Schutzstaffeln

Wikipedia

Uppslagsordet SS leder hit. För andra betydelser, se SS (olika betydelser).

Logotyp för SS

Schutzstaffeln (info) eller SS (tyska för "skyddskårer") var en paramilitär kamporganisation med elitpersonal tillhörande det tyska nazistpartiet, NSDAP. Det bildades med personal ur SA 1925 för att fungera som Adolf Hitlers personliga livvakt och för att vakta partimöten. 6 januari 1929 utnämnde Hitler Heinrich Himmler till chef för SS, som då hade en personalstyrka på bara 280 man. Med Hitlers samtycke byggde Himmler ut SS till att vid slutet av 1932 omfatta 52 000 man. Efter ytterligare år, och efter det nazistiska maktövertagandet av Tyskland, hade personalstyrkan ökat till 300 000 man.

Före 1932 hade SS samma uniformer som SA, med undantag för en svart slips och en svart skärmmössa med dödskallesymbol (Totenkopf). Senare infördes en svart uniform, och slutligen, strax före krigsutbrottet 1939, en fältgrå uniform (feldgrau). Den tyska allmänheten sägs ha beundrat disciplinen inom SS, särskilt i jämförelse med SA, som ibland föreföll ägna sig åt slumpmässigt våld. Mottot för SS var "min ära heter trohet" (Meine Ehre heißt Treue).

Heinrich Himmler, tillsammans med sin närmaste man - Reinhard Heydrich, konsoliderade den maktställning SS efter hand tillskansade sig inom den tyska staten. 1931 gavs Heydrich i uppdrag av Himmler att bygga upp en underrättelsetjänst inom SS, Sicherheitsdienst (SD).

Vid andra världskrigets utbrott steg antalet medlemmar i SS till 250 000, och vidare grundades Waffen-SS i december 1940 för att delta i krigshandlingar sida vid sida med den reguljära krigsmakten (Wehrmacht). 1936 hade SS också tagit över kontrollen över statens hemliga säkerhetspolis, "Gestapo", (Geheime Staatspolizei).

SS utvecklades under kriget till en effektiv och dödlig resurs, med många avdelningar, bl.a en inom genetik som kom över Sovjetunionens genförråd för växter som Heinz Brücher förde ifrån Ukraina till Tredje riket. Under storhetstiden kunde organisationens namn och dess rykte om effektivt och brutalt våld skrämma vem som helst. Hitler gav SS kontrollen över samtliga koncentrationsläger och gav dem befogenheten att kontrollera övriga statsorgans maktutövande i alla de länder som var ockuperade av tyskarna.

Reichsführer-SS Heinrich Himmler till vänster tillsammans med Franz Ziereis och Ernst Kaltenbrunner i Mauthausen 1941

Mot slutet av kriget begav sig en grupp f.d. SS-officerare till Argentina där de organiserade ett hemligt nätverk för de nazister som skulle komma att fly från det besegrade väldet i Europa. Nätverket fick namnet ODESSA (en akronym för Organisation der ehemaligen SS-Angehörigen) och hade tentakler i Tyskland, Schweiz, Italien och Vatikanstaten, med operativ bas i Buenos Aires. ODESSA hjälpte Adolf Eichmann, Josef Mengele, Erich Priebke och många andra krigsförbrytare att finna fristad i Latinamerika.

30 september 1946 förklarade domstolen i Nürnberg i sitt domslut, att hela SS-organisationen var en kriminell organisation. Förklaringen underströks av uttalandet "SS användes för brottsliga syften, innefattande förföljelse och utrotning av judar, brutalitet och mord i koncentrationslägren, excesser i förvaltningen av ockuperade områden, verkställandet av slavarbetsprogrammet, samt den undermåliga behandlingen av och morden på krigsfångar." (IMT, 1946, vol. XXII, s. 516)

Domstolen fortsatte med att förklara att misstanke om krigsförbrytelser bör åvila alla personer som "officiellt antagits som medlemmar i SS...personer som blev eller förblev medlemmar av organisationen med vetskap om att den användes för utförandet av gärningar som förklarats brottsliga i Artikel 6 i "London War Crimes Charter" (IMT, 1947-1949, vol. XXII, s. 517).