Conrad Quensel
Wikipedia
Conrad Quensel, född den 16 april 1676 i Stockholm, död den 13 januari 1732 i Lund, var en svensk matematiker, astronom och professor. Han var son till hovrättsrådet Wilhelm Johan Quensel och dennes hustru Maria Bröms.
Innehåll |
[redigera] Levnadslopp
Quensels akademiska bana tog honom till ett flertal olika universitetsorter i den sena stormaktstidens Sverige. Han började sina studier redan som tioåring i Uppsala 1686 men överflyttade 1689 till Kungliga Akademien i Åbo, där han blev magister 1694, docent 1695 och adjunkt 1702.
I december 1704 utsågs Quensel till professor i matematik i Pernau i Livland, dit det svenska universitetet i Dorpat flyttats i samband med stora nordiska krigets utbrott. Professuren inbegrep även undervisning i astronomi men Quensel föreläste av eget intresse också i bland annat geodesi och arkitektur. Han var därtill universitets räntmästare ("kvestor").
Med de ryska krigsframgångarna tvangs universitetet 1710 att stänga och Quensel återflyttade till Sverige. Efter att en tid ha vistats i Stockholm samt Umeå under ekonomiskt knapra förhållanden utnämndes han 1712 till professor vid Lunds universitet och tillträdde denna post i maj påföljande år. Han sökte därefter flera gånger professurer i Uppsala, men erhöll ej dessa och kom att tillbringa återstoden av sitt liv i Lund.
[redigera] Vetenskaplig gärning
Quensel var en huvudsak praktiskt inriktad lärare och skall ha varit en utmärkt föreläsare. Av hans publikationer är framför allt en stridsskrift från 1720 av intresse, då han däri såsom den förste lundaastronomen någonsin officiellt bekänner sig till den kopernikanska världsbilden.
Till Quensels professur var också knutet ett överinseende över den lokala utgivningen av almanackor, och detta var något han nedlade stort engagemang i, inkluderande ett stort antal egna utgivningar.
[redigera] Privatliv
Quensel var gift tre gånger, och åtminstone två av äktenskapen hade drag av skandal över sig. Sedan hans första hustru, Anna Wallvik, avlidit kort efter flytten från Pernau, gifte Conrad 1714 i Malmö om sig med handelsmannadottern Ingeborg Tholin. Henne tvangs han dock att skilja sig från 1718 sedan hon begått äktenskapsbrott och för detta dömts till kyrkoplikt. Ingeborg hade därtill blivit gravid med sin älskare och fick ett barn som dock avled tidigt. Den tidigare maken sökte nu hjälpa sin före detta hustru genom att, såsom universitets rektor, locka två till staden nyanlända studenter att ta på sig det föga hedrande uppdraget att bära det oäkta barnets kista vid jordfästningen, vilket ledde till att den ene av dessa ynglingar, en Simon Palmgren från Göteborg, sedan nekades inträde i Göteborgs nation för att därigenom "med tämmelig oanständighet hafwa förbrutit sig" mot "den ömhet och actsamhet, som en skickelig och hederlig student altijd bör hysa och wisa". Först efter ett vältaligt försvar från nationens kurator Kilian Stobæus släpptes Palmgren in i nationen.
Quensels tredje hustru Pernilla Svågersdotter skapade också hon rabalder, dock denna gång endast genom sin enkla härkomst vilken ansågs ovärdig en universitetsprofessor.
[redigera] Huvudkälla
- Artikel av Anders Burius i Svenskt biografiskt lexikon.
| Företrädare: Johan Jacob Döbelius |
Rektor för Lunds universitet 1718 |
Efterträdare: Martin Hegardt |
| Företrädare: Johan Jacob Döbelius |
Rektor för Lunds universitet 1730 |
Efterträdare: David Nehrman Ehrenstråhle |
