Florens

Wikipedia

Sökordet Firenze omdirigeras hit. För Harry Potter-karaktären med samma namn, se Firenze.

Florens

Stat	Italien
Region	Toscana
Provins	Firenze (VR)
Geografiskt läge	43° 47' N 10° 59' O
Höjd	50 m.ö.h.
Yta	102 km²
Invånarantal	350 000 (2004)
Befolkningstäthet	3 431 invånare/km²
Postnummer	50100
Riktnummer	055
ISTAT-kod	048017
Beskattningskod	D612
Namn på invånarna	fiorentini
Skyddspatron	San Giovanni Battista
Officiell webbplats	comune.firenze.it

Florens (på italienska Firenze; på latin Florentia) är en stad på en slätt vid foten av Apenninerna, på ömse sidor om floden Arno i mellersta Italien, huvudstad i regionen Toscana och huvudort i provinsen Firenze.

År 1982 sattes Florens historiska centrum upp på UNESCO:s världsarvslista. Staden är säte för ärkebiskop sedan 1420.

[redigera] Klimat

Vädret i Florens är underkastat stora växlingar, medeltemperaturen i januari är 4,8 °C, i juli 24,6 °C, för året i medeltal 14,3 °C. Den vackraste tiden är senare delen av våren samt hösten. Klimatet är ett medelhavsklimat (Köppens typ C), kännetecknat av varma somrar och relativt nederbördsrika vintrar.

Stadens karaktär beror mycket av floden Arno, vilken om sommaren torkar ut helt, så att dess botten erbjuder en torr stenbädd utan en vattendroppe, om våren åter ofta översvämmar, så att närliggande gator och platser befars med båtar. Florentinarna stoppar då traditionellt till sina källargluggar under utropet: Siamo in pericolo! ("Vi är i fara!").

[redigera] Historia

Florens finns nämnd redan 59 f.Kr. som Florentia då romerska krigsveteraner fick mark där eftersom jorden var bördig. De byggde upp staden enligt samma mönster som ett militärläger, och fortfarande har detta mönster bevarats i stadskärnan. Kejsare Diocletianus utsåg Florens till provinsen Tuscias (Toscana)s huvudstad.

Sankt Minias, som halshöggs i Florens omkring år 250, var stadens förste martyr, och Basilica di San Miniato al Monte uppfördes där händelsen ägde rum. Strax därefter blev staden ett biskopssäte.

Staden hamnade under olika härskare, och under det ostrogotiska styret på 300-talet minskade befolkningen kraftigt. Karl den store besegrade staden 774, och den införlivades i Toscana. Markgreve Hugo inledde en gyllene period i historien omkring år 1000. 1115 blev staden en autonom stat.

1300-talet präglades av djupgående konflikter mellan de som stödde den tysk-romerske kejsaren (ghibelliner) och de som stödde påvemakten (guelpher). De som stödde påvemakten tvingades gå i landsflykt, bland dessa fanns skalden Dante.

I Florens idkades under medeltiden och blomstrar ännu en betydande konstverksamhet. Under medeltiden deltog Florens, till en början genom Genuas förmedling, men efter 1421, sedan det av genueserna köpt Livornos hamn, med egna skepp i den levantiska handeln. Det tillverkade eller beredde och avsatte på Orienten i synnerhet ylletyger. Under 1200- och 1300-talen drev florentinarna (till exempel husen Peruzzi och Bardi) en omfattande bankirverksamhet, och införde valutan floriner. En högskola inrättades redan 1349, men låg tidtals nere och flyttades 1473 till Pisa.

Florens var renässansens och humanismens vagga och här utvecklades en upplysningstid där stadslivet haft stor betydelse för vetenskap, konst och arkitektur.

Medici regerade länge Florens, men två gånger drevs de ut ur staden, och Florens blev då republik under några år omkring 1500. Niccolò Machiavelli, Francesco Guicciardini och Poggio Bracciolini har skrivt om dessa politiskt komplicerade år. Medici återtog Florens och behöll makten till 1737 då det införlivades med Österrike. 1859 införlivades det med Frankrike. 1861 blev det en provins i Italien.

Under andra världskriget ockuperades Florens av tyskarna ett år.

[redigera] Stadsbild

Genom den gamla ringmurens rivning (efter 1865) utökades Florens yta, men genom nedrivandet av flera gamla kvarter (Ghetto m.m. i Centro) för framdragning av nya gator har många intressanta byggnader och historiska minnen försvunnit. Se här Florens stadsbyggnadshistoria.

Över floden Arno leder sex broar. Den äldsta och märkvärdigaste av dessa är Ponte Vecchio med sina berömda guldsmedsbodar och sin täckta gång, som leder från Palazzo degli Uffizi (Uffizierna) över till Palazzo Pitti och nu utgör en förvaringsplats för handteckningar och kopparstick. Men sin egentliga karaktär får Florens av sina mörka, fästningslika, enkla och dock i hög grad ädla palats, vilka under den första delen av medeltiden inte var annat än familjeborgar, avsedda att kunna utstå en belägring under inbördesoroligheterna. Hela gator finns, som får sin karaktär av dessa mörka stenkolosser, på vilka den moderna arkitekturform, som kallas rustica, först uppstått. Gotiken gav dem någon form genom förädling av fönster och gårdar, och från dessa dagar återstår några märkvärdiga exemplar.

Katedralen Santa Maria del Fiore i Florens

Främst står det jättestora, på historiska minnen rika Palazzo Vecchio, som med sitt fantastiska, skyhöga torn når 94 m över marken. (Både palats och torn har murkrön höga som trevåningshus.) Därnäst kommer Bargello, med den mest pittoreska medeltidsgård och med ädla forngemak, i vilka Florens nu inrett sitt nationalmuseum, och slutligen Orcagnas stolta Loggia dei Lanzi (börjad före 1376), under vars väldiga öppna valv republikens överhet förrättade sina högtidligaste funktioner och till folket "under en tid, då florentinarna kände sig som världens ".