Kongofloden

Wikipedia

Kongofloden nära Matadi i Kongo-Kinshasa

Floden Kongo eller Kongofloden är Centralafrikas längsta flod, Afrikas näst längsta efter Nilen, med en total längd på 4 380 km. Kongo och dess bifloder rinner genom världens nästa största regnskog efter Amazonas. Kongo har också världens näst största vattenflöde och avrinningområde efter Amazonfloden. Floden har också givit namn åt länderna Kongo-Kinshasa och Kongo-Brazzaville. Tidigare hette floden Zairefloden.

Kongos källor finns i östafrikanska riftsystemets högländer och berg där Tanganyikasjön och Mwerusjön (Lac Moero) rinner ut i Lualabafloden som blir Kongofloden norr om Boyomafallen (f.d. Stanleyfallen, lokalt kallade Chutes Ngaliema).

Efter Kisangani, precis norr om Boyomafallen, kröker sig Kongofloden mot sydväst, passerar Mbandaka där Oubanguifloden (även Ubangifloden) ansluter sig. Längre söderut, vid de två huvudstäderna Kinshasa och Brazzaville, bildas Malebodammen (?: eng: Pool Malebo) varefter floden smalnar av och rinner genom ett antal katarakter, Ingafallen (?: f.d. Livingstonefallen, lokalt Chutes de Livingstone), för att till slut passera Matadi och Boma innan den rinner ut i Atlanten vid den lilla staden Munanda.

Kongos mynning besöktes 1492 av portugisen Diogo Cão och 1816 färdades en brittisk expedition så långt uppströmms som Isangila. Henry Morton Stanley var den förste europé som färdades längs med hela floden. Han kunde tillkännage världen att floden Lualaba inte var Nilens källa så som tidigare antagits.

I princip är hela Kongo segelbar och järnväg gör att de tre större vattenfallen kan passeras. Mycket av Centralafrikas handel sker via floden, bl.a. med koppar, palmolja, socker, kaffe och bomull.

Flodens har också potential som energikälla genom vattenkraftsutbyggnad och Ingakraftverket vid Ingafallen nedanför Malebodammen täcker de större städernas energibehov.