Jaktplan
Wikipedia
Jaktflygplan är stridsflygplan , som är konstruerade för att främst anfalla andra flygplan. Jaktflygplan är jämförelsevis små, snabba och manövrerbara. Moderna jaktplan är även utrustade med sofistikerade vapensystem för att lättare kunna hitta och förstöra andra flygplan.
Andra typer av militära flygplan är attackplan, spaningsplan och bombplan.
Innehåll |
[redigera] Stridsflygplans utveckling
I takt med teknikutvecklingen har flygplan kunnat ges fler typer av uppdrag, och färre varianter av flygplan har behövts. Under andra världskriget fanns till exempel speciella flygplan för att skjuta ner fientliga bombplan och eskortflygplan, flyga på natten, eskortera bombplan och anfalla markmål. I dagsläget finns i princip endast två typer av stridsflygplan, en mindre variant som utgör ryggraden i de flesta länders flygflotta, och en större variant för uppdrag som kräver extremt långa flygningar. Större stridsflygplan kan i dag utföra bombfällningsuppdrag, och bära lika stor last som andra världskrigets bombplan.
[redigera] 1914-1918
Jaktflygplan utvecklades under första världskriget, där deras uppgift var att skjuta ner fiendens spaningsplan och spaningsballonger.
Den franske piloten Roland Garros blev det första flygarässet (en pilot som skjutit ner fem eller fler fiender) när han monterade kulsprutor, som sköt genom propellernfältet, på flygplanets motorhuv. Kulsprutan var dock inte synkroniserad med propellern, utan han hade vinklade metallplattor på propellerbaksidorna som fick projektilerna att studsa undan. Den holländske flygplansdesignern Anthony Fokker utvecklade senare det första jaktplanet som synkroniserade kulsprutan med propellerns rotation.
- Kända jaktplan
- Nieuport
- Fokker: Fokker Dr.I, Fokker D.VII
- SPAD: SPAD VII
- Sopwith Camel
- RAE SE5a
- Albatros
[redigera] 1919-1938
Under mellankrigstiden påbörjades utveckling där biplan (med två vingar och därmed bättre manöverbarhet) ersattes av snabbare men mindre smidiga monoplan. Det var också under denna tid man i England och Tyskland började utveckla de första jetmotorerna.
[redigera] 1939-1945
Vid andra världskrigets utbrott blev jaktflygplanen extremt viktiga, eftersom luftherraväldet hade blivit en vital del av de militära doktrinerna, då främst Tysklands blixtkrig. Tyska Luftwaffes oförmåga att besegra det brittiska Royal Air Force vid slaget om Storbritannien ledde till att en invasion av de brittiska öarna blev omöjlig.
Messerschmitt utvecklade det första jetdrivna jaktplanet, Me 262, vilket visade sig vara betydligt snabbare än konventionella jaktplan. I händerna på en skicklig pilot, som utnyttjade sitt hastighetsövertag, blev dessa flygplan i princip oövervinnliga. För få exemplar tillverkades dock för att ha någon strategisk inverkan på kriget, och det rådde även en ständig bränslebrist i Tyskland under krigets slutskede, vilket ledde till att de flesta av jetplanen förstördes på marken. Vidare insisterade Hitler på att jetplanen skulle användas som bombplan i stället, vilket gjorde att de tappade sitt fartövertag. I vilket fall som helst visade Tysklands jetplan att jetkraften var framtidens drivsystem för jaktplan. Storbritannien hade snart byggt sin Gloster Meteor, och vid krigsslutet hade så gott som all forskning på kolvmotordrift lagts ner.
-
- Storbritannien
- Frankrike
- Dewoitine D.520
- Tyskland
- Italien
- Macchi C.202
- Macchi C.205
- Japan
- Polen
- PZL P.7a
- PZL P.11c
- Ryssland
- USA
- Vought F4U Corsair
- Grumman F6F Hellcat
- Lockheed P-38 Lightning
- Bell P-39 Airacobra
- Curtiss P-40 Warhawk
- Republic P-47 Thunderbolt
- North American P-51 Mustang
- Sverige
Många av dessa jaktflygplan hade en topphastighet på över 650 km/h, och kunde ibland under dykning närma sig ljudets hastighet. Detta kundde leda till och med ledde till att flyplanet gick sönder på grund av påfrestningarna att oförutsedda fladderproblem uppstod. Därför utvecklades senare under andra världskriget dykbromsar för att minimera problemen.
[redigera] 1945-1952
Den första generationen av jetdrivna jaktflygplan hade även de, precis som propellerplanen under andra världskriget, problem när de närmade sig ljudvallen. Det var inte förrän flygingenjören Richard Whitcomb upptäckte Whitcombs ytregel 1952 som problemen kunde designas bort.
- USA
- Lockheed P-80 Shooting Star
- Republic F-84 Thunderjet
- North American F-86 Sabre
- North American F-100 Super Sabre
- Grumman F-9 Cougar
- Grumman F9F Panther
- Lockheed F-104 Starfighter
- McDonnell XF-85 Goblin
- Sovjetunionen
- Storbritannien
- Frankrike
- Dassault MD 450
- Dassualt Mystere IVB
- Dassault MD 550 Mirage I
- Sverige
[redigera] 1953-2007
I början av perioden fanns inom varje flygvapen tre till fyra olika typer av jaktplan för att kunna utföra olika slag av uppdrag. Exempelvis dagjaktplan, nattjaktplan och attackplan. Under 1960-talet började dock de första jaktplanen som klarade flera olika typer av uppgifter att komma, bland annat det amerikanska McDonnell F-4 Phantom II, som användes till så gott som alla typer av uppdrag.
Nutidens forskning inriktas på att minimera stridsflygplanens radarekon och infrarödstrålning, en teknik som kallas för stealth, och på att öka deras manövreringsförmåga, egna upptäcktsmöjligheter och integrerad ledningsförmåga.
- Europa
- Panavia Tornado
- Eurofighter Typhoon
- Frankrike
- Dassault Super Étendard
- Dassault Mirage III
- Dassault Mirage F1
- Dassault Mirage 2000
- Dassault Rafale
- Jugoslavien
- Soko J-1 Jastreb
- Soko J-22 Orao
- Kanada
- Avro CF-100
- Avro Arrow
- Storbritannien
- English Electric Lightning
- Hawker Siddeley Harrier
