Johan Gustaf Ek
Wikipedia
Johan Gustaf Ek, född 1808 i Skede socken, Jönköpings län, död 1862 i Lund, professor i romersk vältalighet och poesi.
Ek blev vid Lunds universitet filosofie doktor (primus) år 1832, docent i romerska litteraturen år 1833, adjunkt i samma ämne år 1836, lektor i latinska språket vid Göteborgs gymnasium år 1837 och professor i romersk vältalighet och poesi vid Lunds universitet år 1842. Han prästvigdes år 1848 och tillträdde året därpå Hardeberga prebendepastorat. Åren 1853-54 var han rektor för universitetet och 1859-60 ordförande i Akademiska Föreningen.
Ek var en de främsta professorerna i Lund och hade stort inflytande på latinstudiets utveckling. Bland Eks skrifter märks en översättning till latin av sju sånger ur Fritiofs saga (1850), tolkningar på svenska av Horatius, Ovidius m.fl., en akademisk avhandling om en handskrift av Vergilius som förvaras på Lunds universitetsbibliotek samt flera mindre skrifter.
| Företrädare: Hans Magnus Melin |
Rektor för Lunds universitet 1853-1854 |
Efterträdare: Nils Johan Berlin |
