Sveber
Wikipedia
Sveber (suever) är en germansk stamgrupp.
Tacitus räknade dit alla på hans tid (första århundradet e. Kr.) ej av romarna kuvade germaner, även öst- och nordgermaner, men detta berodde på en missuppfattning. Sveberna var västgermaner och bodde i det inre av nuvarande Tyskland. Gruppens kärna utgjordes av semnonerna, men från densamma utsöndrade sig också andra stammar, såsom markomanner och kvader. Av svebiskt ursprung var troligen också hermundurerna, men däremot inte (såsom stundom antagits) langobarderna.
De sveber, som 406 jämte vandaler och alaner bröt in i Gallien, tillhörde kvadernas stam. De gick sedan till Spanien och grundlade i nordvästra delen av detta land (provinsen Galicien) ett rike, Svebiska riket, som styrde till 585, då det kuvades av visigoterna.
Huvudmassan av de i Tyskland kvarblivna sveberna: semnonerna, förstärkta med andra svebiska stamrester, utbredde sig över sydvästra Tyskland och tyska Schweiz och blev där till en början kända under namnet alemanner, men sedermera under det gamla stamnamnet sveber (schwaber).
