Tionde

Wikipedia

Tionde, skatt som kyrkan uppburit från jordbrukare i många kristna länder, motsvarande en tiondel av jordbrukets produktion. Tiondet brukade betalas in natura.

Tiondet har sitt ursprung redan i Gamla Testamentet (1 Mos. 14:20 och 5 Mos. 14:22). I Norden började det införas på 1100-talet, Island var först där det lagfästes år 1096, men först vid 1200-talets slut var det helt reglerat i Sverige.

Vanligtvis gick 1/3 av tiondet till sockenprästen, och resten gick till sockenkyrkan, biskopen och de fattiga. Det fanns dels ett sädestionde, (jordbruksprodukter) och ett kvicktionde (djur).

I samband med reformationen drogs 2/3 till kronan istället, (kronotionde) medan prästen fick behålla sin tredjedel. Kronotiondet avvecklades mellan åren 1885-1903, och prästens tionde avskaffades 1910.

Enl. Upplandslagen från 1350 betalades sädestiondet med råg, vete, lin, hampa, rovor, ärtor, bönor och humle samt kvicktiondet kunde betalas med grisar, gäss, kalvar, lamm, fisk och gråskinn (ekorrens vinterskinn). Det som inte odlade något (till exempel hantverkare) kunde betala med kontanter.

[redigera] Nutida tionde

Ett frivilligt tionde praktiseras i dag i vissa kristna sammanhang då man ger 10% av sin inkomst till kyrkan. Se kollekt och offer.