Sveriges regering
Wikipedia
Sveriges regering, före 1975 Kungl. Maj:t, Konungen i statsrådet eller statsrådet; är Sveriges högsta verkställande myndighet och består av kollektivet av samtliga statsråd under ledning av statsministern. Regeringen är ansvarig inför riksdagen och måste ha riksdagsmajoritetens stöd i viktiga frågor (se parlamentarism).
[redigera] Statsförvaltningen
Statsförvaltningen fungerar som regeringens förlängda arm, som hjälper regeringen att verkställa de beslut som fattats av riksdagen. Statsförvaltningen har tre olika nivåer, central nivå, regional nivå och lokal nivå. Den centrala nivån täcker hela riket och består av regeringskansliets tio departement och de verk som arbetar under departementen, till exempel skolverk (under utbildningsdepartementet). Den regionala nivån finns i varje län i form av länsstyrelsen, som styrs av en styrelse vars ordförande är landshövdingen, som regeringen utser. Det finns 21 län och därför 21 länsstyrelser. Länsstyrelsens uppgift är att agera som regeringens förlängda arm, dvs. som regeringens hjälpmedel till att verkställa beslut av riksdagen.
[redigera] Tillsättning av regering
Statsministern utses av riksdagen på förslag av talmannen. Statsråden utses av statsministern. Vid koalitionsregering är det dock i praktiken respektive partis partiledare som utser partiets statsråd. Riksdagen kan avsätta regeringen genom en misstroendeförklaring mot statsministern eller avsätta ett enskilt statsråd genom misstroendeförklaring mot detta statsråd.
Om regeringen består av ett eller flera partier som tillsammans har 175 eller fler riksdagsmandat, är regeringen en majoritetsregering. Om ett sådant regeringsunderlag inte kan skapas måste istället en minoritetsregering bildas. Eftersom regeringen alltid behöver stöd för sina propositioner i Sveriges riksdag, behöver en minoritetsregering alltid stöd från minst ett annat parti, ett så kallat stödparti.
Vart fjärde år sker ett nytt riksdagsval. Om det parlamentariska läget efter valet är oförändrat, kan regeringen enligt gällande praxis sitta kvar utan att talmannen uppdras att pröva andra regeringsalternativ. Skulle regeringen med eventuella stödpartier däremot inte längre ha majoritet i riksdagen, avgår statsministern normalt självmant. Regeringen kan själv utlysa extra riksdagsval mellan de ordinarie valen.
Om flera samverkande partier tillsammans bildar regering kallas det koalitionsregering, medan en regering som endast har statsråd från ett parti kallas enpartiregering. Om en regering innehåller företrädare från alla eller nästan alla riksdagspartier, kallas den ibland för samlingsregering. Senast Sverige hade en så kallad samlingsregering var under Andra världskriget.
Om en sittande regering avgår, sitter den ändå kvar under en övergångsperiod som expeditionsregering till dess att en ny regering tillträder.
[redigera] Nuvarande regering
- Se även: Regeringen Reinfeldt
[redigera] Statsrådsberedningen
- Fredrik Reinfeldt (m), statsminister (regeringschef)
- Cecilia Malmström (fp), EU-minister
[redigera] Justitiedepartementet
- Beatrice Ask (m), justitieminister (departementschef)
- Tobias Billström (m), migrationsminister
[redigera] Utrikesdepartementet
- Carl Bildt (m), utrikesminister (departementschef)
- Sten Tolgfors (m), handelsminister
- Gunilla Carlsson (m), biståndsminister
[redigera] Försvarsdepartementet
- Mikael Odenberg (m), försvarsminister (departementschef)
[redigera] Socialdepartementet
- Göran Hägglund (kd), socialminister (departementschef)
- Maria Larsson (kd), folkhälso- och socialtjänstminister
- Cristina Husmark Pehrsson (m), socialförsäkringsminister
[redigera] Finansdepartementet
- Anders Borg (m), finansminister (departementschef)
- Mats Odell (kd), kommun- och finansmarknadsminister
[redigera] Utbildningsdepartementet
- Lars Leijonborg (fp), utbildningsminister (departementschef)
- Jan Björklund (fp), skolminister
[redigera] Arbetsmarknadsdepartementet
- Sven-Otto Littorin (m), arbetsmarknadsminister (departementschef)
[redigera] Jordbruksdepartementet
- Eskil Erlandsson (c), jordbruksminister (departementschef)
[redigera] Kulturdepartementet
- Lena Adelsohn Liljeroth (m), kulturminister (departementschef)
[redigera] Miljödepartementet
- Andreas Carlgren (c), miljöminister (departementschef)
[redigera] Näringsdepartementet
- Maud Olofsson (c), näringsminister och ställföreträdande statsminister (departementschef)
- Åsa Torstensson (c), infrastrukturminister
[redigera] Integrations- och jämställdhetsdepartementet
- Nyamko Sabuni (fp), integrations- och jämställdhetsminister (departementschef)
[redigera] Sveriges regeringar genom tiderna
| Färgkoder: | Socialdemokratisk | Konservativ/moderat | Liberal | Center/agrar | Obunden |
|---|
- Vid koalitionsregering anger färgkoden statsministerns partitillhörighet.
Noter:
- ^ Efter Per Albin Hanssons bortgång fungerade Östen Undén som tillförordnad statsminister från 6 oktober till 11 oktober 1946. Övriga statsråd satt kvar på sina poster.
- ^ Efter Olof Palmes bortgång fungerade Ingvar Carlsson som tillförordnad statsminister från 1 mars till 12 mars 1986. Övriga statsråd satt kvar på sina poster.
[redigera] Detta beslutar regeringen bland annat om
- Rikets indelning i län, kommuner och domsagor
- Införandet av de lagar som riksdagen har beslutat skall införas
- Ofta särskilda tillämpningsregler avseende olika lagar
- Utnämningar av landshövdingar, generaldirektörer för statliga myndigheter m.m.
(Förr beslutade Regeringen om nåd, detta är numera överflyttat till Örebro tingsrätt.)
