Jesuitorden
Wikipedia
Jesuitorden, egentligen Jesu sällskap (latin Societas Iesu), är en manlig romersk-katolsk orden grundad av Ignatius av Loyola 1534 och stadfäst av påven Paulus III 1540. Den har varit etablerad i Sverige sedan 1879. Ordensmedlemmarna är normalt präster; av dagens 20 000 medlemmar är 14 000 präster. Medlemmarna har sedan den protestantiska reformationen kallas ”Jesus soldater”, och ”Påvens soldater till fots”, på grund av att Ignatius av Loyola var soldat innan han blev präst.
Jesuitorden skiljer sig från andra ordnar genom att den utöver löften om lydnad, kyskhet och fattigdom har löfte om absolut lydnad under påven. Ordensmedlemmarna skall vara rörliga och avstår från gemensam korbön och ordensdräkt varför orden har ett individualistiskt drag. Provinsialerna, ledarna för ordens provinser, väljer ordensgeneralen på livstid, och denne styr orden från Rom, där moderkyrkan Il Gesù är belägen.
Utbildningen är längre än inom andra ordnar. Utbildningstiden kan ibland uppgå till 15 år. Till ordens första angelägenheter hörde missionen, och den inledde en framgångsrik missionsverksamhet i Indien genom bland andra Frans Xavier, samt senare i Kina.
Vid Tridentinska mötet uppträdde orden för första gången med det uttalade målet att hindra reformationens utbredning. Jesuiterna fick snabbt fotfäste vid Europas skolor och universitet och fick stort inflytande i stat och samhälle. Inte minst inom pedagogiken blev jesuiterna föregångsmän, och de leder flera skolor och högre utbildningar.
De traditionella påståendena att jesuitorden handhaft inkvisitionen är helt felaktiga. Orden hade dock starka motståndare; den var officiellt upphävd mellan åren 1773 och 1814, då Pius VII återställde den, men överlevde i bland annat Ryssland.
Ordens motto är Ad maiorem Dei gloriam, ”till Guds allt större ära”.
[redigera] Se även
- Franciskus Borja
- Stanislaus Kostka
- Svenska Kungliga Riddarordnar och kungliga medaljer
- Riddarordnar i Sverige
- Ordenssällskap
- Lista över ordnar
