Ferdinand II av Aragonien
Wikipedia
Ferdinand II av Aragonien (på spanska Fernando de Aragón, på katalanska Ferran d'Aragó), kallad "den katolske", född 10 mars 1452 i Soz, Aragonien, död 23 juni 1516 i Madrigalejo, var kung av Aragonien, Kastilien, Sicilien, Neapel, Navarra och greve av Barcelona samt kung av ett förenat Spanien från 1479. Han var son till Johan II av Aragonien i dennes andra äktenskap med Juana Enriquez.
Den 19 oktober 1479 gifte han sig med sin kusin, Isabella I av Kastilien, och därmed förenades de bådas riken, Aragonien och Kastilien, till ett gemensamt rike som de styrde tillsammans. Deras äktenskap resulterade i en "guldålder" för Spanien - deras välde kom att omfatta hela Iberiska halvön och Spanien blev Europas ledande stormakt. Den s.k. spanska inkvisitionen etablerades 1478 och 1492, i samband med erövringen av Granada, drevs judarna ut ur Spanien.
Ferdinand och Isabella stödde också handel och upptäcktsresande - deras gynnande av Christoffer Columbus ledde till spanska besittningar i Central- och Sydamerika. Ferdinand var en äkta renässansfurste - han beskrivs som mycket duglig, arbetsam och ihärdig, men även en beräknande man som noga och hänsynslöst genomförde sina planer.
Han gifte sig en andra gång år 1505 med Germaine de Foix.
[redigera] Barn med Isabella av Kastilien
- Isabella (1470-1498; gift med först arvprins Alfonso av Portugal, och sedan Manuel I av Portugal)
- Juan (1478-1498)
- Johanna den vansinniga (1479-1555)
- Maria (1482-1517; gift med Manuel I av Portugal)
- Katarina av Aragonien (1485 - 1536; gift med Henrik VIII av England)
[redigera] Barn med Germaine de Foix
- en son, född och död 1509
