Rättegång i brottmål

Wikipedia

Den som i Sverige är misstänkt för brott kan lagföras på olika sätt inför svensk allmän domstol. De processuella reglerna för detta återfinns i lagboken i rättegångsbalken från 1942. Numera kan även andra medlemsländer i EU få svenska medborgare utlämnade för att dömas i utländsk domstol för brott som begåtts i medlemsländerna ifråga. På motsvarande vis är andra EU-länder, enligt reciproka regler, skyldiga att utlämna sina medborgare till Sverige om de misstänks för brott begångna i Sverige. Det finns även en internationell brottmålsdomstol i Haag som har rätt att få misstänkta utlämnade från Sverige för att pröva de brott den misstänkte är misstänkt för.

I det svenska rättssystemet gäller följande: Ingen i Sverige får anklagas och dömas ohörd av allmän domstol. Om brott inte kan styrkas genom bevisning ska åklagaren besluta att lägga ner förundersökningen därför att brott inte kan styrkas och något åtalsbeslut tas då ej. När polis utreder ett anmält brott informeras åklagaren om vidare utredning är nödvändig. En enskild kan avstå från vidare rättslig process genom att till exempel erkänna att de kört för fort, mot rött ljus eller dylika enkla s.k. vardagsbrott. Polisen kan då utfärda en påföljd i form av fastställda bötesbelopp enligt en politiskt beslutad tariff. Om den enskilde inte erkänner eller, då det rör sig om svårare brott, lämnar polisen över ärendet till åklagaren för juridisk bedömning. Om åklagare anser att brottet kan bevisas finns följande alternativ:

1. Vid lindriga brott kan en polisman skriva ut ett ordningsföreläggande, som den misstänkte kan skriva under och godkänna. Gör han detta så gäller ordningsföreläggandet som en dom. Straffet är alltid penningböter i detta fall.
2. Vid brott som inte alltför allvarliga kan en åklagare utfärda ett strafföreläggande mot den som är misstänkt. Godkänns strafföreläggandet av den misstänkte så gäller det som en dom. Straffet är penningböter eller dagsböter.
3. Om den som är misstänkt erkänner brottet kan åklagare besluta om åtalsunderlåtelse eller åtalseftergift, vilket innebär att åklagaren på goda grunder antar att den som utfört brottet inte kommer att göra om brottet och att slipper påföljd.

I alla andra fall måste följande ske:

1. I vissa fall kan polisen göra ett gripande, varefter åklagaren kan besluta om anhållande och begära att tingsrätten förklarar den misstänkte för häktad vid en häktningsförhandling
2. Polisen slutför förundersökningen och överlämnar den till åklagare
3. Åklagaren väcker åtal vid en tingsrätt
4. Tingsrätten bestämmer när huvudförhandling ska ske. Om den åtalade inte fått offentlig försvarare kan tingsrätten utse en sådan, förutsatt att den åtalade riskerar att dömas till fängelse
5. Målsäganden, den som är brottsoffer kan få ett målsägandebiträde av tingsrätten. Målsägandebiträdet är liksom den offentlige försvararen nästan alltid en svensk advokat
6. Huvudförhandling hålls i tingsrätten, med åklagare på ena sidan och tilltalad eller tilltalade på den andra, och dom avkunnas av rätten, som består av en lagfaren domare och tre-fem nämndemän. Nämndemännen är fortroendevalda politiker, utsedda av kommunfullmäktige i en eller flera kommuner. Den lagfarne domaren är anställd jurist vid domstolen ifråga.
7. Domen kan ofta överklagas till hovrätten. I hovrätten dömer alltid tre lagfarna domare och två nämndemän i varje enskilt mål. Ibland måste en i tingsrätten dömd ansöka om prövningstillstånd i hovrätten. Både den som fällt i tingsrätt och åklagare kan överklaga en tingsrättsdom till hovrätt.
8. En hovrätts beslut eller dom kan inte överklagas till Högsta domstolen. För omprövning i Högsta domstolen behövs alltid ett prövningstillstånd. I några fall har riksåklagaren rätt till prövningstillstånd utan högsta domstolens inledande bedömning.
9. Efter Högsta domstolen kan man vända sig till Europadomstolen i Strasbourg om man anser att ens enskilda fall inte handlagts processuellt korrekt eller om den svenska lagen står i strid med Europa-rätten i den ärendekategori åtalet ursprungligen gäller.

Vid vissa typer av brott, till exempel ärekränkning, måste brottsoffret själv väcka s. k. enskilt åtal vid en domstol. Då hålls även en muntlig förberedelse utan närvaro av nämndemän innan huvudförhandling äger rum. Övriga brottmål sägs gälla brott som faller under s. k. allmänt åtal. Åklagare är då skyldig att driva brottmålsåtalet inför domstolen, medan målsägarebiträdet driver frågan om skadestånd för brottsoffrets uppkomna direkta och indirekta kostnader till följd av brottet.