Gerald Ford
Wikipedia
 |
|
| Nummer: | 38:e presidenten |
| Vicepresident: | Nelson Rockefeller |
| Ämbetsperiod: | 9 augusti 1974 – 20 januari 1977 |
| Företrädare: | Richard Nixon |
| Efterträdare: | Jimmy Carter |
| Födelsedatum: | 14 juli 1913 |
| Födelseplats: | Omaha, Nebraska |
| Dödsdatum: | 26 december 2006 |
| Dödsplats: | Rancho Mirage, Kalifornien |
| Hustru: | Betty Ford |
| Politiskt parti: | Republikanerna |
Gerald Rudolph Ford, f. Leslie Lynch King, Jr, född 14 juli 1913 i Omaha, Nebraska, död 26 december 2006 i Rancho Mirage, Kalifornien, var USA:s vicepresident 1973-1974 och president 1974-1977. Han var dessförinnan ledamot av representanthuset 1949-1973. Ford var medlem av det republikanska partiet.
Innehåll |
[redigera] Uppväxt
Gerald Ford föddes i Omaha, Nebraska, som Leslie Lynch King Jr, efter sin biologiske fader. Fadern och modern separerade två veckor efter födseln och skildes i december samma år. Den 1 februari 1916, efter att ha flyttat tillbaka för att bo med sina föräldrar i Grand Rapids, Michigan, gifte sig modern med Gerald Rudolff Ford, vilket också blev sonens namn (som junior). Dock gjorde Ford inget formellt namnbyte förrän 1935; han använde då också den mer konventionella stavningen. Ford har sagt att han tackar sin styvfader för all den kärlek som han visat familjen och att han inte kunde tänka sig att ha haft bättre målsmän (jmf William Jefferson Clinton, vilken var född som Blythe efter sin biologiske fader). Ford växte upp i Grand Rapids, Michigan, den stat som han senare kom att representera som politiker.
Under andra världskriget tjänstgjorde Ford som officer i flottan och blev efter juristexamen politiker med hemort i Michigan.
Ford var sedan 15 oktober 1948 gift med Elizabeth "Betty" Bloomer (född 1918). De hade fyra barn: Michael (född 1950), John "Jack" (1952-) Steven (1956-) och Susan (1957-).
[redigera] Politisk karriär
Efter lönnmordet på president John F. Kennedy den 22 november 1963 utnämndes den dåvarande kongressmannen Ford som representant i den s k Warrenkommissionen, vilken granskade och drog slutsatser kring presidentmordet (lade fram sin utredning 1964). Under 1990-talet fick Ford frågan om han kände Kennedy som person, och svarade då att han gjorde det och att Kennedy var "a very good friend of mine".
Ford blev vicepresident efter Spiro Agnews avgång 1973. När president Richard Nixon, året därpå, lämnade in sin avskedsansökan på grund av Watergateaffären blev Ford president. Det faktum att han inte blev vald till vare sig president eller vicepresident i föregående presidentval gör honom unik bland USA:s presidenter.
Den 8 september 1974 utfärdade Ford en fullständig amnesti gällande sin företrädare Nixons roll i Watergateaffären och andra eventuella brott som Nixon kunde ha begått mot USA som president.[1] [2] Nixons amnesti var mycket kontroversiell: motståndare till amnestin menade att Nixon undkom utan att ställas till svars för sina handlingar, medan försvarare menade att beslutet var nödvändigt för att kunna lägga Watergate bakom sig och "hela" nationen. Kort därefter gav Ford även amnesti åt personer som hade deserterat eller undvikit att ta värvning i Vietnamkriget, men det var en begränsad amnesti. Fullständig amnesti infördes först av Jimmy Carter.
I motsats till många andra amerikanska politiker betraktades Ford som genomärlig, vilket också var huvudskälet till att han erbjöds bli vicepresident. De år Ford var president präglades av efterdyningarna från Vietnamkriget med hög inflation och energikris som utlöstes av krig i Mellanöstern. Men under Fords tid sänkte sig ändå ett visst lugn över den amerikanska inrikespolitiken och han är kanske mest känd för att ha lett den första regeringen i efterdyningarna av Vietnam och Watergate, två tydliga trauman i amerikansk efterkrigspolitik. Dock blev han utsatt för två mordförsök under sin tid som president, två pistolskyttar som misslyckades att träffa honom med sina kulor.[3] Den 5 september 1975 utfördes det första mordförsöket av Lynette "Squeaky" Fromme, en medlem av Mansonfamiljen. Sjutton dagar senare gjordes det andra misslyckade attentatet av Sara Jane Moore.
1976 kandiderade Ford i presidentvalet men förlorade knappt mot demokraten Jimmy Carter. Historiker tror att beslutet att ge Nixon amnesti var en av de viktigaste orsakerna till Fords förlust. En annan bidragande orsak var att Ford 1975 hade skrivit under Helsingforsöverenskommelsen, vilket sågs som ett erkännande av Sovjetunionens kontroll över Östeuropa. Detta ledde till kritik från både konservativa republikaner, inklusive utmanaren Ronald Reagan, och från Jimmy Carter. Ford gjorde ett avgörande misstag i debatten mot Carter den 7 oktober. Ford hävdade att "there is no Soviet domination of Eastern Europe and there never will be under a Ford administration", och han sa också "I don't believe that the Poles consider themselves dominated by the Soviet Union" och samma sak om rumäner och jugoslaver.[4]
I president Carters installationstal (20 januari 1977) tackade Carter president Ford på egna så väl som på landets vägnar för att han hade bidragit till stabilitet och nödvändig läkningsprocess efter åren kring Watergate. Nästan på dagen 30 år senare, vid Fords begravning i Grand Rapids i Michigan den 3 januari 2007, sade Carter att just denna del av hans installationstal är den som han fått mest beröm för.
[redigera] Senare karriär och död
1980 tänkte Ford ställa upp som presidentkandidat, men drog tillbaka sin kandidatur. Han trodde att det skulle skapa splittring inom partiet.
Som expresident medverkade Ford tillsammans med Carter i en kommission, tillsatt i slutet av 2000, för att framföra synpunkter och förslag till förändringar och förbättringar av landets valsystem i kölvattnet på den oreda som bl a var fallet i Florida vid presidentvalet 2000. Något liknande debacle inträffade inte fyra år senare.
Som person var Ford intresserad av vardagsmotion och tillsåg att han höll sig i hygglig fysisk form trots hög ålder. Han både simmade och spelade golf trots en levnadsålder på drygt 90 år.
Den 12 november 2006 blev Ford den äldste före detta presidenten genom tiderna i Förenta staterna, då han passerade Ronald Reagans levnadsålder (drygt 93 år). Ford var en av fyra före detta presidenter som uppnått 90 års ålder eller mer (övriga är Reagan, Herbert Hoover och John Adams).
Gerald Ford avled den 26 december 2006 i sitt hem i Rancho Mirage i Kalifornien. Den 30 december hölls statsbegravning i Washington D.C. och Ford låg på lit de parade i Kapitoliums rotunda; han blev den elfte amerikanske presidenten genom tiderna att göra det. Den 2 januari hölls Fords begravningscermoni i National Cathedral i Washington D.C. där bl.a. George W. Bush och de tidigare presidenterna deltog. Och den 3 januari gravsattes USA:s 38:e president i sin uppväxtstad Grand Rapids, Michigan, på en sluttning med utsikt över Gerald Ford-museet.[5]
[redigera] Kuriosa
- I TV-serien Simpsons medverkade Ford som ny granne i ett avsnitt år 1996, och blev god vän med Homer. Tidigare granne var George H. W. Bush som blev fiende till familjen, i samma avsnitt.
- Gerald Ford är den ende av USA:s presidenter som inte blivit vald av folket vare sig till president eller vicepresident.
- Ford är den ende av USA:s presidenter som saknade helsyskon (han hade dock flera halvsyskon).
- Ford är den ende president vid sidan om Hoover (1929-33) som inte utsetts till "Årets person" av tidningen Time Magazine. 1975, dvs under Fords presidentur, erhöll "USA:s kvinnor" priset som "årets personer". En av de tolv som representerade landets 110 miljoner kvinnor i samband med prisceremonin var First Lady Betty Ford!
- Gerald R. Ford är den ende politiker på nationell- eller delstatsnivå som har förmått att vinna en valkamp mot legendaren Ronald W. Reagan. Reagan vann två guvernörsval i Kalifornien i följd (1966, 1970) och två raka presidentval med överväldigande majoritet (1980, 1984). Däremot besegrades Reagan i det republikanska partiets presidentvalsrace 1976, vilket Ford vann om än knappt.
- Vid Fords begravning den 3 januari 2007 talade Jimmy Carter och sade: "Det jag minns bäst från Vita husets 200-årsjubileum (1 november 2000) var när två framstående historiker sade att vänskapen mellan presidenterna Ford och Carter var den hjärtligaste och djupaste mellan två presidenter i detta land genom tiderna!"
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Gerald Ford
| USA:s presidenter (Detaljerad lista) |
|---|
 |
