Nyklassicism
Wikipedia
- Se även neoklassisk nationalekonomi.
Nyklassicism (nyantik) var den mest betydelsefulla stilen inom konst och arkitektur i Europa och Nordamerika från c:a 1750 till 1820.
Nyklassicismen, neoklassicism, inspirerades av grekisk-romerska former, känslolägen och ideal. Stilen var inte bara en reaktion mot rokokon utan hade också en politisk sida i Frankrike och Amerika, där anspelningarna på de "demokratiska" styrena i Grekland och i den romerska republiken sågs som stöd för de revolutionära regeringarna i Frankrike och Amerika.
Nyklassicismen inspirerades av de arkeologiska utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum 1748 och av den tyske arkeologen Winckelmanns författarskap. I England hade skulptören John Flaxman, porslinsfabriken Wedgwoods "etruriska" servis och Adamstilen i heminredningen samtliga sitt ursprung i pånyttfödelsen av antikens klassiska motiv, ämnen och dekorutsmyckning. I Rom var det skulptörerna Antonio Canova och Bertel Thorvaldsen som var nyklassicismens stora företrädare, och i Frankrike, där den kom att förknippas med revolutionen, Jacques-Louis David.
Inom arkitekturen uppstod stilen på 1760-talet och spreds till Frankrike, England och Ryssland. En klassicerande tendens hade dock funnits redan under barocken på 1600-talet. Utmärkande drag är bruket av ordningar (fristående kolonner eller pilastrar), pediment, entablement, friser och klassiska dekorornament. Bland arkitekterna märks Filippo Juvarra, Luigi Vanvitelli och John Nash.
[redigera] Se även
| Europas konsthistoria |
| Renässansen · Manierism · Barock · Rokoko · Nyklassicism · Romantiken · Realismen · Prerafaeliter · Akademisk konst · Impressionism · Postimpressionism |
| 1900-tal |
| Modernism · Kubism · Expressionism · Abstrakt expressionism · Abstrakt konst · Neue Künstlervereinigung München · Der Blaue Reiter · Die Brücke · Dada · Fauvism · Art nouveau · Bauhaus · De Stijl · Art Deco · Popkonst · Futurism · Suprematism · Surrealism · Minimalism · Postmodernism · Konceptuell konst |
