Libertarianism

Wikipedia

Begreppet libertarianism har många olika användningar inom flera områden, se Libertarianism (andra betydelser).

Libertarianism är ett omtvistat begrepp som främst förekommer inom områdena filosofi och politik. Ordet libertarianism används även som beteckning på flera politiska ideologier. Dessa har gemensamt att de betonar individens frihet och strävan att själva få bestämma över sig självt så länge det inte påverkar någon annan negativt.

[redigera] Begreppets historia

Termen libertarian användes först av anarkokommunisten Joseph Déjacque.^[1] Individualanarkisten Benjamin Tucker nyttjade också termen för sin syn på individuell frihet. Termen libertarianism myntades av revolutionären och anarkisten Mikhail Bakunins anhängare för att beskriva den egna verisionen av anti-auktoritär och anti-statlig socialism, i kontrast mot Lenins auktoritära regim. Denna användning av begreppet är fortfarande mycket vanlig i stora delar av världen utanför USA ^[2].

Libertarianer förespråkar ofta en nattväktarstat. En ideologi som kan tyckas närbesläktad är anarkokapitalism som anser att precis allting i samhället ska skötas på frivillig grund, inklusive institutioner som rättssystem, polis och försvar.

Libertarianism är med andra ord ett smalare begrepp än nyliberalism i det att anhängaren som minst förespråkar nattväktarstat, men samtidigt bredare eftersom nyliberaler inte kan tänka sig att privatisera institutioner som har till uppgift att skydda medborgarens negativa rättigheter. Till skillnad från nyliberaler ser en libertarian inte nödvändigtvis kapitalism som ett idealiskt eller moraliskt system, det är frivilligheten som är det centrala.

Libertarianismen härstammar ideologiskt ifrån klassisk liberalism, samt en del statskritiskt gods, tankar om den fria marknaden och individens suveränitet från individualanarkismen.^[3] De sätter liberalismens kärna, friheten, i centrum. Människor får gärna dela in sig i grupper med olika system där några lever kommunistiskt, några kapitalistiskt etc. Allt för att maximera människors frihet att välja hur deras liv ska levas, det man betonar är frivilligheten. Libertarianer anser att om det finns behov av att bilda jurisdiktioner så kommer sådana att uppstå spontant. Alla ska naturligtvis ha friheten att bli medlem i en sådan för att få rättsskydd men då säger man samtidigt upp en del av sin egen frihet, antagligen får man då betala en avgift för skyddet. Liknande "samhällskontrakt" får frivilligt ingås på alla andra områden, om man vill ha till exempel polisbeskydd, brandförsvar etc.

Libertarianism ligger nära anarkism. Detta visar också att liberatarianismen är svår att placera in på höger-vänster-skalan. Det har hävdats att båda systemen innebär samma sak, även om deras förespråkare kanske har kommit fram till denna ståndpunkt från två olika håll. Det finns dock också libertarianer som är mer åt höger ungefär som nyliberalerna, som hyllar kapitalism och som vill ha en liten stat som sysslar med vissa "kärnuppgifter" som till exempel just sådant som rättsväsende, polis och militärt försvar. Det amerikanska partiet Libertarian Party är förmodligen mer höger i denna mening.

[redigera] Självägarskap

Centralt för libertarianismen är begreppet självägarskap som innebär att man menar att varje individ har en absolut och okränkbar rätt till den egna kroppen och därmed även alla förmågor och produkter skapade av denna kropp eller förmåga. Detta är genemsamt för såväl höger- som vänsterlibertariansim.^[4]

[redigera] Vänster - och högerlibertarianism

Den grundläggande skillnaden mellan högerlibertarianism och vänsterlibertarianism ligger i synen på resten av världen, det vill säga allt som inte utgörs av ett självägande subjekt. Medan högerlibertarianer menar att världen från början inte ägdes av någon, menar vänsterlibertarianer att världen ursprungligen ägdes gemensamt. Detta innebär att högerlibertarianerna menar att det är tillåtet att tillskanska sig en oproportioneligt stor del av tillgångarna i världen, så länge detta inte inkräktar på någon annans rätt till självägarskap. Vänsterliberatarianerna menar dock att varje krav på äganderätt över någon del av de gemensamma tillgångarna kräver kompensation till de andra i någon form. Detta gör att vänsterlibertarianer kan acceptera en större stat än högerlibertarianer, eftersom man menar att statens funktioner även kan innefatta rättvis omfördelning av resurser ^[5].