Kurt Waldheim

Wikipedia

Kurt Waldheim, född 21 december 1918 i Sankt Andrä-Wördern, Niederösterreich, är en österrikisk politiker och diplomat. Han var FN:s generalsekreterare 1972–1981 och Österrikes förbundspresident 1986–1992.

Innehåll

1 Tidigt liv
2 Diplomatisk karriär
3 Österrikes president och Waldheimaffären
4 Externa länkar
5 Noter

[redigera] Tidigt liv

Waldheim föddes i Sankt Andrä-Wördern nära Wien och var tysk officer under andra världskriget. 1945 kapitulerade han inför de brittiska styrkorna i Kärnten och sade sig ha flytt från sitt förband (Heeresgruppe D) i vilket han lydde under General Löhr. På senare tid har man ifrågasatt Waldheims ärlighet kring sina uppdrag under kriget (se "Waldheimaffären" nedan).

[redigera] Diplomatisk karriär

Waldheim anslöt sig till den österrikiska diplomatsfären under 1945 efter att ha avslutat sina juridikstudier vid Wiens universitet. Han tjänade som First Secretary of the Legation i Paris från 1948 och i utrikesministeriet i Wien från 1951. 1956 blev han Österrikes ambassadör i Kanada för att sedan återvända till Wien fyra år senare och han utsågs därefter till permanent FN-ambassadör för Österrike 1964. Under perioden 1968-1970 var han federal minister i utrikesministeriet där han satt för Österrikiska folkpartiet men han återvända därefter till sitt arbete inom FN. Han förlorade det österrikiska presidentvalet 1971 men valdes senare samma år till ny generalsekreterare för FN som ersättare för avgående U Thant. Han blev omvald 1976 trots en del motsättningar. 1981 lade Kina in sitt veto mot att han skulle få sitta en tredje period och hand ersattes av Javier Pérez de Cuéllar från Peru.

Som generalsekreterare ledde Waldheim ett antal stora FN-stödda internationella konferenser. Bland dessa fanns den tredje FN-konferensen för handel och utveckling (Santiago, april 1972), FN-konferensen kring människans miljö (Stockholm, juni 1972), den tredje FN-konferensen för havsrätt (Caracas, juni 1974), konferensen kring jordens befolkning (Bukarest, augusti 1974) och konferensen för världens föda (Rom, november 1974).

[redigera] Österrikes president och Waldheimaffären

Waldheim gjorde ett nytt försök att få presidentposten vid valet 8 juni 1986, och blev så vald till president för en sexårsperiod. 1986 var också startskottet för vad som skulle bli känt som Waldheimaffären. Före valet hade den österrikiska tidningen Profil avslöjat att de fanns en del tvivelaktigheter kring Waldheims liv mellan 1938 och 1945 i hans nypublicerade självbiografi. En kort tid senare avslöjades det att Waldheim hade ljugit om sin tjänst som officer i SA-Reitercorps och sin tid som ordinansofficer i Saloniki i Grekland mellan 1942 och 1943. Istället hade Waldheim sagt at han varit sårad och spenderat sina sista år i Österrike. Spekulationerna tilltog och Waldheim anklagades för medverkan i krigsförbrytelser Balkan.

Genom hela sin presidentperiod (1986-1992) ansågs Waldheim och hans hustru Elisabeth som persona non grata av många länder. 1987 placerades de på en lista över personer som skulle förvägras inresetillstånd i USA och under sina sex år gjorde Waldheim endast utlandsbesök hos länder i Mellanöstern samt Vatikanstaten som han besökte två gånger. Han besökte varken USA eller några europeiska länder.

På grund av den pågående internationella kontroversen beslöt Österrikes regering att tillsätta en internationell kommission inom historia för att undersöka Waldheims liv mellan 1938 och 1945. Deras rapport visade bevis på att Waldheim kände till förberedelser kring krigsförbrytelser men förnekade att någon personlig inblandning i dessa ägt rum. Enligt en kontroversiell bok av judiskamerikanske författaren Eli Rosenbaum så motsatte sig både den österrikiska regeringen och flera media anklagelserna både före och efter rapporten. Rosenbaum hävdar också att de inblandade historikerna höll en presskonferens för att ändra människors inställning men många Österrikare anser än idag att Waldheim var oskyldig. ^[1]

[redigera] Externa länkar

Video av när Waldheim svärs in som generalsekreterare

Företrädare: U Thant	FN:s generalsekreterare 1972–1981	Efterträdare: Javier Pérez de Cuéllar
Företrädare: Rudolf Kirchschläger	Österrikes förbundspresident 1986-1992	Efterträdare: Thomas Klestil