades år 1918 och är en förening för alumner boende främst i Stockholm med omnejd. NUK brukar ha ett par möten per termin, ofta kombinerad med någon form av studiebesök.

[redigera] Vännationer

Norrlands nation har utbyte med ett flertal vännationer och föreningar. Till Helsingfors vet man att norrlandsstudenterna reste redan 1857. Det första gången man var officiellt inbjuden till ett besök, var 1909 då man besöktev Vasa avdelning vid kejserliga Alexanderuniversitetet i Helsingfors. Under de följande åren intensifierades utbytet med främst nationerna i Helsingfors och senare Åbo i Finland, men utbyte skedde efterhand även med nationer och föreningar i Danmark, Tyskland, Estland och Lund. Det internationella utskottet under ledning av den Internationella sekreteraren ansvarar varje vår för att anordna en internationell stipendiatvecka. Även nationsmedlemmar får efter ansökan möjlighet att delta i motsvarande internationella veckor i Lund eller utomlands. De nationer och föreningar som Norrlands nation idag har utbyte med är följande:

• Vasa nation, Helsingfors
• Pohjois-Pohjalainen Osakunta, Helsingfors
• Etelä-Pohjalainen Osakunta, Helsingfors
• Österbottniska nationen, Åbo
• Studenterforeningen, Köpenhamn
• Studentenwerk Schleswig-Holstein, Kiel
• Sydskånska nationen, Lund

[redigera] Inspektorer

När nationerna bildades i Uppsala sågs de, på grund av sin oberoende ställning, som ett hot av universitetet. För att få bukt med eventuella subversiva element samt stävja fylleri och allmän oreda bestämdes det år 1663 att varje nation skulle sättas under tillsyn av en inspektor tillika professor vid universitetet. Norrlands nation har under åren haft 17 inspektorer, de äldre nationerna oräknat. Nationens inspektor väljs av nationsmedlemmarna vid ett landskap. Mellan 1978 och 2003, det vill säga hela 25 år, var professor Stig Strömholm nationens inspektor. Under större delen av denna tid var Strömholm också universitetets rektor. Han efterträddes av nuvarande inspektor, Tore Frängsmyr, professor i idé- och lärdomshistoria. Genom åren har det vid inspektors frånfälle tillsats en ställföreträdare, en så kallad proinspektor. Sedan 2003 finns en permanent proinspektor vid nationen.

Ångermanländska nationens inspektorer

Johan Buskgarius 1667-1676 | Mattias Steuchius 1676-1683 | Petrus Holm 1683-1688 | Nils Wolf Stiernberg 1689-1694 | Johan Salenius 1695-1697 | Hemming Forelius 1697-1708 | Fabian Törner 1709-1731 | Anders Boberg 1732-1756 | Johan Gottschalk Wallerius 1756-1767 | Eric Hesselgren 1767-1779 | Per Niklas Christiernin 1779-1799 | Daniel Boëthius 1799-1800

Västerbottniska nationens inspektorer

Eric Benzelius d. ä. 1667-1687 | Hemming Forelius 1688-1708 | Fabian Törner 1708-1731 | Matthias Asp 1731-1763 | Johan Floderus 1763-1789 | Daniel Boëthius 1789-1800

Bottniska nationens inspektorer

Daniel Boëthius 1800-1811 | Nils Fredrik Biberg 1811-1827

Medelpado-Jämtländska nationens inspektorer

Petrus Holm 1686-1688 | Andreas Giöding 1689-1704 | Johan Upmark 1705-1717 | Johannes Steuchius 1717-1723 | Eric Alstrin 1724-1732 | Georg Wallin 1733-1737 | Anders Celsius 1738-1744 | Petrus Ullén 1745-1747 | Daniel Solander 1748-1785 | Eric Michael Fant 1785-1816 | Johan Bredman 1816-1827 |

Norrlands nations inspektorer

Johan Bredman 1827-1840 | Jonas Sellén 1841-1851 | Carl Olof Delldén 1851-1854 | Christopher Jacob Boström 1854-1863 | Olof Glas 1863-1877 | Frans Wilhelm Häggström 1878-1887 | Einar Löfstedt 1887-1889 | Robert Sundelin 1889-1896 | Harald Hjärne 1896-1899 | Arvid Högbom 1899-1909 | Nils Edén 1909-1920 | Thore Engströmer 1921-1943 | Gunnar Blix 1943-1961 | Carl Martin Edsman 1961-1967 | Torgny Segerstedt 1967-1978 | Stig Strömholm 1978 - 2003 | Tore Frängsmyr 2003-

[redigera] Källor

• Mikael Andree, Norrlands Nation. Hundra år ur en studentnations liv. Uppsala,(1927)
• Red: Gunnar Blix m.fl., Norlandica VII, Festskrift till Nationens 150-årsjubileum den 7 maj 1977, Uppsala, (1977)
• Red: Sune Lindh, Maj Reinhammar, Vidar Reinhammar, Norlandica VIII, Festskrift till nationshusets 100-årsjubileum den 11 oktober 1989, Uppsala, (1989) ISBN 91-7970-784-X
• Erik Modin & Nathan Söderberg, Matrikel öfver i Upsala studerande norrlänningar 1595-1889, Stockholm, (1890)

[redigera] Noter

1. ^ Andree, s. 16-19.
2. ^ Andree, s. 20-21.
3. ^ Andree, s. 16-35.
4. ^ Andree, s. 68.
5. ^ Andree, s. 70.
6. ^ Lindh, m.fl., s. 15-19.
7. ^ Blix, m.fl., s. 56-58
8. ^ Blix mfl. s. 48, Ursprungligen var det tio rum.
9. ^ Andree s. 174
10. ^ Lindh, m.fl., s. 131
11. ^ Lindh m.fl., s. 113-117.
12. ^ Andree, s. 142-143

[redigera] Se även

• Nationerna i Uppsala
• Uppsala universitet

[redigera] Externa länkar

• Norrlands nation - officiell webbplats
• Norrlands Varjehanda - tidning
• Om nationens historia av Stig Strömholm ur Norrlands Varjehanda