Ingrid Bergman

Wikipedia

Ingrid Bergman vid 14 års ålder

Ingrid Bergman, född 29 augusti 1915 i Stockholm, död 29 augusti 1982 i London, England, Storbritannien, svensk skådespelare. Dotter till konstnären Justus Bergman och Friedel Adler, som var från Tyskland. Gift tre gånger, med Petter Lindström (1937-1950), Roberto Rossellini (1950-1956) och Lars Schmidt (1957-1976). Hon är en av de få svenskor som kan kallas Hollywoodstjärna.

Ingrid Bergmans föräldrar dog när hon var ung, och hon växte upp hos släktingar. Hennes skådespelarbana började med studier på Dramatens elevskola, och hon hade under denna tid en liten roll i filmen Munkbrogreven, 1935. Efter ett dussintal filmer i Sverige fick hon kontakt med USA och Hollywoodproducenten David O. Selznick, som gav henne ett filmkontrakt. Hennes första film i USA, Intermezzo, var en nyinspelning av en film hon gjort med Gösta Ekman i Sverige.

Bergman gjorde snart ett starkt intryck på filmpubliken med sin friskhet och naturlighet, särskilt när hon spelade Maria i filmen For Whom the Bell Tolls (Klockan klämtar för dig) 1943. Riktigt stor stjärna blev hon när hon gjorde Casablanca, 1942 och spelade mot den legendariske Humphrey Bogart. Fina rollprestationer gjorde hon också i Alfred Hitchcocks filmer Spellbound (Trollbunden), 1945 och Notorious (Kvinna - spion), 1946.

1950 mötte hon filmregissören Roberto Rossellini och hon blev hans älskarinna samtidigt som hon hade en roll i hans film Stromboli. Båda var redan gifta och deras kärleksaffär var en mediaskandal, som orsakade henne vissa problem yrkesmässigt, eftersom ingen i Hollywood vågade ha med henne att göra. Paret fick sonen Robertino och senare tvillingarna Ingrid Isotta Rossellini och Isabella Rossellini.

Efter några filmer för Rossellini, som varken konstnärligt eller ekonomiskt blev framgångsrika, fick Ingrid Bergman åter filma i Hollywood. För Anastasia, 1956 fick hon sin andra Oscar och var åter en lysande stjärna på Hollywoodhimlen. Därpå följde en rad filmer, mestadels romantiska komedier (Indiskret 1958, Kaktusblomman 1969 och Mordet på Orientexpressen 1974, som gav henne en tredje Oscar för bästa kvinnliga biroll).

Ett slags storartad slutpunkt för hennes filmkarriär blev det när Ingmar Bergman i Höstsonaten (1978) gav henne möjlighet att göra sin mest inträngande rollprestation någonsin.

Ingrid Bergmans sista film blev en TV-film 1982, A Woman Named Golda, i vilken hon spelade Israels förra premiärminister Golda Meir. Hon dog på sin födelsedag 1982, efter en tids sjukdom (cancer) och ligger begravd på Norra Begravningsplatsen i Stockholm.

Hon är en av de internationellt mest kända svenska skådespelarna och hennes namn nämns fortfarande med respekt i filmvärlden.