Barcelona
Wikipedia
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet behöver språkvård. |
| Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet. |
| Barcelona | ||
|---|---|---|
 |
||
| Stadsvapen & karta | ||
 |
 |
|
| Kortfakta om Barcelona | ||
| Autonom-region: | Katalonien | |
| Yta: | 100,4 km² | |
| Folkmängd: | 1,593,075 | |
| Befolkningstäthet: | 15,869 invånare/km² | |
| Registreringsskylt: | B | |
| Postnummer: | 08001-08080 | |
| Riktnummer: | 34 (Spanien) + 93 (Barcelona) | |
| Webbplatser: | [1] | |
| Politik | ||
| Borgmästare: | Jordi Hereu i Boher (PSC) | |
Barcelona är en stad och kommun belägen vid Kataloniens kust mellan floderna Llobregat och Besos mynningar, 160 kilometer söder om franska gränsen. Barcelona är huvudstad i den autonoma regionen Katalonien men även för provinsen Barcelona samt greveskapet (comarca) Barcelonès. Invånarantalet uppgick år 2005 till 1 593 075. Inkluderas de närmaste förstäderna är invånarantalet ungefär 3 miljoner, med satellitstäder cirka 5 miljoner. Staden är Spaniens näst största stad efter Madrid samt den mest industrialiserade. Barcelona är även en av västvärldens mest tätbefolkade storstäder [1]. Idag förknippas Barcelona främst med turism, staden hade drygt 8 miljoner turister 2005. Katalanska är tillsammans med spanska officiellt språk.
Ett nytt och bra forum om Barcelona
Innehåll |
[redigera] Geografi
Barcelona är beläget i nordöstra Spanien, på alla sidor omgiven av naturliga barriärer där Medelhavet i söder och Collserolabergen (512 meter) i norr begränsar stadens möjligheter till expansion. Staden är även omgiven av flodmynningar, i öster av Besòs samt i väster av Llobregat. Staden gränsar till följande kommuner (Municipis på Katalanska): i nordöst Santa Coloma de Gramanet och Sant Adrià de Besòs, i norr Montcada i Reixac och Sant Cugat del Vallès, i väster l'Hospitalet de Llobregat och Esplugues de Llobregat.
Vid hamnen reser sig klippberget Montjuїc (173 meter) som tidigt befästes för stadens försvar. Några kilometer in från kusten ändras topografin från relativt platt till ganska kuperat. Mellan Av Diagonal och Collserola ligger flera mindre berg, Carmel (267 meter), Rovira (261 meter), Putxet (181 meter), Peira (133 meter) samt Monterols (121 meter).
[redigera] Stadsdelar
Barcelona stad är indelat i 10 distrikt med stor grad av självstyre, med bland annat vetorätt i en rad frågor rörande det egna distriktet. Distrikten är uppdelade i barris av vilka flera tidigare varit självständiga byar, men upptogs i Barcelona när staden expanderade kraftigt i slutet av 1800-talet.
- Ciutat Vella: el Raval, el Gòtic, Antics Palaus, la Barceloneta.
- L'Eixample: Sant Antoni, Nova Esquerra de l'Eixample, Antiga Esquerra de l'Eixample, Dreta de l'Eixample, la Sagrada Família, el Fort Pienc.
- Sants-Montjuїc: La Marina del Prat Vermell, La Marina del Port, La Font de la Guatlla, Hostafrancs, la Bordeta, Sants, Sants-Badal, el Poble Sec.
- Les Corts: les Corts, Pedralbes, la Maternitat i Sant Ramon.
- Sarrià-Sant Gervasi: Sarrià, Sant Gervasi - Galvany, Sant Gervasi - La Bonanova, Putget i Farró, Les Tres Torres, Vallvidrera - Tibidabo - Les Planes.
- Gràcia: Vila de Gràcia, Camp d'en Grassot i Gràcia Nova, la Salut, El Coll, Vallcarca i Els Penitents.
- Horta-Guinardó: Horta, la Clota, la Vall d'Hebron, el Montbau, Sant Genís dels Agudells, la Teixonera, el Carmel, la Font d'en Fargas, Can Baró, el Guinardó, el Baix Guinardó.
- Nou Barris: Vallbona, la Ciutat Meridiana, Torre Baró, Canyelles, les Roquetes, la Trinitat Nova, Can Peguera, la Guineueta, el Verdum, la Prosperitat, el Turó de la Peira, Porta, Vilapicina - Torre Llobeta.
- Sant Andreu: Sant Andreu, la Trinitat Vella, Baró de Viver, el Congrés i Els Indians, La Sagrera, Navas, el Bon Pastor.
- Sant Martí: Sant Martí de Provençals, El Clot, El Camp de l'Arpa del Clot, la Verneda i La Pau, el Fort Pienc, el Poblenou, el Parc i Llacuna del Poblenou, la Vila Olímpica del Poblenou, els Provençals del Poblenou, El Besòs i el Maresme, Diagonal Mar i Front marítim del Poblenou
[redigera] Historia
Huvudartikel: Barcelonas historia
Barcelona antas ha grundats på 300-talet före Kristus av den karthagiske generalen Hamilcar Barca. Vissa arkeologiska fynd antyder dock att området har bebotts av iberer sedan slutet av stenåldern. Några konkreta bevis för att någon stad verkligen existerat innan romarnas ankomst finns inte varför man kan säga dessa var de som grundade Barcelona.
[redigera] Romartid
Vid tiden för romarnas ankomst bodde redan ett folk i området runt dagens Barcelona, detta folk kallades av romarna laetaner, laietani. År 15 f. Kr. byggde romarna en militärförläggning på kullen Mons Taber där dagens katedral ligger. Förläggningen med namnet Barcino, fungerade som koloni under den romerska tiden, Barcino blev ganska omgående en handelstation varifrån varor från den iberiska halvön exporterades till det rommerska riket. Någon gång under 200-talet e.kr uppfördes en ringmur vilken kom att fungera som stadens försvar fram till slutet av 1200-talet. 415 e.Kr. erövrades staden av visigoterna. Barcelona blev under en kort tid huvudstad i det visigotiska riket innan den flyttades i omgångar vidare söderut.
[redigera] Medeltid
I början av 700-talet erövrade morerna Barcelona under erövringkampanjen för Al-Andalus och staden erövrades åter år 801 av Ludvig den fromme. Barcelona blev därefter en av flera lydstater under frankerriket i den buffertzon som fick namnet Spansk mark Marca Hispanica År 897 blev Barcelona ärftligt greveskap efter att Wilfred den hårige av Ludvig den stammande som siste greve tilldelats Barcelona år 878. Under Wilfred blev Barcelona administrativ centralort. Staden intogs återigen av morerna år 985, men deras närvaro blev kortvarig. När Katalonien och Aragonien förenades genom giftermål mellan Ramon Berenguer IV och Petronila av Aragon år 1150 inleddes en period som för Barcelonas del innebar att staden växte.
Från 1200-talet fram till mitten på 1400-talet var Barcelona navet i det aragonska stormaktsbygget. Staden som växte fick en ny ringmur som omgärdade ett 20-gånger större område än den gamla romerska muren. 1249 inrättade Jaime I stadens första politiska institution Consell de Cent, 1283 fastställdes även Konstitutionen Usages. Under 1300-talet blev Barcelona ett av medelhavsregionens största handelscentra, varor exporterades och importerades från hela medelhavet. Under 1400-talet tappade Barcelona sin konkurens kraft gentemot Genua och Venedig, staden drabbades hårt av arbetslöshet, pestepedimier, Naturkatastrofer och inbördeskrig.
[redigera] Under Habsburgarna
När Kungariket Aragonien förenades med Kastilien flyttade hovet ifrån Barcelona som istället blev en provinshuvudstad. I Katalonien växte missnöjet med centraliseringen, flera konflikter uppstod. Mitt under Trettioåriga kriget då spanska trupper var stationerade i Katalonien startade en konflikt mellan Spanien och Katalonien som pågick mellan åren 1640-1652, den fick namnet Skördearbetarkriget Guerra dels Segadors då huvudstyrkan på den katalanska sidan utgjordes av bönder.
Katalonien var dock för svagt för att ta sig av Habsburgarna, därför utnämndes Ludvig XIII till greve-kung av Katalonien i hopp om militärt stöd. Den franska armén lyckades tillsammans med katalanska styrkor besegra Habsburgarmén vid Montjuїc men fick aldrig till någon defintiv seger, 1648 drog sig de franska styrkorna tillbaka vartefter Filip IV belägrade Barcelona som gav upp efter 12 månader 1652.
Barcelona drabbades mycket hårt under det spanska tronföljdskriget 1705-1716, staden belägrades i 13 månader innan den kapitulerade den 11 september 1714 (Numera Kataloniens Nationaldag). För att försäkra sig om att Barcelona inte skulle kunna göra uppror lät den spanske kungen Filip V bygga ett citadell efter att ha rivit över 1200 byggnader i stadsdelen Ribera. 1717 stängdes stadens universitet som ett led i att tvätta bort den Katalanska självständighets strävan.
[redigera] Industrialismen
De första bomullsfabrikerna i början av 1800-talet inledde den industriella revolutionen som etablerade Barcelona som Spaniens industriella centrum. Landets första ångdrivna väveri öppnades i Barcelona 1833 och 1848 anlades Spaniens första järnväg mellan Barcelona och Mataró. Många nya fabriker öppnades innanför stadsmurarna vilket fick till följd att den redan trånga staden blev överbefolkad. Barcelona ansökte flera gånger innan det gavs tillstånd att riva stadsmurarna som hindrade staden att växa, madridregeringen hade dittills motsatt sig en rivning av murarna eftersom de var rädda att förlora kontrollen över staden. En ny stadsdel tillkom, L'Eixample (utvidgningen) anlades från den gamla staden ut till de omkringliggande byarna.
Under perioden från slutet av 1800-talet fram till inledningen av Spanska inbördeskriget fördes en tidvis mycket våldsam klasskamp i Barcelona. De mest aktiva under den här perioden var anarkisterna som 1910 startade CNT (Confederatión National del Trabajo), en anarkosyndikalistisk fackförening som bl.a organiserade en generalstrejk 1917, men även delvis låg bakom införandet av 8 timmars arbetsdag.
[redigera] Demografi
Barcelona hade 1 593 075 invånare 2005, av dessa var 219 941 invånare inflyttade utlänningar, de invandrade främst från Sydamerika 95447 och Europa 50362 många har även invandrat från Asien 35071. Den afrikanska invandringen uppgår till 19378 personer, de flesta från Nordafrika. Från Nord- och Centralamerika har 19683 personer invandrat[2]. Befolkningstätheten uppgick till 15718.4 personer per km². Högst befolkningtäthet återfinns i Eixample med 35586 invånare per km².
Under 1950- och 1960-talet skedde en stor arbetkraftsinvandring som följdes av en utflyttning till förstäderna på 1980- och 1990-talet. På grund av mycket stora prisökningar på bostäder inne i Barcelona valde många att bosätta sig i förstäderna. Invånarutveckling (förorter ej inräknade):
| År | Antal invånare |
| 1860 | 189 948 |
| 1900 | 533 000 |
| 1940 | 1 081 175 |
| 1981 | 1 754 900 |
| 2001 | 1 503 884 |
[redigera] Ekonomi
Barcelonas ekonomi har historiskt sett baserats på tillverkning och handel. Sedan medeltiden har varor tillverkats för export från stadens hamn. Under 1800-talet etablerade sig Barcelona som en industristad. Marknaden var från början inhemsk då industrierna inte klarade av att konkurrera med de nordeuropeiska. Idag är tillverkningsindustrin fortfarande stor med bl.a. Fordonstillverkning för Nissan och SEAT-VW, kemikalieindustri, elektronikprodukter, förlagsindustrin, vinproduktion etc.
Staden har liksom övriga västvärlden sett en utflyttning av tillverkningsindustrin till låglöneländer vilket har föranlett en satsning på turismindustrin. Bl.a har anpassningen av hamnen för kryssningsfartyg sett Barcelona inta en topplacering i Medelhavet vad gäller kryssningsturister[3], vidare har staden satsat på kongresser, konferenser och mässverksamhet[4], med bl.a en ambitiös utbyggnad av Barcelonas mässhallar där utställningsytan skall tredubblas från 115.000 till 355.000 m²[5]. Idag står servicesektorn för två tredjedelar av sysselsättningen med främst turism, forskning, publicitet, IT-industri etc. För närvarande satsas mycket energi på att locka till sig logistik verksamhet bl.a genom utbyggnad av hamn och flygplats samt satsningar inom infrastruktur.
[redigera] Administration
I Barcelona finns idag 4 politiska administrationer:
La Administración General del Estado, har hand om nationella (spanska) säkerhetsfrågor, rättsväsendet, administration av hamn och flygplats m.m.
La Generalitat de Catalunya, det autonoma Kataloniens regering, sköter frågor som rör staden, till exempel utbildning, social välfärd, skatter m.m.
La Diputació de Barcelona, organiserar den direkta servicen till staden, till exempel renhållning, skötsel av parker och offentliga lokaler.
L'Ajuntament de Barcelona, en sorts kommunfullmäktige, har hand om frågor som till exempel den lokala säkerheten, underhåll av stadens gator, transportfrågor, beslutar om utbyggnad av stadens kommunala service såsom badhus, bibliotek, ålderdomshem m.m.
[redigera] Arkitektur och stadsbild
Barcelona har genom historien haft tre stora byggboomer, dessa har var för sig kommit att sätta stor prägel på dagens stadsbild.
[redigera] Gòtic
Den första byggboomen vilken skedde främst under 1300-talet efterlämnade de flesta av de gotiska byggnader man idag kan beskåda i Gòtic, Barcelonas äldsta stadsdel. I Gòtic finns idag inte mycket kvar av det medeltida Barcelona, de flesta bostadshusen härrör från 1700-talet och 1800-talet. Dock har många av gatorna i Gòtic fått sina namn efter de olika skråna vilka var hjärtat i det medeltida Barcelonas ekonomi. De byggnader som ändå överlevt fram till idag utgör dock en på det övergripande planet bra representation av den medeltida staden. Av de större medeltida kyrkobyggnaderna återstår idag nästan alla, de tre främsta större kyrkorummen idag, Santa Eulàlia (Katedralen), Santa Maria del Mar och Santa Maria del Pi vilka alla tillkom samtidigt uppvisar några av de främsta exemplen inom Katalansk höggotisk arkitektur. Kvar sedan medeltiden finns även stadens stadshus (Casa de la Ciutat) och det katalanska regeringspalatset (Palau de la Generalitat) vilka båda fortfarande är i bruk. Andra större byggnader som överlevt inkluderar Saló del Tinell (Barcelonas medeltida Bankettsal), Drassanes (Barcelonas största skeppsvarv under flera århundraden), Llotja (Barcelonas börshus), och Hospital de la Santa Creu. Under den medeltida byggboomen restes även stadens ringmur som under slutet av 1700-talet började rivas, bland annat i samband med anläggandet av La Rambla. Under slutet av 1700-talet genomgick staden en mindre byggboom då de flesta av Barcelonas bostadshus byggdes på med flera våningar vilket gett upphov till dagen trånga och mörka gator i Ciutat Vella.
[redigera] Eixample
Den andra stora byggboomen I Barcelonas historia skedde när stadens försvarsverk muralles rivits på 1860-talet.Ett enormt rutnät Eixample vilket inneslöt den gamla staden hade dragits upp av Ildefons Cerdà där hyreshus byggdes upp i allt raskare takt, pådrivet av den industriella revolutionen vilken drev människor i stora mängder in till staden. Den katalanska modernisme arkitekturen vilken Eixample kommit att förknippas med dök först upp på 1890-talet. Under den perioden lät många industrimagnater uppföra privatpalats och hyreshus med lyxlägenheter. Detta kulminerade under 1900-talets första årtionde med verk av arkitekter som Antoni Gaudí, Lluís Domènech i Montaner och Josep Puig i Cadafalch. Urval av modernisme arkitektur:
- Casa Batlló
- Casa Milà
- Parc Güell
- Sagrada Família
- Hospital de Sant Pau
- Palau de la Música Catalana
- Casa Lleó Morera
- Casa Terrades
- Casa Amatller
Eixample var till en början tänkt att vara en öppen och välmående stadsdel utan epidemier av kolera och tyfus (vilka ofta förkom i Gamla staden). 1888 presenterade läkaren Pere Garcia Faria en raport om de boendes situation i Eixample: "De två våningarna höga husen med källare som enligt ingenjör Cerdàs ritning skulle inramas av trädgårdar och skänka en behaglig, tilltalande utsikt, som skulle bebyggas endast på två sidor av varje kvarter och var avsedda för en familj i taget - har idag utvecklats till rena slumområden, där familjerna i Barcelona lever som i fängelser, som ofta saknar ljus och direkt ventilation eller får den från dåliga eller illa byggda balkonger. Resultatet blir att vissa våningplan är så fuktiga att de blir obeboliga, som om det inte vart illa nog har folk bosatt sig i bottenvåningar och källare, trots bygglagarna vilka endast efterföljs när hyresvärden inte får ut någon förtjänst på att kringgå dem". Han raporterade även om regebundna utbrott av tyfus, skrofler och tbc. Eixample är ännu idag mycket tätbebyggt och saknar nästan helt parker.
[redigera] Dagens Barcelona
När Barcelona blev utsedd att arangera Olympiska sommarspelen 1992 startades en byggboom som ännu pågår. Den har inneburit stora förändringar för industristaden som fram till dess vänt sig bort från Medelhavet. Utöver mängder av restaureringar och hotellbyggen satsades det stort på stadens infrastruktur. Nya radiella motorvägar till alla större förstäder, en ringled runt Barcelona, liksom en utbyggnad av flygplatsen och en renovering av hamnen genomfördes inför spelen. Dessutom anlades en 4 km lång strand där järnvägsräls tidigare hindrat åtkomst av havet. Boomen fortsatte även efter spelen. Nya kulturinstitutioner, museer, teatrar, konserthus, parker, tunnelbanelinjer, hotell samt flera affärscentra har byggts för att förnya Barcelona som under Francoåren knappt förändrades alls. Stora industriområden har rivits för att ge plats åt bostäder och IT-företag. Nya stora projekt som skall påbörjas inkluderar bland annat ett nytt stort resecentrum för tåg och bussar samt en stor park vid Glòries där det idag ligger en motorvägsrondell.
[redigera] Utbildning
I Barcelona finns flera universitet och högskolor. De flesta återfinns i Zona Universitària.
- Universitat de Barcelona (ca 60000 studenter)
- Universitat Autònoma de Barcelona (ca 50000 studenter)
- Universitat Politècnica de Catalunya (Tekniskt universitet med ca 35000 studenter)
- Universitat Pompeu Fabra (ca 7000 studenter)
- Universitat Ramon Llull (Privat gymnasium/universitet med ca 15000 studenter)
[redigera] Transporter och kommunikation
[redigera] Vägar
Runt staden går flera motorvägar till bland annat Valencia (AP-7), Madrid via Zaragoza (AP-2) och Montpellier (AP-7). Inför de Olympiska spelen byggdes en komplett ringled samt flera nya motorvägar till förstäderna, men en kraftigt ökad biltrafik har lett till att vägarna ofta är helt stillastående under rusningstid.
[redigera] Järnvägar
Barcelona har två stora internationella järnvägsstationer, Estació de Sants som är huvudstationen med linjer till hela Spanien samt Montpellier, Milano, Geneve och Paris. Den andra är Estació de Franca som har varit Barcelonas huvudstation men som skall stängas när den planerade nya stationen vid Sagrera har byggts.
[redigera] Kollektivtrafik
Barcelonas kollektivtrafik utgörs av spårvagnar, bussar, tunnelbana, förortståg och pendeltåg. Därtill finns det tre bergbanor. Barcelona har ett ganska omfattande bussnät med ett 100-tal linjer vilka korsar staden på tvären och längden. Barcelonas tunnelbana består av 9 linjer vilka sköts av två operatörer, TMB och FGC. Den senare är även operatör för två av Barcelonas pendeltågslinjer. I april 2004 började spårvagnar åter rulla i Barcelona för första gången sedan 1971 när den sista linjen togs ur bruk, bortsett från en museivagn. Sedan några år är stadens kollektiva färdmedel integrerade, vilket har medfört kraftigt reducerade kostnader då man numera kan resa med de olika bolagen till samma taxa.
[redigera] Flygplatser
Barcelonas huvudflygplats är El Prat International Airport som ligger 12 km väster om stadens centrum. En annan stor flygplats är Girona som ligger ca 10 mil norr om Barcelona.
[redigera] Sjöfart
Staden har färjeförbindelse med Balearerna, Rom och Genua. Barcelonas hamn är även en av Spaniens största och under utbyggnad.
[redigera] Sport
Barcelona har två stora Sport klubbar, FC Barcelona och RCD Espanyol. Staden har även flera stor sportanläggningar:
- Camp Nou Fotboll
- Estadi Olímpic Lluís Companys Friidrott, Fotboll
- Palau Sant Jordi Inomhusarena
- Palau Blaugrana Inomhusarena
- Circuit de Catalunya Barcelonas Motorstadion
det finns även flertalet simstadion runt om i staden.
[redigera] Parker
I centrala Barcelona är det ont om parker, nästan alla av staden ca 60 parker ligger som i en ring runt centrala Barcelona varför staden kan upplevas som parklös.
Parc Güell är en park designad av den kände Antoni Gaudí. Den är av UNESCO klassad som världsarv. Den blev offentlig park 1922.
Parc de la Ciutadella är en av de största parkerna i Barcelona. På platsen uppfördes 1714 ett militärt citadell. 1869 blev den allmän park. 1888 hölls här världsutställning, till vilken det uppfördes en triumfbåge samt ett antal byggnader varav några nu hyser museer. I parken återfinns Kataloniens parlament inhyst i en av de bevarade byggnaderna från citadellet. Sedan 1892 finns även en djurpark.
Montjuїc är Barcelonas största parkområde. Flera parker varav några tematiska ligger inkilade på sluttningarna nedanför kastellet som markerar bergets topp. Här låg utställningsområdet för världsutställningen 1929. Flera av byggnaderna är idag museer och stadion som uppfördes i samband med utställningen renoverades till olympiska spelen 1992.
[redigera] Sevärdheter
[redigera] Sagrada Família
Huvudartikel: Sagrada Família
Den av Gaudí påbörjade basilikan som ännu är under konstruktion. Det mesta av de ursprungliga ritningarna försvann under spanska inbördeskriget varför man nu bygger efter gissningar, något som är mycket kontroversiellt då många anser att Gaudís ursprungliga intentioner inte kan efterskapas.
[redigera] Museu Nacional d'Art de Catalunya
Kataloniens nationalmuseum som byggdes för världsutställningen 1929. Museet hyser en stor samling medeltida fresker från den katalanska landsbygden.
[redigera] Picassomuseet
Museet som ligger i ett borgarhus från 1500-talet visar verk från Pablo Picassos tidiga år.
[redigera] Casa Batlló
Tidigare privatbostad ritad av Gaudí som numera är öppen för besökare, ett hus fyllt av innovativa ideer.
[redigera] Källor
- Barcelona - Hughes, Robert 1992, Sv översättning 1996
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Barcelona
