Lejon

Wikipedia

Denna artikel handlar om djuret lejon. För andra betydelser av lejon, se Lejon (olika betydelser).

?Lejon Status i världen: Sårbar^[1]
Lejonhanne på djurpark i Antwerpen
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Rovdjur Carnivora
Familj:	Kattdjur Felidae
Släkte:	Panthera
Art:	Lejon P. leo
Vetenskapligt namn
§Panthera leo Auktor: Linné, 1758
Underarter
Transvaallejon (P. leo krugeri) Afrikanskt lejon (P. leo leo) Asiatiskt lejon (P. leo persica) †Amerikanskt lejon (P. leo atrox)

Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lejon (Panthera leo) är en art i släktet Panthera som tillhör familjen kattdjur.

De moderna lejonen tros ha utvecklats ur det europeiska grottlejonet under Pleistocen.

[redigera] Utseende

Efter tigern är lejonet det näst största djuret i familjen kattdjur och samtidigt den största landlevande predatorn i Afrika. En vuxen lejonhanne har en kroppslängd som ligger mellan 170 och 250 cm och en höjd vid skuldran omkring 120 cm. Därtill kommer en ca en meter lång svans. Den genomsnittliga vikten för vuxna hannar ligger vid 225 kg. Honor är med en kroppslängd mellan 140 och 175 cm och en skulderhöjd vid 100 cm samt en svanslängd av 85 cm betydligt mindre. Vikten för vuxna honor är ungefär 150 kg. De största lejonen lever i södra Afrika och de minsta i Asien. Vuxna hannar i djurparker och på cirkus kan, tack vare bra skötsel, väga upp till 300 kg.

Lejon har en kort päls som är sandfärgad eller lite mörkare. Undersidan och benens insida är alltid ljusare. Hannar har dessutom en man som är mörkbrun eller svart, ljusbrun eller rödbrun. Manen räcker från kinderna över skuldran och går ibland till bröstet eller buken. Manens form och färg skiljer sig inte bara mellan olika individer utan även mellan olika livsperioder av samma individ. En lång och mörk man är ett tecken för ett livskraftigt djur. Undersökningar med uppstoppade lejon har demonstrerat att honor föredrar hanar med lång man. Andra undersökningar har visat att manen kan vara ett skydd i kyligare områden. Den skyddar även mot slag och bett när hannarna strider. Unga hannar saknar man och först efter fem år är den fullt utvecklad.

Unga lejon har mörka fläckar på kroppen, men dessa bleknar under första levnadsåret. Bara i enstaka fall har även vuxna djur fläckar, men dessa är ganska otydliga. Liksom hos tigrar finns ibland lejon som har vit päls. Dessa är inga albinodjur utan djur med en särskild gen som styr pälsfärgen. Ibland förekommer berättelser om melanism hos lejon, alltså svarta individer, men hittills finns inga bevis för dessa skildringar.

I viltreservatet Timbavati i Sydafrika dök vita lejon (en spontan mutation) upp på 1970-talet.

[redigera] Utbredning och habitat

Lejonets utbredningsområde i Afrika.

Ursprungligen hade lejonet det största utbredningsområdet av alla landlevande däggdjur. Arten fanns från Peru över Alaska, Sibirien och mellersta Europa till Indien och Sydafrika. I många av dessa områden var arten utdöd redan vid slutet av istiden. Under antiken fanns lejonet i södra Europa, Sydvästasien, Indien och i Afrika. Berättelser om lejon på Balkanhalvön finns till exempel från Herodotos och Aristoteles. Troligtvis försvann de europeiska lejonen före år 1000. Idag ligger utbredningsområdet huvudsakligen i Afrika söder om Sahara. I Nordafrika fanns lejon fram till 1940-talet och även den asiatiska populationen upphörde nästan under 1900-talet. Bara i nationalparken Gir som ligger i den indiska delstaten Gujarat finns ett mindre bestånd.

Angående habitaten är lejon inte särskilt specialiserade. De föredrar savann men lever även i torra skogar och i halvöken. Lejon undviker däremot täta och fuktiga skogar samt vattenfattiga ökenområden.

[redigera] Hot och bestånd

Som för nästan alla stora djur i Afrika är det största hotet för lejon människan som utför jakt på dem. På grund av flera skyddsåtgärder som har införts under de senaste åren har omfånget av jakten minskat tydligt.

Ett annat problem är sjukdomar. 1995 beskrevs för första gången ett fall av tuberkulos hos lejon. Senare var nästan 90 % av populationen i södra delen av Kruger nationalparken infekterade. Sjukdomen fick lejonen av bytesdjur som bufflar. Mellan 60 och 70 procent av alla afrikanska lejon bär ett virus som kallas FIV (Feline Immunodeficiency Virus) och som liknar HIV hos människor.

Uppskattningsvis lever mellan 16 000 och 30 000 vilda lejon i Afrika. IUCN ansåg 2004 att beståndet minskade med 30 till 50 procent under de senaste 20 åren. I några skyddszoner i östra och södra Afrika finns däremot goda tecken för lejonets framtid.

Det asiatiska lejonet listas med omkring 300 individer som akut hotat.

[redigera] Levnadssätt

[redigera] Socialt beteende

Lejon är i motsats till alla andra kattdjur flocklevande och jagar också i flock, vilket kräver samarbete och organisation. De klarar att fälla de flesta tillgängliga bytesdjuren inom sitt revir. Det händer till och med att de skiljer elefantungar från hjorden för att sedan nedlägga och äta dem. En flock består av 3 till 30 individer och omfattar en till tre hannar och flera honor som ofta är släkt med varandra. Flockens territorium har en storlek mellan 20 och 400 km². Områdets gräns markeras med avföring eller förtydligas med vrål. Unga hannar stannar två till tre år i flocken tills de är könsmogna. Sedan jagas de iväg av de äldre hannarna.

Ensamma hannar vandrar långa sträckor och ibland får de sällskap av en annan hanne i samma situation. Dessa djur respekterar inga revirgränser men bildar heller inga egna revir. Ofta har de svårt att jaga och livnär sig därför av as.

Träffar en vandrande hanne på en flock som leds av ett gammalt lejon så försöker den uppnå den andras position. De strider som följer är oftast brutala och kan leda till döden för den ena av kontrahenterna. Om flockledaren blir besegrad måste den i fortsättningen leva ensam. Men oftast dör den på grund av sina sår. En ny flockledare dödar ofta alla ungdjur i flocken. Den biologiska nyttan består av att honorna efteråt blir snabbare parningsberedda.

Honor stannar oftast hela livet i den flock där de blev födda.

[redigera] Fortplantning

lejonpar vid kopulationen

Kopulation hos lejon sker bara när honan är parningsberedd. Dessa perioder varar ungefär fem dagar. Efter dräktigheten som varar cirka fyra månader lämnar honan flocken och föder en till fyra ungar som har en vikt av ungefär 1,5 kg och en kroppslängd som ligger vid 50 cm. Under de följande sex till åtta veckorna diar honan ungarna i ett gömställe. Ligger tillflyktsorten avsides från flocken så jagar honan ensam. Vid dessa tillfällen stannar ungarna upp till 48 timmar ensamma i gömstället. Under tiden består faran att ungarna blir upptäckta av hyenor och andra rovdjur. Efter åtta veckor introducerar honan sina ungar i flocken. De blir nästan alltid accepterade på en gång.

Senare får ungarna di inte bara av sin egen moder utan även av andra honor i flocken. Efter ungefär sex månader slutar honan att ge di och efter två år är ungarna självständiga. Medellivslängden för lejon ligger mellan 14 och 20 år men oftast är det bara honor som uppnår denna ålder. Hannar blir i naturen på grund av de beskrivna omständigheterna mellan 7 och 12 år gamla. Individer i djurparker har däremot blivit upp till 34 år gamla.

[redigera] Föda

lejonhannar som strider om bytet

Lejon jagar oftast under natten eller på morgonen. Typiska bytesdjur är antiloper, gaseller, gnuer, buffel och zebror men även harar, fåglar och fiskar. I grupp kan de även fälla större djur som elefanter och flodhästar. Unga lejon börjar vid tre månaders ålder att jaga tillsammans med sin mor. Först efter två år kan de jaga självständigt. Vid jakten uppnår lejon en hastighet omkring 60 km/h men de har inte så stark kondition. Därför smyger lejon oftast fram till bytet för att öka sina chanser. Är avståndet till bytet 30 meter eller mindre rusar lejonet fram med stora språng som kan vara 6 m långa. Bytet dödas med ett fast bett i halsen. Huvudsakligen sker jakten i grupp men trots allt lyckas bara var femte försök.

Hannar deltar bara i enskilda fall vid jakten, till exempel när större djur som buffel ska fällas. Bytet delas sedan efter flockens hierarki. Vuxna hannar är de första som får äta. Sedan följer honorna och till slut ungarna. Ofta förekommer strider vid kadavren som ledar till sår hos motståndarna.

Ibland består födan av as som jagats av andra djur som leopard eller gepard. Det förekommer till och med att lejon angriper hyenor för att komma åt deras byte.

[redigera] Utvecklingshistoria

Det äldsta kända fossilet av ett lejon hittades i Tanzania och är 3,5 millioner år gammalt. För ungefär 700 000 år sedan etablerade sig underarten Panthera leo fossilis i Europa. Kända fynd härstammar från Isernia i Italien samt Wiesbaden och Heidelberg i Tyskland. De flesta fossil i Europa är från underarten grottlejon (Panthera leo spelaea), som levde under istiden.

[redigera] Underarter

Idag finns sju underarter av lejon kvar.

Barberlejon (Panthera leo leo), avkommna finns troligtvis bara i djurparker.
Asiatiskt lejon (Panthera leo persica).
Kapelejon (Panthera leo melanochaitus), är troligtvis utdöd.
Panthera leo krugeri, förekommer i Kruger nationalpark.
Panthera leo massaicus, lever i Etiopien, Kenia, Tanzania och Moçambique.
Panthera leo senegalensis, finns i Senegal och Nigeria.
Panthera leo bleyenberghi, förekommer i Katangaprovincen i Kongo-Kinshasa.

[redigera] Lejon och människor

Lejonet tillhör de mest kända djuren på jorden och räknas även till "Big Five", de fem mest framträdande arterna i Afrika.

[redigera] Lejon i religion och mytologi

Sfinxen i Giza

Redan jägarna under aurignacienkulturen för mer än 30 000 år sedan avbildade lejon. Till de mest imponerande konstverken från denna tid hör en figur gjord av mammutelfenben, som även räknas som en av de äldsta skulpturerna i människans historia. Figuren, som hittades i en grotta i Baden-Württemberg, är 30 centimeter hög och föreställer den så kallade ”lejonmänniskan”, som har en människas kropp och ett grottlejons huvud. Den avbildar troligtvis en gudomlighet.

I många kulturer har lejonet ställningen som "djurens kung". Det sammanhänger med en tidig kristen avhandling om djursymbolik med namnet Physiologus, som hade stort inflytande på västerländsk kultur. Det visar sig exempelvis genom det stora antalet vapen som avbildar lejon. Till exempel förekommer lejon i Sveriges riksvapen. Att djuret var känt i Europa sammanhänger med det faktum att det tidigare förekom runt Medelhavet. I den grekiska mytologin uppträder lejon i olika funktioner, exempelvis var det nemeiska lejonet ett människoätande monster och en av Herakles tolv uppgifter bestod av att döda djuret. I en fabel av Aisopos drar hjälten Androkles, en förrymd slav, en tagg ur ett lejons fot. När han senare bestraffas genom att kastas i lejongropen för att bli uppäten blir han igenkänd och lejonet skonar honom.

I flera antika kulturer spelar lejonet en viktig roll. I Egypten avbildade man faraoner som sfinxer, lejon med människohuvud. Det mest kända exemplet är sfinxen i Giza. Förutom faraonernas lejongestalter dyrkades gudinnan Sekhmet som hade ett lejonhuvud. Dessutom fanns i den egyptiska mytologin en gudomlighet för rikedom, Dedun, som ibland framställdes som lejon.

På norra stjärnhimlen finns två stjärnbilder, Lejonet och Lilla lejonet. Den första ska vara en inkarnation av det nemeiska lejonet, medan den andra är en nyskapelse från 1600-talet.

Att lejonet även idag betraktas som mäktigt och starkt ser man genom att härskare benämner sig efter djuret. Den afghanske krigaren Ahmad Shah Massoud kallas av sina anhängare ”Lejonet av Panshir” och den etiopiske kejsaren Haile Selassie hade namnet ”Lejonet av Juda”.

[redigera] Lejon i Sverige

Lejon får ej längre hållas som sällskapsdjur i Sverige, utan hålls bara i djurparker. Under år 2002 fanns lejon i Borås djurpark, Parken Zoo i Eskilstuna (också asiatiska lejon), Kolmårdens djurpark och Ölands djurpark. Alla rovdjur förbjöds på cirkus i Sverige under 1960-talet.

Drottning Kristinas lejon är ett av de tidigare lejonen i Sverige. Det hölls i bur på Lejonslätten (vid nuvarande Nordiska museet) och finns att beskåda i uppstoppat skick på Gripsholms slott.

[redigera] Människoätande lejon

I Afrika blir betydligt fler människor offer för flodhästar än för lejon. Även leoparden betraktas som farligare för människor än denna storkatt. Trots allt finns olika fall förtecknade där lejon har utfört jakt på människor. Till de mest kända fallen hör två lejon som 1898 dödade flera indiska och afrikanska arbetare i före detta Brittiska Östafrika, som idag är Kenya. Arbetarna var anställda för att bygga en bro för järnvägen. Det påstås att 135 människor föll offer för dessa lejon.

Ledaren för byggprojektet, den brittiska överstelöjtnanten John Henry Patterson, behövde nio månader för att upphitta och skjuta de två lejonen. Lejonen var två individer av hankön som saknade man men var ovanligt stora. De hade en längd på 295 respektive 290 centimeter och en mankhöjd på 120 respektive 115 centimeter. Händelserna vid brobygget har inspirerat till två Hollywoodproduktioner: en film från 1952, som också var den första tredimensionella filmen, med det engelska namnet "Bwana Devil", och en från 1996 med titeln "The Ghost and the Darkness". Bägge lejon finns uppstoppade i Field Museum of Natural History i Chicago.

[redigera] Heraldik

Lejonet är en vanlig symbol inom heraldiken. Det heraldiska lejonet avbildas normalt i profil och står ofta på bakbenen. Om det går på alla fyra och har huvudet vänt mot betraktaren kan det benämnas leopard.