Daniel Boëthius
Wikipedia
Daniel Boëthius, född 4 oktober 1751 i Västerås, död 10 mars 1810 i Uppsala. Filosof, den svenska rättsfilosofins fader.
Daniel Boëthius var son till kyrkoheden i Grangärde, Jacob Boëthius (1716-1781) och Christina Elisabeth Fahlsten (1725-1806). Han studerade i Uppsala och tog magisterexamen efter åtta år. 1783 utnämnd till professor i praktisk filosofi i Uppsala och därefter kyrkoherde i Danmark samt teologie doktor. Gift 1787 med Hedvig Sophia Runeberg.
Daniel Boëthius räknas till en av de största svenska filosoferna, och har bidragit till vetenskapen i rättsfilosofi, etik, och teologi. Han har varit en auktoritet för Christopher Jacob Boström, Samuel Grubbe, Erik Gustaf Geijer.
Det tidiga författarskapet präglas av en empirisk idériktning, starkt påverkad av John Locke och naturrättsdebatten. Men snart övergav han empirin för att mera inta Kants och Fichtes gudsbild och etik, men under resten av sitt liv skulle han göra upp med Kants syn på människans natur. Boëthius människosyn var induvidualistisk och positiv, där moralen var gudomlig, förnuftsstyrd och allmän.
| Företrädare: Per Niklas Christiernin |
Inspektor av Ångermanländska Nationen i Uppsala 1799–1800 |
Efterträdare: Ingen |
| Företrädare: Johan Floderus |
Inspektor av Västerbottniska Nationen i Uppsala 1789–1800 |
Efterträdare: Ingen |
| Företrädare: Ingen |
Inspektor av Bottniska Nationen i Uppsala 1800–1811 |
Efterträdare: Nils Fredrik Biberg |
