Slaget om Messines

Wikipedia

Slaget om Messines

Datum	21 maj - 17 juni 1917
Plats	Utanför Ypres, Belgien
Utfall	Brittisk seger, tysk reträtt

Stridande

Tyskland

Storbritannien

Befälhavare

kronprins Rupprecht av Bayern

Herbert Plumer

Styrka

6 divisioner

9 divisioner
72 stridsvagnar

Förluster

23 000 man

24 562 man

Västfronten under första världskriget
Gränserna – Liège – Antwerpen – Stora reträtten – Marne – Kapplöpningen till havet – Andra Ypres – Loos – Verdun – Somme – Vimyhöjderna – Andra Aisne – Messines – Passchendaele – Cambrai – Våroffensiven – Andra Marne – Hundradagarsoffensiven

Slaget om Messines var ett brittiskt 17 dagar långt artilleribombardemang av tyska positioner under det första världskriget. Efter bombardemanget följde en storskalig attack. Slaget började den 21 maj 1917 vid Mesen i västra Flandern (på många äldre kartor kallas Mesen för det franska Messines). Slaget inträffade strax före det tredje slaget vid Ypres.

Innehåll

1 Bakgrund
- 1.1 Kriget år 1917
- 1.2 Planering
2 Slaget
3 Explosionerna
4 Resultat
5 Litteratur
6 Externa länkar

[redigera] Bakgrund

[redigera] Kriget år 1917

Vid ingången av år 1917 var östfronten lugn efter att centralmakterna nästan fullständigt hade erövrat Rumänien. Denna förlust placerade Ententen inför problem. Revolutionssträvandena i Ryssland stöddes av tyskarna. De tyska styrkorna hade även lyckats dra sig tillbaka nästan oskadda till Siegfriedlinjen. I och med denna frontförkortning kunde tyskarna koncentrera sina krympande styrkor. De allierade påbörjade flera större offensiver på västfronten men inga av dessa offensiver skapade några noterbara förändringar. Fransmännen försökte att skapa ett genombrott vid Aisne och vid Champagne. De stora franska förlusterna ledde till en svår och tung krissituation på den franska sidan. De franska styrkorna började även myterera, på vilket det franska ledarskapet svarade med hårda straff. Efter att Tyskland förklarat obegränsat ubåtskrig inträdde USA kriget på de allierades sida.

[redigera] Planering

Den brittiske generalen Douglas Haig planerade en förnyad offensiv i Flandernområdet. Målet var de tyska ubåtsbaserna vid Oostende och Zeebrugge eftersom Tyskland hade förklarat obegränsat ubåtskrig. För att kunna förstöra dessa hamnar måste de allierade tränga sig igenom de tyska positionerna på den 76 meter höga Messinesåsen (Mesen) som kontrollerades av tyska styrkor.

[redigera] Slaget

Mina herrar, vi kanske inte skriver historia imorgon, men vi kommer åtminstone att förändra geografin.

Kommentar av general Herbert Plumer till sin stab kvällen före anfallet.

På morgonen de 21 maj 1917 öppnade britterna, under general Herbert Plumer, eld med 2 000 kanoner mot Wytschaetebogen (Wijtschate). De tyska positionerna bombarderades kontinuerligt till den 7 juni klockan 2:50. De tyska positionerna, skyddsrummen och fältartilleriet förstördes i stor utsträckning. De tyska styrkorna hade dock blivit varnade och kunde söka sig i skydd längre bakåt och kunde på så sätt förbereda sig för det kommande anfallet. Efter att artilleribombardemanget upphört sökte sig de tyska styrkorna sig tillbaka till de raserade skyttegravarna. Den brittiska offensiven började klockan 3:10 med utlösandet av 19 minor. I den påföljande explosionen dog omedelbart omkring 10 000 tyska soldater. Den 3:e bayerska divisionen utplånades nästan totalt. Detta resulterade i att det tyska försvaret nästan totalt kollapsade. Brittiska, kanadensiska och australiensiska minörer hade grävt tunnlar till ett djup på 15 till 30 meter under de tyska positionerna och placerat ut sammanlagt 22 minor. Varje mina bestod i medeltal av 21 t sprängämne, den största minan vid St. Eloi bestod av 42 t ammonal. Explosionen var den ljudligaste explosionen som orsakats av människor och kunde enligt utsago höras ända till Dublin samt till den brittiske premiärministern David Lloyd Georges bostad vid Downing Street 10 i London. Tre minor exploderade inte vid antändningen. En mina exploderade år 1955 i en åskstorm, men dödade enbart en ko. En annan mina hittades och desarmerades av tyskarna. Ytterligare en mina ligger begravd, oexploderad. Den sammanlagda längden på tunnlarna var 8 000 m. Efter explosionen avfyrade det brittiska artilleriet en trumeld från ungefär 2 250 kanoner mot de tyska positionerna. Nio allierade divisioner från den brittiska 2 armén gick till angrepp genom att använda giftgas och 72 st stridsvagnar. Inom tre timmar var krönet taget och tyskarna måste dra sig tillbaka. Tyska motattacker utfördes utan framgång och ledde enbart till att de allierade erövrade mera land.

[redigera] Explosionerna

Minans namn	Laddning (kg)	Kraterdiameter (m)
Hill 60 A	24 200	58
Hill 60 B	31 700	79
St Eloi	43 300	53
Hollandscheschour 1	15 500	56
Hollandscheschour 2	6 800	32
Hollandscheschour 3	7 900	43
Petit Bois 1	13 600	53
Petit Bois 2	13 600	66
Maedelstede Farm	42 600	66
Peckham	30 400	73
Spanbroekmolen	41 200	76
Kruisstraat 1	13 600	71
Kruisstraat 2	13 600	66
Kruisstraat 3	13 600	62
Kruisstraat 4	8 800	1 & 4 länkades ihop
Ontario Farm	27 200	61
Trench 127 Left	16 300	55
Trench 127 Right	22 700	64
Trench 122 Left	9 000	59
Trench 122 Right	18 100	69

[redigera] Resultat

Slaget vid Messines anses vara den mest framgångsrika offensiven under det första världskriget och stärkte de allierades moral. Plumer ville återuppta offensiven men beordrades stanna av Haig som förberedde det tredje slaget vid Ypres

[redigera] Litteratur

Alexander Barrie: War Underground. The Tunnellers of the Great War, Spellmount, Steplehurst 2000, ISBN 1-86227-081-3
Gerald Gliddon: Arras & Messines, 1917, Sutton Publishing, Stroud, Gloucestershire 1998, (VCs of the First World War Series), ISBN 0-7509-1641-9
Peter Oldham: Messines Ridge. Ypres, Cooper, London 1998, (Battleground Europe), ISBN 0-8505-2624-8
Ian Passington: Pillars of fire. The battle of Messines Ridge, Juni 1917, Sutton Publishing, Stroud, Gloucestershire 1998, (VCs of the First World War Series), ISBN 0-7509-1704-0
Hedley Paul Willmott: Der Erste Weltkrieg, Gerstenberg, Hildesheim 2004, ISBN 3-8067-2549-7
Christian Zentner: Illustrierte Geschichte des Ersten Weltkriegs, Bechtermünz, Eltville 1990, ISBN 3-927117-58-7