Kvinnlig omskärelse

Wikipedia

Kvinnlig omskärelse, ofta kallat kvinnlig könsstympning eller bara könsstympning innebär borttagande av hela eller delar av de yttre kvinnliga könsorganen, d.v.s. klitoris, inre blygdläppar och yttre blygdläppar. Kvinnlig omskärelse utförs på flickor i olika delar av Afrika och Asien som en initiationsrit, och betraktas i många fall som en förutsättning för att flickan ska kunna bli gift.

Kvinnlig omskärelse kan inte jämföras med manlig omskärelse. Manlig omskärelse har liksom kvinnlig, ofta en rituell funktion, men den utförs ofta också av medicinska skäl. Den innebär inte heller handikapp eller nedsatt sexuell förmåga, såsom oftast är fallet med kvinnlig omskärelse. Om den kvinnliga omskärelsen är mycket omfattande, kallas den ibland amputation, eller stympning.^[1]

[redigera] Orsaker

Det anses vara en blandning okunskap och bristande utbildning, vanföreställningar, myter, kulturella traditioner och ett missbruk av olika religiösa texter, som ligger tillgrund för denna sedvänja. Kvinnlig omskärelse är inte påbjudet inom någon av världsreligionerna eller i något lands lagstiftning för rätten att ingå äktenskap. Sedvänjan är rent folklig i alla de områden där den existerar. Den är inte heller bunden till social eller ekonomisk klass, utan även kvinnor med bättre ekonomiska förutsättsättningar är omskurna enligt den lokala traditionen med den enda skillnaden att de kan genomgå ingreppet med bedövning eller full narkos på sjukhus.

[redigera] Former av omskärelse

Enligt Världshälsoorganisationen finns fyra former av kvinnlig omskärelse (Female Genital Mutilation/Cutting, egentligen ’amputation/stympning av det kvinnliga könsorganet’):^[2]

Avlägsnande av "förhuden" med eller utan delar av klitoris
Att klitoris skärs bort samtidigt som de inre blygdläpparna helt eller delvis också skärs bort
Att de yttre könsorganen helt eller delvis skärs bort samtidigt som den vaginala öppningen görs trängre (infibulation)
Övriga former, som till exempel att bränna bort klitoris, pierca klitoris, eller använda växter i vagina som framkallar blödningar.

De första två varianterna är de vanligaste. Den tredje förekommer främst i Somalia, Sudan, och Djibouti, och utgör omkring 20% av fallen.

[redigera] Tillvägagångssätt

Den allvarligaste formen kallas infibulation. Vid den lindrigaste formen av könsstympning, när förhuden på klitoris skärs bort, får flickan därefter ett bandage, som hon får bära tills skadan slutar blöda. Vid de mer omfattande könsstympningarna på flickor styrs omfattningen mycket av vilken kulturell föreställning som är bestämmande för den utveckling samhället anser att flickan bör genomgå för att bli en i samhället accepterad kvinna. Genom att skära av klitoris anser man i en del samhällen att man förhindrar att ett penisliknande organ utvecklas och att flickan därmed inte riskerar att utveckla en manligt inriktad sexualitet eller aktivitetsnivå i sexuellt hänseende. I dessa samhällen har man en uttalad vilja att förhindra att flickan blir "översexualiserad" som vuxen om hon upptäcker sin förmåga till sexuell njutning och syftet är att förhindra denna utveckling.

Vid infibulation, eller så kallad faraonisk omskärelse, skärs flickornas yttre könsdelar bort intill de yttre blygdläpparnas hudgräns. Klitoris och de inre blygdläpparna amputeras helt I helt outvecklade samhällen genomförs en fästning av de yttre blygdläpparna med små pinnar och endast en liten öppning lämnas med ett tunt gräsrör genom vilket urin, och så småningom mensblod, kan rinna ut och en mans erigerade penis kan tränga in invid mellengården. I mer utvecklade samhällen där omskärerskorna har nål och tråd sys de yttre blygdläpparna ihop. Efter infubulationsriten lindas flickornas ben tätt tillsammans och de får vara stillaliggande tills en akut sårläkning skett. Under denna fas tröstas, matas, smärtlindras eventuellt och sköts i sin dagliga toalett omsorgsfullt av äldre kvinnor, eftersom bandageringen hindrar dem från att gå. Därefter får de övergå till vanligt liv för unga initierade kvinnor.

Vid denna typ av stympning måste i samband med förlossning denna ärrvävnad sprättas upp för att barnet ska kunna födas fram. Efter att barnet fötts sys blygdläpparna ihop igen.

Denna omskärelse kan ha kommit från Egypten eller spridits till Egypten, för att där få sitt namn. Kvinnlig omskärelse anses vara äldre än islam, kristendom och troligen även judendom. Ingen kan säga säkert var och när den kom till.

[redigera] Komplikationer

Föräldrarna brukar lämna sina döttrar till stympning enligt den lokala traditionen, som påbjuder att ingreppet genomförs då flickorna är 6-8 år gamla. Ingreppet utförs vanligen utan bedövning och under sanitärt undermåliga förhållanden, varför komplikationer och dödsfall är mycket vanliga. I större afrikanska städer med moderna sjukhus kan föräldrar få stympningen utförd på sina döttrar under säkrare hygieniska förhållanden. I Sverige är det helt förbjudet att arrangera så att döttrarna blir könsstympade. En lag mot könsstympning av kvinnor antogs i Sverige 1982 och 1994 startades riksföreningen stoppa kvinnlig könsstympning. Stympade kvinnors yttre blygdläppar sys inte heller samman efter förlossning i Sverige utan barnmorskor och läkare försöker istället rekonstruera dem under förutsättning att kvinnan inte kräver det för att få återvända hem från BB med det nyfödda barnet.

Kvinnlig omskärelse kan i värsta fall leda till döden, då skärande i kroppen alltid leder till en risk för dödliga infektioner. Ingreppen kan ge upphov till mycket allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser för de drabbade, såsom chock, smärta, blödningar eller skador på organen runt klitoris och blygdläpparna. Efteråt kan kvarvarande urin (vid infibulation) resultera i kroniska urinvägsinfektioner. Fistelbildningar är en vanlig komplikation till dessa kroniska infektioner och många flickor och kvinnor som stympats blir inkontinenta för både urin och avföring genom dessa fistlar. På flera ställen, i Afrika framförallt, driver många organisationer därför så kallade fistulasjukhus, där dessa flickor och kvinnor kan få hjälp med att reparera åtminstone dessa handikappande tillstånd. De flickor som drabbas av urin- och avföringsinkontinens är inte heller gångbara på äktenskapsmarknade. De bortstympade organen kan aldrig återställas eftersom det är nerv- och känselvävnad som skurits av.

[redigera] Förekomst i världen

Kvinnlig omskärelse är en av de mest utbredda och systematiska kränkningarna av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter. WHO beräknar att två miljoner flickor omskärs varje år, och att totalt 100 miljoner kvinnor i världen är könsstympade. Sedan FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 har Amnesty tagit ställning mot denna utbredda form av våld mot kvinnor.

Kvinnlig omskärelse förekommer

i flera afrikanska länder (minst 28)
bland muslimer i Indonesien, Indien, Sri Lanka och Malaysia
i Egypten, Oman, Yemen och Förenade Arabemiraten och kanske även på andra ställen i Mellanöstern.

Det spekuleras i om sedvänjan upprätthålls av utvandrare från länder med rituell kvinnlig omskärelse, även sedan de bosatt sig i i-länder. I Frankrike har föräldrar och omskärerskor tagits till domstol, där ett trettiotal personer ursprungligen från Västafrika har dömts.

[redigera] Svensk lagstiftning

I Sverige är könsstympning förbjuden sedan 1982 Vid grova brott kan straffet för könsstympning bli fängelse i upp till tio år. Lagen skärptes 1999 och kom då att gälla även stympning som utförts i länder där det är lagligt. Det innebär alltså att både föräldrar och andra ansvariga kan åtalas i Sverige även om brottet skett utomlands. Hittills finns bara några få fall av brott mot lagen om kvinnlig könsstympning dokumenterade. 2006 dömdes en man för att ha låtit könsstympa sin 12-åriga dotter i Somalia. Han dömdes till fyra års fängelse samt att betala 346 000 kronor i skadestånd till flickan, men det är troligt att domen överklagas.^[3]

De flesta landsting i Sverige har genom gynekologer, förlossningsläkare, barnmorskor, barnläkare och barnsjuksköterskor utarbetade riktlinjer för omhändertagandet av de flickor och kvinnor som drabbats av eller riskerar att drabbas av könsstympning.

Det är ibland psykosocialt motiverat att utföra gynekologiska eller plastikkirurgiska ingrepp på kvinnors yttre könsorgan, då till exempel de inre blygdläpparna minskas eller en hymen konstrueras. Medicinskt är dessa ingrepp aldrig motiverade, varför åtgärderna har diskuterats alltmer under senare tid.