Göteborgskravallerna
Wikipedia
 |
Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Göteborgshändelserna. (Diskutera) |
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. |
| Det debatteras kring: Definition av kravaller (skillnad kravall resp. demonstration); ställningstagande för/mot demonstranter/medias bild. Se diskussionssidan för mer information. |
Göteborgskravallerna ägde rum i centrala Göteborg 14 till 16 juni år 2001 i samband med att Sverige för första gången fick ett officiellt besök av en sittande president för USA och att Sverige som ordförandeland var värd för ett EU-toppmöte. Kravallerna var de mest omfattande i Sverige på flera decennier. Händelseförloppet är mycket kontroversiellt och omdiskuterat.
I samband med mötet genomfördes omfattande demonstrationer som uttryckte ovilja mot USA:s president Bush och EU och dess politik. Enligt polisen deltog sammanlagt 50 000 personer i demonstrationerna. 2 500 poliser deltog i övervakningen av EU-toppmötet och de förväntade demonstrationerna. Den första kravallen satte igång efter att polisen med fartygscontainers inringat Hvitfeldtska gymnasiet, som var tilltänkt konferenscentrum och övernattning för ditresta demonstrations- och mötesdeltagare. En annan kravall uppstod på paradgatan Avenyn efter att polisen ingripit mot en av demonstrationerna. I den omfattande skadegörelsen på Avenyn deltog 50–70 personer aktivt. Senare uppstod kravaller i samband med en gatufest på Vasaplatsen. Den extrainkallade polisstyrkan kom här i sammandrabbningar med demonstranter och aktivister. I samband med händelserna vid Vasaplatsen avlossade polisen flera skott och en person, Hannes Westerberg, skottskadades livshotande.
Polisen gjorde under de aktuella dagarna 1 115 frihetsberövanden. 53 poliser och 90 demonstranter skadades.
I nyhetsrapporteringen överskuggade kravallerna nästan helt EU-toppmötet och de fredliga demonstrationerna, vilka var mycket stora för svenska förhållanden.
Ett 80-tal personer blev senare åtalade, och flertalet dömdes för våldsamt upplopp. Några av dessa domar prövades i Högsta Domstolen, där påföljderna mildrades något. De längsta påföljderna utdömdes för anstiftan till kravallerna. Även processerna och domstolsutslagen uppmärksammades och debatterades intensivt i pressen.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
EU-toppmötet var en stor händelse i Sverige och världen eftersom inte bara statscheferna i EU skulle samlas i Göteborg, utan också USA:s president. Dagen före det egentliga toppmötet anlände George W. Bush, Sveriges första besök av en sittande president från USA. Han var troligtvis en viktig anledning till att demonstranter från hela världen som ville demonstrera mot USA:s politik anslöt till de svenskar och övriga europeer som ville påverka EU-toppmötet. Göteborgs stad välkomnade demonstranterna genom att erbjuda dem att bo i olika skolor.
Även polisen samlade sina resurser inför presidentbesöket och EU-toppmötet, samt de demonstrationer de informerats om. Aldrig förr hade så många stats- och regeringschefer samlats i Sverige, och poliser från hela södra Sverige inkallades. Deras primära uppgifter var att se till att de tillståndsgivna demonstrationerna kunde genomföras utan störningar, samt att skydda EU-toppmötets deltagare. Med erfarenhet från tidigare kravaller vid EU-toppmöten utomlands, förberedde sig polisen också på kravaller. Polis i andra EU-länder och svensk polis samarbetade och bedrev en spaningsverksamhet mot olika organisationer och enskilda, som man fruktade skulle försöka försvåra EU-toppmötet.
Flera av de organisationer som planerade demonstrationer, och fått tillstånd för dessa, samarbetade med svensk polis i sina förberedelser. Polisen och demonstrationsansvariga bildade en så kallad dialoggrupp för att tidigt lösa konflikter mellan demonstranternas och EU-toppmötets skilda önskningar och behov.
[redigera] Organisationer
| Göteborgsaktionen (totalt 80 organisationer) |
|
| Nätverket Göteborg (totalt 20 organisationer) |
|
Det hade sedan en längre tid varit klart att det politiska EU-toppmötet skulle hållas i Göteborg. Sveriges regering och Göteborgs stad stod som värdar för besöket. Ett stort antal politiska grupper planerade därför in demonstrationer och egna seminarier under tiden för EU-toppmötet. Två större nätverk hade skapats för att samordna demonstrationerna och seminarierna från den 14–16 juni. Nätverken med större eller mer kända medlemsorganisationer finns listade bredvid.
[redigera] Större incidenter
[redigera] Händelserna kring Hvitfeldtska
Händelserna vid Hvitfeldtska gymnasiet är det som många demonstranter, men senare också Högsta Domstolen, anger som en utlösande faktor till kravallerna i Göteborg. Skolan hade lånats ut av kommunen för att användas av demonstranter för logi och seminariesammankomster.
På förmiddagen, vid nio- till tiotiden den 14 juni, under president George W. Bushs besök, beslöt polisledningen och åklagaren att omringa skolan. Polisens inringning bestod av en mur av över 200 fartygscontainers för att se till att ingen skulle kunna lämna eller komma in på skolområdet. Orsaken var, enligt beslutsfattarna, att man fått rapporter om att det skulle finnas vapen på skolan, samt att det brutits upp gatsten. I skolan fanns då runt 500 personer, varav många fortfarande sov.
Flera av demonstranterna byggde då barrikader. Enligt journalister samt vittnen i senare rättegångar släpptes ingen ut eller in genom polisens avspärrningar runt skolområdet. Inte heller journalister fick komma närmare än något kvarter från skolan.
Demonstranterna organiserade därpå möten där man diskuterade hur man skulle hantera situationen. Stormöten hölls på skolgården sedan polisen dragit sig tillbaka till containermurarna och samtal fördes sedan med polisens dialoggrupp.
Vid tolvtiden höll polisen en presskonferens där kommenderingschef Håkan Jaldung meddelade att ”nästan alla är misstänkta för förberedelse av olika brott, som skadegörelse och grov misshandel”. Det fanns inte vid den här tidpunkten några rapporter om egentliga våldsamheter inne på skolan, varken från poliser eller demonstranter.
Runt tretiden var det möjligt för demonstranter att lämna skolan om de gick med på kroppsvisitation. Något hundratal personer ska enligt vittnesuppgifter ha utnyttjat denna möjlighet, men på grund av den kaotiska stämningen inne på skolområdet hade inte alla fått tillgång till informationen.
Många demonstranter som befann sig på skolområdet har beskrivit att de befann sig i "strid" med polisen och kände hopp om en "fredlig lösning" och att "förhandlingarna" med polisens kontaktgrupp skulle ge resultat. Efter ett tag visade det sig dock att dialoggruppens "förhandlingsmandat" hade dragits in av polisledningen. Beskedet kom sedan man, enligt SVT:s program Uppdrag Granskning, varit mycket nära att nå en lösning.
Många av demonstranterna valde då att försöka bryta sig ut från området, för att undgå risken att bli gripna. Man ville också delta i demonstrationen mot Bush. Personer ur de Vita Overallerna, med mycket kroppsskydd men utan vapen, valde att leda ett utbrytningsförsök genom att försöka pressa sig ut genom en av polisens avspärrningar. Detta misslyckades och polisen angrep demonstranterna med bland annat ridande polis, som under oroligheterna angreps av stenkastare. Flera personer ur de Vita Overallerna skadades.
Polisen gick inte in i själva skolbyggnaden, där något hundratal demonstranter hade barrikaderat sig. Ett femtontal personer lyckades lämna skolan och klättra över containermuren för att ansluta sig till de tusentals demonstranter som samlats utanför. Vid 22-tiden gav de som barrikaderat sig upp, varefter de anhölls och fördes till häkte.
I ett pressmeddelande från polisens sida den 14 juni förklarade polisen att åklagare beslutat att genomföra husrannsakan på skolan eftersom det rapporterats att gatsten, basebollträn och plankor hade burits in på skolan. Genomsökningen resulterade inte i några klara besked från polisen: gatsten fanns överallt och plankor användes som temporära väggar, men det fanns inga entydiga vapen såsom brännbollsträn eller molotovcocktails.
Polisledningens förklaring till att man inte valde att informera demonstranternas kontaktgrupp var att denna i flera fall "lierar sig med ligister".
Uppgifter:
- Gripna: 455 personer
- Anhållna: 89 personer
- Lagförda: ?? personer
Vandalisering:
Enligt polisen: "Skolan är helt sönderslagen, välta skåp, sönderslagna bord och inventarier, fönster, allt."
Vaktmästaren: "Det kunde ha varit värre. Våra fina väggmålningar av bland andra Carl Larsson är intakta. Allt av kulturhistoriskt värde klarade sig."
[redigera] Händelserna kring Avenyn
Kravallerna på Avenyn är troligen de mest kända under Göteborgskravallerna. Troligen beror detta främst på medias rapportering av bränder mitt på Avenyn, sönderslagna butiksrutor, varor och caféinventarier av maskerade män och kvinnor, men också på grund av all skadegörelse i en så central och välkänd del av staden.
På morgonen den 15 juni samlades flera tusen personer för att lyssna på olika tal på Götaplatsen. En mindre del av dessa valde sedan att delta i den så kallade antikapitalistmarschen. Många av de som faktiskt deltog valde oplanerat att ansluta sig genom en uppmaning från en av talarna på mötet. Demonstrationen var inte tillståndsgiven men arrangörerna var i dialog med polisen. En muntlig överenskommelse hade träffats om att stanna vid en poliskedja något kvarter ner. Ytterligare några hundra meter bakom dem stod containrarna som radats upp för att skydda EU-toppmötets deltagare.
Demonstrationståget stannade vid poliskedjan och drevs sedan bakåt av poliser från en sidogata, bland annat med hjälp av hundar. I den pressade situationen uppstod konfrontationer mellan polis och demonstrationsdeltagare, bland annat ur det så kallade Svarta blocket, och slutligen utbröt panik varpå polisen tvingades lämna platsen.
Runt hundra demonstranter ur Svarta blocket förflyttade sig då mot Avenyn där de slog sönder skyltfönster och delvis förstörde vissa butiker. Polisen ingrep inte då man fått rapporter om att andra demonstranter skulle försöka frita omhändertagna demonstranter från en närliggande polisstation. De ekonomiska skadorna längs Avenyn uppgår till flera miljoner kronor.
[redigera] Händelserna kring Vasaplatsen
På kvällen den 15:e juni hölls en så kallad Reclaim the city-fest vid Vasaplatsen. Något polistillstånd fanns inte för festen. Huliganer, flera med nynazistiska kopplingar, angrep samlingen men blev bortjagade av Reclaim the city-deltagarna. Huliganerna sökte skydd bakom polisavspärrningarna som ingen annan fick passera, vilket gjorde många demonstranter mycket upprörda.
Polisernas bedömning på plats var att samlingen i övrigt var lugn. Trots detta beslutade polisledningen att avbryta den. Bråk utbröt mellan poliser och demonstranter när polisen ringade in festplatsen och tryckte på.
TV-programmet Uppdrag Granskning tog upp flera fall av övervåld från poliser mot demonstranter i samband med händelserna. Flera demonstranter skadades av polisens batonger. Under en del av bråken som följde skadades också bland annat en polis då han träffades i huvudet av en gatsten. Han låg skadad på Vasagatan och omhändertogs av sina kollegor i väntan på ambulans och sjukvårdspersonal. I den trängda situationen avlossade polisen flera varningsskott varpå demonstranterna flydde. Ett av skotten var riktat rakt mot folkmassan och träffade en stolpe i huvudhöjd, endast en halvmeter från en journalist. Det var första gången sedan Ådalshändelserna 1931 som skott avfyrades mot demonstranter i Sverige.
[redigera] Skotten mot Hannes Westberg
En kort stund efter varningsskotten återvände dock demonstranten Hannes Westberg till Vasagatan, åtföljd av tre fotografer. Situationen uppfattades av polisen som hotfull. Westberg, som deltagit i flera demonstrationer tidigare under helgen ansåg sig orättvist behandlad av polisen och kastade flera gatstenar mot polismännen. En polis avlossade två skott mot Westberg. Ett av skotten träffade Westberg, framifrån i högra sidan. Han fördes till sjukhus med livshotande blödning, men överlevde utan andra fysiska men än att han förlorade ena njuren. Två andra personer skadades lindrigt under skottlossningen av vad som troligen var rikoschetter.
Det råder stor oenighet om hur nära gatstenarna kom poliserna och framför allt hur hotad den skallskadade polismannen var, men enskilda poliser vittnade senare om att de kände sig starkt hotade av folkmassan. Andra, bland andra TV-programmet Mediemagasinets journalister, menar med hjälp av filmupptagning från platsen att Vasagatan nästan var folktom bortsett från 50 poliser och menar därmed att polisen överdrivit hotbilden. På filmen kan man också se att den skadade polisen reser sig upp med hjälp av sina kollegor vid skottillfället. Både Hannes Westbergs agerande och hela kravallsituationen på Vasagatan var mycket omdiskuterad. Westberg fälldes senare i tingsrätten för våldsamt upplopp, men fick påföljden, i enlighet med praxis, något lindrad på grund av att han i samband med att han begick brottet blev skjuten av polisen och allvarligt skadad. Han överklagade inte till högre instans.
[redigera] Händelserna kring Järntorget
Lördagen den 16:e juni samlades personer på Järntorget för en spontan (och därför inte tillståndsgiven), stilla manifestation mot polisvåldet. Flera hundra kravallutrustade poliser dök upp och manifestationen ringades in. På platsen fanns inga maskerade och inget våld hade förekommit. Under en period av fyra timmar blev de flesta av de inringade frihetsberövade av polisen. Kommenderingschefen på plats valde dock senare att avbryta inringningen i och med att ingen på plats såg någon mening med den. Beslutet togs trots att order uppifrån krävde att de skulle vara kvar. Flera poliser hade då redan lämnat platsen i protest. Se vidare under Efterspelet.
[redigera] Händelserna kring Schillerska
Polisen hade fått information om att en blond, tysk, beväpnad terrorist skulle befinna sig på Schillerska gymnasiet. Med denna information beslutade åklagaren om husrannsakan skulle äga rum på kvällen den 16:e juni. Den leddes av polisens nationella insatsstyrka, då de har förutsättningar att hantera dylika situationer. Flera demonstranter, som övernattade på Schillerska gymnasiet, rapporterade om polisövergrepp i samband med denna husrannsakan. De tvingades bland annat ligga på marken, i gyttja under och även efter polisens genomsökning av skolan.
Polisen kunde konstatera att någon tysk terrorist inte fanns i skolans lokaler och misstänkte inte heller i övrigt någon för något brott.
- 78 personer befann sig på skolan i samband med husrannsakan.
- 7 av dessa var av utländsk nationalitet. De blev omhändertagna och utvisade.
Flera av de tillresta demonstranterna har, då bland annat Justitiekanslern och Rikspolisstyrelsen ansåg att frihetsberövandet inte var lagligt, senare fått 2 000 kronor i ersättning för den skada de åsamkats. De drabbade personerna hade dock sökt upp till runt 10 000 kronor i skadestånd för bland annat sveda och värk och ersättning för förstörd utrustning.
[redigera] Övriga incidenter och rapporter
Göteborgskravallerna bestod också av många andra händelser. En händelse som har fått viss uppmärksamhet var bilder på poliser som kastat tillbaka gatsten mot demonstranterna. En annan uppmärksammad händelse är polisens insats på Viktoriabron där ett stort antal människor som inte hade någonting att göra med vare sig kravallerna eller demonstrationerna frihetsberövades. Det finns också vittnesmål om att polisen skulle ha gripit flera personer på stan utan något samband med någon direkt händelse. Det har också kommit fram av varandra oberoende vittnesmål om civilpoliser som skulle ha kastat sten på Avenyn. Polisen har enligt Göteborgskommittén medgett att man hade maskerade infiltratörer som "bar sten" på Avenyn.
[redigera] De större demonstrationerna
I samband med EU-toppmötet genomfördes också tre stora demonstrationer. Dessa genomfördes utan några vidare störningar och incidenter. Dessa demonstrationer var planerade av de större nätverken.
- 14 juni: Demonstration med cirka 12 000 deltagare genomförs mot USA:s president George W. Bush.
- 15 juni: 'Nej till EU'-demonstration med 20 000 deltagare går till Götaplatsen.
- 16 juni: Demonstration mot EU från Linnéplatsen till Slottsskogen med mellan 10 000 och 15 000 deltagare.
[redigera] Siffror
- Skadade demonstranter: 90
- Skadade poliser: 53
- Antal frihetsberövanden: 1 115
- Antal dömda: 64
[redigera] Efterspelet
[redigera] Media
Medias rapportering av Göteborgskravallerna har fått kritik från många håll. Under kravallerna menade företrädare för de många fredliga demonstrationerna att media svartmålade demonstranterna, och att media över lag varit negativa till demonstranterna på grund av några relativt få bråkmakare. Att så är fallet beror troligtvis på att våldsamma demonstrationer har större nyhetsvärde än fredliga, och att polisen är en mer etablerad kontakt för media än enskilda organisationer. Nyhetsrapporteringen här fick kritik för att ha bortsett från polisvåld och polisprovokationer.
Efter hand kom det mer program och reportage som var kritiska till polisens hantering av händelserna. Ett program från Mediemagasinet visade bland annat att flera medier ljugit om skottlossningen på Avenyn till polisens fördel. SVT:s samhällsprogram Uppdrag Granskning kom senare med en serie program där man skarpt kritiserade polisens agerande i och med EU-toppmötet i Göteborg. Dessa program, och framför allt intervjuer med Hannes Westberg, fick mycket kritik för att ha tagit demonstranternas perspektiv och för att släta över attacker mot enskilda poliser, att föra ut demonstranternas politiska åsikter oemotsagda, och att uttala sig innan några domstolar undersökt materialet. Uppdrag Granskning kunde dock visa i ett inslag som sändes den 20 november 2001 att polisen manipulerat filmmaterial som användes i rättegången mot Hannes Westberg. I den sekvens som visar skottillfället hade man lagt på ljud från en talkör som inte hördes vid tidpunkten utan som kom från ett senare tillfälle. Den belgiske fotografen Daniel Demoustier bekräftar i programmet att ljudet till de bilder han tog när Hannes Westberg sköts är förvanskat.
[redigera] Polisens syn på det inträffade
Från polisledningen meddelade man att man var nöjd med hur polisen hade genomfört kommenderingen vid EU-toppmötet. Denna åsikt delades av regeringen, som kunde konstatera att samtliga gäster erhållit ett effektivt skydd och därmed kunnat delta i det internationella mötet. Polisledningen menade att polisen framgångsrikt använt sig av förhandsinformationer om tillresta, "närmast professionella", demonstranter och undercover-poliser bland demonstranterna för att få insyn i demonstranternas "hemliga" sambandscentral. Målet att mötet mellan de utländska folkvalda politikerna skulle kunna genomföras ostört nåddes nästan helt.
Göteborgskommittén under ledning av den förra statsministern Ingvar Carlsson som tillsates för att utreda händelserna i Göteborg hävdade också att de grundläggande rättigheterna om yttrande och demonstrationsfrihet för demonstranterna också kunde säkerställas eftersom alla de stora demonstrationerna faktiskt kunde genomföras.
Enligt polisledningen agerade poliserna vid Hvitfeldtska, Schillerska och Vasagatan helt i enlighet med Polislagen. Många jurister har dock kritiserat polisens okänsliga tolkning av lagen. I domstolarna, som prövat de fall som gått till åtal, har jurister och nämndemän i stort gått på åklagarnas linje och fällt demonstranter till ansvar för de åtalade gärningarna.
Från Polisförbundet framfördes skarp kritik mot polisledningens agerande. Bland annat ansåg flertalet poliser att man inte fått resurser att utföra sina uppgifter på ett rätt sätt: gammalmodig utrustning bland annat dålig skyddsutrustning, radio som inte fungerat men kunnat avlyssnas, dålig förberedelse i lokalkännedom samt dålig samordning av de olika polisgrupperingarna, som rekryterats med relativt kort varsel från hela södra Sverige. Polisförbundet anser också att 2 500 poliser för en så pass stor operation är helt otillräckligt, särskilt som tiden för förberedelser var oerhört kort på individuell nivå.
[redigera] Processerna
Den sammanlagda påföljdstiden för de som fällts till ansvar för Göteborgskravallerna är närmare 50 år i fängelse, vilket enligt journalisten och författaren Erik Wijk är tio gånger högre än vid tidigare upplopp[1]. En del debattörer ansåg att påföljderna var alltför hårda och i vissa fall talades det om rättsövergrepp. Det är också möjligt att se påföljdernas stränghet som en indikation på hur allvarliga kravallerna var.
Inga poliser dömdes trots stort antal anmälningar från åtalade och andra demonstranter, som ansåg sig ha blivit utsatta för antingen polisvåld eller olaga frihetsberövande. Justitieombudsmannen (JO) beslöt senare att åtala polischefen Håkan Jaldung för olaga frihetsberövande i samband med insatsen mot Hvidtfeldtska gymnasiet. Jaldung friades från ansvar i hovrätten för de fall av olaga frihetsberövande som inspärrningen av Hvitfeldtska innebar i och med att ordergången bedömdes ha varit oklar mellan central ledning och respektive insatschef under kravalldagarna.
[redigera] Den så kallade sambandscentralen
Ett av de mest uppmärksammade fallen rör sig kring den så kallade sambandscentralen[1] som Nationella Insatsstyrkan stormade under EU-toppmötets första dag. Där dömdes totalt åtta personer (fem män och tre kvinnor) till långa fängelsepåföljder efter att de skickat ut SMS där man uppmanat personer att ta sig till Hvitfeldtska gymnasiet vid tiden för polisens inringning. Detta bedömdes av domstolarna som uppvigling. Fallen blev medialt uppmärksammade på grund av att åklagaren påstods använda cirkelargument: aktivister anklagades för att ha haft kontakt med den "kriminella" sambandscentralen, medan personerna i sambandscentralen anklagades för att ha haft kontakt med "brottslingar" utanför.
Försvaret hävdade under rättegången i Högsta domstolen att det är vanligt att man under demonstrationer upprättar informationscentraler som har till syfte att kartlägga personer eller organisationer som kan försvåra demonstrationens genomförande. Denna invändning underkändes av domstolen som menar att centralen var ensidigt inriktad på polisen eftersom inga uppgifter om nazister eller andra som skulle kunna vilja störa demonstrationerna återfanns i de beslagtagna datorerna. (källa: Nytt Juridiskt Arkiv avd. I 2002:489) Högsta domstolens dom i målet utgör numera praxis i liknande fall, se SFS Brottsbalken, 16 kapitlet, 2§.
[redigera] Justitiekanslerns beslut angående händelserna vid Järntorget
I oktober 2006 beslutade Justitiekanslern (JK) att frihetsberövandet vid Järntorget lördagen den 16 juni 2001 var felaktigt och inte hade stöd av 13§ i Polislagen. Man beslutar också att betala ut 1000 kronor i skadestånd för lidande och kränkning till den kvinna som anmält händelsen.[2][3]
[redigera] Källor
- EU 2001-kommenderingen, Utvärdering 2002-03-19, Polismyndigheten i Västra Götaland
- Göteborg 2001, Betänkande av Göteborgskommittén, SOU 2002:122
- Göteborgskravallerna och processerna, Erik Wijk, Manifest, 2002 ISBN 9189291190
- Om tidigare kravaller: Svensk arbetarrörelse under hundra år, Ture Nerman, Tiden, 1938
- Terrorister - en film om dom dömda, av Stefan Jarl och Lukas Moodysson Om den filmen
- Mediemagasinets program om händelserna
- Uppdrag gransknings program om händelserna
[redigera] Externa länkar
- Händelserna i kronologisk ordning. (GP)
- Olika program och reportage från SR
- Artikelsamling från Aftonbladet
- Folkrörelser.nu - "Kunskapsbank"
- Riksdagen.se, bland annat Svensk författningssamling
[redigera] Fotnoter
- ^ Detta är rättens benämning. Ett annat begrepp som används av bl.a. journalisten Erik Wijk är "informationscentralen".
- ^ Skadestånd av staten med anledning av åtgärder vidtagna av poliser i samband med en demonstration under EU-toppmötet i Göteborg år 2001
- ^ Artikel i tidningen Arbetaren angående JK:s beslut
