Berguv

Wikipedia

?Berguv Status i världen: Livskraftig (lc)^[1] Status i Sverige: Missgynnad^[2]

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Ugglor Strigiformes
Familj:	Äkta ugglor Strigidae
Släkte:	Bubo Dumeril, 1805
Art:	Berguv B. bubo
Vetenskapligt namn
§Bubo bubo Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Berguv (Bubo bubo) är en av världens största ugglor. De äldsta kvarlevorna av släktet Bubo är över 40 miljoner år gamla.

[redigera] Utseende och läte

Totallängd 59 - 73 cm. Vingbredd 138 – 170 cm. Vikt 2-4 kg. Stor brunspräcklig med tydliga örontofsar.

Sången, som främst hörs på vårvintern (men även ibland på hösten) är ett djupt tvåstavigt hoande, "oo-hoo". Sången hörs upp till 4 kilometer. Locklätet är ett skrovligt skällande läte "rhäeff" och den har också ett trutlikande orosläte.

[redigera] Utbredning

Berguvens utbredning

Berguven var förr ganska allmänt förekommande i skogstrakter och skärgårdar över så gott som hela landet ända upp till Karesuando.

[redigera] Biotop

Fågeln trivs i bergiga skogstrakter, på stupa bergsbranter och klippiga skärgårdsöar och kan dagtid ses sitta stilla på något undangömt ställe. Ibland kan berguven häcka i storstäder.

[redigera] Föda

Berguven lever till hälften av gnagare och till 40 procent av kråk- och vitfågel. Resterande 10 procent omfattar olika kända bytesdjur, exv. mask, orm, hare, groda och småfågel.

[redigera] Häckning

Berguven lägger 2-3 ägg i april-maj som sedan ruvas av honan i drygt en månad. Under denna tid förser hanen honan med mat, och han fortsätter att ensam försörja familjen de första veckorna efter ungarnas kläckning. Efter två månaders ålder börjar ungarna göra sina första flygturer, men det dröjer ytterligare minst ett par månader till innan de är helt mogna att försörja sig själva.

[redigera] Status

Berguv på viltvårdsanstalt i Essex, Storbritannien 2004

Berguven fridlystes 1950 och är upptagen på Naturvårdsverkets rödlista: NT (missgynnad).

Berguven har jagats för att den konkurrerade om småviltet. Skottpengar utgick till och med 1925. De senaste 150 åren har berguvstammen gått tillbaka dramatiskt. Under tio år vid förra sekelskiftet utbetalades det bara i Västerbottens län skottpengar för 565 uvar.

Människan släpper ut ämnen i naturen exempelvis kvicksilver och DDT - som anrikas i näringskedjan och lagras i höga halter i detta topprovdjur som sedan föder förlamade ungar, blir sterila eller helt enkelt dör. Skogsbruket påverkar negativt genom körningar från avverkningar och skogsbilvägar vid boplatserna, samt positivt genom att kalhyggen ökar tillgången på gnagare.

Det ökande friluftslivet kan störa häckningarna. Nyfikna människor kan genom oförstånd medverka till att äggkullar förstörs. Fortfarande förföljs arten genom tjuvjakt, illegal handel med ägg och ungar samt handel med uppstoppade fåglar.

1950 fridlystes berguven i Sverige. Någon större effekt för att minska den nedåtgående trenden kunde dock inte skönjas. Det fick ornitologer i sydvästra Sverige att i slutet av 1960-talet starta det första berguvsprojektet. Detta omfattade Göteborg, Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland och Småland väster om E4:an. Projektet var så framgångsrikt att det avvecklades 1983. Avelsparen överfördes till andra berguvsprojekt i landet. I dag pågår berguvsprojekt från Skåne till övre Norrland. Se Berguv Småland och Berguv Nord.

Numera förolyckas uvar i kraftledningar och stolptransformatorer, bilar och tåg kör över dem, taggtråd river upp fjäderdräkten o.s.v.

[redigera] Övrigt

Berguven är en sägenomspunnen fågel och den har väckt både skräck och hat. Man ansåg förr att dess hoande förespådde både oväder och olyckor och därför förbjöd man exempelvis barn att härma uven. En svensk sägen berättar om att ringduvan och berguven en gång bytte ungar och det är därför duvan därefter klagar: "Får jag tillbaka mina sju, sju, så får jag mina tu, tu".^[3]

Berguven är landskapsdjur och landskapsfågel för Dalarna.