Tasmansk djävul
Wikipedia
| ?Tasmansk pungdjävul | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Underklass: | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning: | Rovlevande pungdjur Dasyuromorphia |
| Familj: | Rovpungdjur Dasyuridae |
| Underfamilj: | Dasyurinae |
| Tribus: | Dasyurini |
| Släkte: | Sarcophilus F.G. Cuvier, 1837 |
| Art: | Tasmansk djävul S. harrisii |
|
|
|
| §Sarcophilus harrisii Auktor: Owen, 1838 |
|
| Synonymer | |
|
Sarcophilus laniarius |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Tasmansk djävul eller pungdjävulär ett är ett köttätande pungdjur, som endast lever på ön Tasmanien. Den är stor som en mindre hund, kraftig och muskulös. Den har också svart päls, vidrig odör när den blir stressad, ett ytterst högljutt och störande skrikande och ett elakt temperament – varav man lätt förstår namnet. Den tasmanska djävulen är den enda arten i släktet Sarcophilus.
Den tasmanska djävulen är det största kvarlevande köttätande pungdjuret och den tar bytesdjur så stora som en liten wallaby, men i praktiken tar den vara på det som bjuds och äter kadaver mera ofta än att den jagar levande bytesdjur. Dess kropp är mycket kompakt med ett stort huvud och en tämligen liten bakdel. Mindre vanligt för att vara hos ett pungdjur är att de främre extremiteterna är längre än de bakre. Pälsen är vanligtvis svart med oregelbundna vita fläckar. Hannen är normalt större än honan och väger upp till ca 12 kg (även om den normalt sett håller sig mellan 7 och 9 kg). Den är ca 30 cm hög över nacken. Den tasmanska djävulen är ett typiskt skymnings- och nattdjur, som tillbringar dagarna i täta busksnår eller håligheter
Fastän tasmanska djävulen är svår att få syn på har den som kommer in i den tasmanska bushen en god chans att få höra den; dess ljudliga ”kalasande i grupp” kan ofta höras på flera kilometers avstånd. Den röjer undan alla spår av ett kadaver i och med att de slukar huden och alla ben förutom allt kött och alla inälvor. Det har gjort att de tasmanska bönderna sänder den en tacksamhetens tanke, eftersom den fart med vilken de förtär ett kadaver, hjälper till att förhindra spridningen av insekter, som annars skulle kunna skada kreaturen.
Tasmanien har under en lång tid varit den sista fristaden för större köttätande pungdjur. Alla stora köttätande pungdjur var utrotade på kontinentala Australien endast en kort tid efter människans ankomst. Endast de minsta och mest anpassningsbara överlevde. Fossil har visat att tasmanska djävulen lyckades överleva tills för ca 600 år sedan. Man brukar skylla utrotandet på införandet av dingon, som följde med handelsmän från öarna norr om Australien för ca 5 000 år sedan. På den dingofria ön Tasmanien var köttätarna i full aktion tills européerna anlände. En annan av de stora köttätarna - den tasmanska vargen (eller tigern) - anses ha blivit utrotad i mitten på 1930-talet då den sista i fångenskap vid Hobarts zoo dog. Att även tasmanska djävulen var hotad är inte lika känt. Den räddades av en lag från 1941.
Den tasmanska djävulen är förmodligen mest känd internationellt genom att den stått modell för en varelse med samma namn i en amerikansk tecknad serie. Den har där en viss likhet med originalet.
