Lavrentij Berija

Wikipedia

Lavrentij Pavlovitj Berija, Лавре́нтий Па́влович Бе́рия, född 29 mars (17 mars enligt gamla stilen) 1899 i Merkheuli nära Suchumi i Abchazien, Georgien, död 23 december 1953 i Moskva (avrättad i hemlighet). Sovjetisk politiker och militär av georgisk härkomst. 1938-1953 chef för säkerhetstjänsten NKVD och dess efterföljare, som så småningom (efter Berijas död) blev KGB.

Berija kom från Mingrelien, en etnisk enklav i Georgien, vilket var samma land som Josef Stalin föddes och växte upp i. De båda inledde ett nära och långvarigt samarbete redan på 1920-talet som varade ända fram till dess Stalin avled 1953. Berijas "vandring" på vägen till att bli (näst Stalin och utrikesminister Molotov) Sovjetunionens mäktigaste man inleddes i början av 1930-talet då han blev chef för säkerhetstjänsten NKVD:s transkaukasiska avdelning. Som sådan visade han total hänsynslöshet mot verkliga och inbillade fiender till kommunistpartiet. Detta uppskattades hos Stalin, och 1936-1938 var han partisekreterare i Transkaukasien.

Då NKVD:s högste chef Nikolaj Ivanovitj Jezjov hamnade i onåd hos Stalin, utnämndes Berija till NKVD-chef, vilket inträffade hösten 1938. Med hjälp av Berija aklagade Stalin Jezjov för förräderi, och denne avrättades i februari 1940. Den sovjetiska säkerhetspolisen hade alltid använt sig av hänsynslös terror i sitt arbete, och arbetsmetoderna ändrades inte med Berija som högste chef. Slavlägren GULAG byggdes ut ytterligare, och nya utrensningar på alla nivåer i samhället följde åren fram tills Tyskland angrep Sovjetunionen 1941.

Efter krigsutbrotet utsågs Berija till medlem i den nyinrättade försvarskommittén, och 1945 blev han av Stalin utnämnd till marskalk av Sovjetunionen. Berija behöll kontrollen över säkerhetstjänsten fram till Stalins död, men i maktkampen efter diktatorns död hamnade han i onåd hos de nya härskarna Nikita Chrusjtjov och Vjatjeslav Molotov. Han anklagades nu själv för förräderi och avrättades. Namnet Lavrentij Berija är för många synonymt med massterror.