Thomas Quick

Wikipedia

Thomas Quick (egentligen Sture Ragnar Bergwall), född 26 april 1950 i stadsdelen Korsnäs i Falun, Dalarnas län, påstås vara Nordens mest kända seriemördare, även om det hela tiden har funnits olika grupperingar som anser att han är oskyldig till flera eller alla de mord, som han erkänt att han har begått. Han kallas även för Sätermannen. Quick har nu återtagit sitt pojknamn Sture Bergwall.

[redigera] Bakgrund

Thomas Quick växte upp med sex syskon, varav en tvillingsyster, i Korsnäs utanför Falun. Som barn fick han tbc och vårdades en tid på sanatorium. Enligt Quick själv blev han som barn sexuellt utnyttjad av sin far och mycket strängt behandlad av sin mor. Vid 14 års ålder började hans homo- eller bisexuella läggning visa sig, men han gjorde även närmanden mot yngre pojkar, vilket anmäldes till barnavårdsnämnden.^[1]

Han visade anlag för konstnärlighet, bl.a. skådespeleri, och beskrivs som fantasirik, men manipulativ. Efter gymnasiet blev han mer och mer religiös, och bestämde sig för att bli präst, vilket krockade en del med hans sexuella läggning. Istället tog han jobb på lasarettet i Falun.^[1]

[redigera] Domarna

Hans första dom föll 1970, efter att han 1969, under sin tid som anställd vid Falu lasarett, hade försökt att förgripa sig på fyra pojkar som var inlagda på barnkliniken. Tingsrätten biföll inte åtalet om försök till dråp och påföljden blev sluten psykiatrisk vård.

1974 blev han misstänkt för att ha huggit ner en manlig älskare i Uppsala, men eftersom han fortfarande stod under vård blev han aldrig åtalad.

1990-1991 dömdes Quick till sluten psykiatrisk vård för grovt rån. Under den psykoterapeutiska behandlingen började han erkänna att han begått ett 20-tal mord i Sverige och Norge mellan 1964 och 1990. Flera av erkännandena ledde bland annat till att ett 18 år gammalt mord som tidigare varit olöst ansågs löst. Också ett preskriberat mord i Växjö 1964 ansågs löst efter Quicks erkännande och beskrivning av tidigare aldrig offentliggjorda detaljer från mordplatsen.

Quick är dömd för åtta mord vid sex separata rättegångar^[1]:

Charles Zelmanovits, Piteå, 1976, dom 1994 - inga tekniska bevis, men erkännande
Johan Asplund, Sundsvall, 1980, dom 2001 (Johan-fallet) - inget lik, inga tekniska bevis, men erkännande
makarna Stegehuis, Appojaure, 1984, dom 1996 - inga tekniska bevis, men har lämnat uppgifter som allmänheten inte borde känna till men som förekommer i förundersökningen Quick fick tillgång till före rättegången.
turisten Yenon Levi, Rörshyttan, 1988, dom 1997 - inga tekniska bevis, men har lämnat uppgifter som allmänheten inte borde känna till men som förekommer i förundersökningen Quick fick tillgång till före rättegången.
Therese Johannesen, Drammen i Norge, 1988, dom 1998 - inga tekniska bevis
Trine Jensen, Oslo, 1981, dom 2000 - inga tekniska bevis, men erkännande
Gry Storvik, Oslo, 1985 - inga tekniska bevis, men erkännande. Sperma som inte tillhör Quick funnen i offret.

[redigera] Quicks erkännanden

Åren efter 1990 när Quick dömdes till sluten vård för grov stöld och grovt rån i Uppsala, började han erkänna sig skyldig till ett stort antal olösta mord.

Hans första mord skulle ha skett redan vid fjorton års ålder, 1964, i Växjö. Den mördade, Thomas Blomgren, beskrevs av Quick som lika gammal som han själv, men inte lika storvuxen och stark. Hans andra mord, på Alvar Larsson, sägs ha skett 1967 på Sirkön i Åsnen utanför Urshult.^[2] I en artikel i Aftonbladet i december 2005 berättade Quicks tvillingsyster att Quick vid dessa tillfällen inte hade lämnat Falun.^[1]

Utredningarna kring Thomas Quicks trovärdighet har debatterats i medierna sedan utredningarna startade 1993. Ibland beskrivs han i medierna som seriemördare, andra gånger kallas han mytoman. Tvivel har hela tiden funnits om sanningshalten i hans erkännanden på grund av att han bevisligen har hittat på några av sina erkännanden. Det har till och med hänt att offret har dykt upp levande. Quick säger sig också ha sågat itu ett offer och ätit upp delar av kroppen. Trots att offret var intakt när det återfanns har Quick dömts för mordet. De mediala spekulationerna om sanningshalten i hans olika erkännanden bygger på sammanställningar av vad Quick berättat vid förundersökningar och vid förhör i domstol. De samtal som först vid den rättspsykiatriska kliniken är i sin helhet sekretessbelagda och endast slutsatsen med diagnoserna blev offentliga i samband med dom. En påstått märklig omständighet är att Thomas Quick aldrig setts av något vittne, trots att 10 000 personer hörts av polisen. Sett ur perspektivet att den karaktär hans mord haft (sexualsadistiska mord) inte är något som utförs inför ögonen på andra är denna omständighet mindre märklig. Quick påstår sig dock ha haft namngivna medgärningsmän vid samtliga mord, ingen av dessa har dömts och många har bevisats oskyldiga till delaktighet. Några av Sveriges mest belastade rättspsykiatriska brottslingar har haft svårt att tro att Quick kunnat genomföra alla de mord han erkänt. Därför blev han den 24 november 2005 svårt misshandlad av en medpatient på sjukhuset. Ofta påstås att Quick lämnat uppgifter i utredningen som allmänheten inte känt till, varför han då inte kan ha förfarit med osanning. Dock har Quick mest kommit med felaktiga uppgifter under utredningen och först under domstolsförhandlingen efter att han fått del av allt utredningsmaterial har de för allmänheten okända uppgifterna kommit fram.

[redigera] Quicks psykologi

Quick har psykiskt ett schizofreniliknande tillstånd. Vid den rättspsykiatriska undersökningen 1970 kom läkarna fram till att han led av "höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus".

Thomas Quick påstår att han har en andra personlighet, "Ellington", som tar över i mördandet. När "Ellington" tagit över kommer Quick först inte ihåg vad han gjort, men han minns mer och mer efterhand.

1984 blev ett turistande holländskt par brutalt knivmördat i sitt tält i Norrland. Mordet skapade stor förvirring för polisen men till slut fick de ett erkännande från Quick. Vid rekonstruktionerna fick Quick ett återfall till "Ellington" och började att skrika, frusta, skaka och slå vilt omkring sig.

Vid en undersökning 1991 ställdes diagnosen personlighetsstörning med personlighetsorganisation på borderline-nivå i kombination med allvarlig impulskontrollstörning och sexuellt perverterat betende med sadomasochistiska drag. Bordelinepersoner förfar ofta med osanna historier för att väcka uppmärksamhet och intresse. Trots kännedom om hans psykiatriska tillstånd redan 1970, har Thomas Quick inte kontinuerligt vårdats inom den psykiatriska vården, då förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård inte funnits belagda förrän i samband med den första domen till rättspsykiatrisk vård vunnit laga kraft. Tills dess har han sökt och fått vård efter egen bedömning av sina vårdbehov.

Från sin tidiga barndom har han beskrivit ett ofött syskon, "Simon", som fötts, dött och begravits inför hans ögon.

Quick är nu inskriven på psykiatriska regionkliniken i Kristinehamn med särskild utskrivningsprövning.