Vlad III Dracula

Wikipedia

Vlad III Dracula

Vlad III Dracula (1431-1476) var en furste av Valakiet i södra Rumänien och född 1431 på borgen i staden Sighişoara i Transsylvanien. Han var son till Vlad II Dracul. Han är också känd som Vlad III Basarab eller Vlad Ţepeş (uttalas /'tsepeʃ/).

På grund av hans grymhet förblev Valakiet oberoende i en tid när grannländerna införlivades med Osmanska riket. Han var framför allt känd för att kanta vägarna med infångade fiender vilka pålades levande på störar.

Namnet Dracul härrör från det rumänska ordet för drake/djävul. Vlad II valdes in i en religiös riddarorden som kallades Drakens orden (Societas Draconistrarum), grundad 1378 av Sigmund av Luxemburg. Vlad III namngavs Dracula, vilket betyder Drakens son.

Fadern Vlad II var vojvod av Valakiet från 1436 till 1442. År 1442 tillfångatogs sonen Vlad Tepes tillsammans med brodern Radu och hölls som gisslan av politiska skäl av den osmanske sultanen Murad II. Man tror att han under denna fångenskap utvecklade en psykos, ett hat och en grymhet som senare skulle komma till uttryck under hans regering. Till det torde även händelserna runtom, hans far och bror mördades, den äldsta brodern torterades och begravdes levande av bojarer från Târgovişte, ha varit av betydelse. Efter att fadern mördats 1447 av tronpretendenten Vladislav II släpptes han fri.

Först 1456 lyckades han döda Vladislav II och inta Valakiet. Därefter började han genast förföljandet av bojarerna av Târgovişte, de äldre pålades och de yngre tvingades marschera utan rast till byn Poenari, där de överlevande fick börja bygga en borg på tidigare ruiner av ett gammalt kastell.

Han blev med tiden ökänd för grymma bestraffningsmetoder: han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar, etc. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på störar, varför han kallas Vlad Ţepeş, "Vlad pålspetsaren", eller på turkiska Kaziglu Bey, vilket betyder "Pålspetsarprinsen". Det var denna teknik han använde 1457, 1459 och 1460 mot transsylvanska saxare som han kom i konflikt med. De pålar som Dracula spetsade lik på blev till slut en skog, och i den skogen brukade Dracula sitta och äta middag.

Sedan han gjort motstånd mot osmanerna 1462 segrade han i flera slag emot dem. För att bestraffa honom skickade sultanen ut en armé tre gånger större än Vlads. Vlad slog till reträtt, brände byarna efter sig och förgiftade brunnarna så att den osmanska armén inte fann något att äta eller dricka. När sultanen äntligen nådde huvudstaden möttes han av 20 000 pålspetsade osmanska fångar, en syn som sultanens officerare tog intryck av, varvid den trötta och hungriga armén slog till reträtt.

Vlad Dracula dog i strid år 1476, enligt ett rykte mördad av sina egna soldater. Flera källor uppger att han är begravd i klostret i Snagov men samtidigt framhävs osäkerheten i dessa uppgifter.

Bram Stokers bok Dracula har lånat stoff från den grymme fursten, men det är inte mycket i handlingen som överenstämmer med verkligheten.