Peter Paul Rubens

Wikipedia

Peter Paul Rubens, född 28 juni 1577 i Siegen (Westfalen), död 30 maj 1640 i Antwerpen, Belgien, var en nederländsk målare, tecknare, grafiker och diplomat, i huvudsak verksam i Antwerpen.

Innehåll 1 Liv och karriär 2 Stil och inflytande 3 Källor 4 Litteratur

[redigera] Liv och karriär

Rubens far var en protestantisk advokat som flytt från Antwerpen på grund av religionsförföljelser. Efter faderns död flyttade Rubens tillsammans med modern tillbaka till Antwerpen och blev katolik.

Rubens studerade för den nederländske manieristen Otto van Veen i Antwerpen, där han blev medlem av Lukasgillet 1598. Hans resa till Italien 1600 kom att starkt påverka hans framtida konstnärliga utveckling. Den gav honom möjlighet att studera Tizian och senare de tre kusinerna Carracci samt Caravaggio i Rom. 1603 reste Rubens på sitt första uppdrag som diplomat till det spanska hovet, utsänd av hertigen Vincenzo Gonzaga av Mantua som var hans beskyddare. I Spanien fick han ytterligare lära känna Tizians måleri.

Rubens återvände 1605 till Rom, där han studerade den grekiska och romerska antikens konst och blev bekant med den tyske målaren Adam Elsheimer, som undervisade honom i etsningskonsten. Inspirerad av bland andra Michelangelos formspråk utförde Rubens 1607 högaltarmålningen Madonnan och Barnet för oratorianernas moderkyrka Santa Maria in Vallicella i Rom.

Vid moderns död 1608 återvände Rubens till Antwerpen, där han följande år gifte sig med Isabella Brandt, dotter till Jan Brandt, en av stadens ledande humanister. Det berömda dubbelporträttet med hustrun härrör från denna period. Rubens etablerade sig i ett praktfullt palats, där hans målningar visades och såldes till Europas aristokrati och furstehus. Konstnärer som ville lära sig hemligheten med hans konst flockades i hans ateljé, där många kopior och variationer på ett tema utfördes. De mest betydande målningarna från denna period är de religiösa och mytologiska kompositionerna och jaktscenerna, däribland Yttersta domen, Amasonslaget och Lejonjakten. Arbetsbördan ökade, och Rubens anställde Anthonis van Dyck som sin medhjälpare. År 1621 arbetade han för Karl I av England och kallades året därpå av Maria av Medici till Paris för att planera utsmyckningen av Palais de Luxembourg. Inom tre år var detta uppdrag utfört och omfattade 22 stora dukar och ett antal porträtt.

År 1625 förde ytterligare diplomatiska uppdrag Rubens till Spanien, där han lärde känna Velázquez, och till England. Han adlades av Karl I, som beställde en utsmyckning av Whitehall Palace. Året därpå avled hans hustru Isabella, endast 35 år gammal. Tillsammans hade de fått tre barn. Fyra år senare gifte sig den då 53-årige Rubens om sig med den 16-åriga Hélène Fourment (1614-1673), som stod modell för många av hans senare verk. Rubens drog sig tillbaka till Château de Steen strax söder om Antwerpen, där han, trots att han var sjuk, målade ett antal utsökta landskap och framställningar av lantligt liv.

[redigera] Stil och inflytande

Rubens konstnärliga produktion uppvisar en kontinuerlig utveckling och kan grovt indelas i tre perioder. Den första täcker utbildningstiden, vistelsen i Italien och tidiga, eklektiska arbeten i Antwerpen. Färgen är tjockt pålagd, och målningarna uppvisar stora kontraster med kantigt uppbyggda gestalter. Inflytandet från renässansmålare som Tintoretto, Veronese och Tizian är mycket påtagligt. En gradvis förändring ägde rum från omkring 1612. Även om färgen fortfarande var ogenomskinlig blev den ljusare och klärobskyreffekterna mindre framträdande. Rubens målade snabbt och lätt, vilket gav upphov till en frodig stil anpassad till ateljérutinerna och en massproduktion av målningar. Under den sista fasen från cirka 1625 uppnådde han en fullständig behärskning av uttrycksmedlen med sin livfulla, fria och uttrycksfulla penselskrift, den lysande, genomskinliga färgen och en livsbejakande, sensuell känsla för det taktila – människokroppens hull och olika stoffers ytstruktur – som anses ha förblivit oöverträffad. Det var denna aspekt av Rubens verk som den samtida smaken och konstkritiken hade svårast att acceptera, men som i själva verket var hans största bedrift.

Rubens inflytande över flamländskt, franskt och engelskt måleri har varit enormt. Både Watteau och Delacroix drog stora lärdomar av det subtila förhållandet mellan färgerna i Rubens målningar. De engelska porträttmålarna under 1700-talet, Reynolds, Gainsborough och senare landskapsmålarna Ward och Constable har fått sitt fria sätt att behandla färgen från honom.

[redigera] Källor

• Delar av artikeln är översatta från engelska Wikipedia 11 juli 2005
• Delar av artikeln är översatta från tyska Wikipedia 18 juli 2005

[redigera] Litteratur

• Alpers, Svetlana, The Making of Rubens. New Haven: Yale University Press 1995.
• Belkin, Kristin Lohse, Rubens. London: Phaidon 1998.
• Büttner, Nils, Herr P.P. Rubens. Göttingen: Vandenhoeck 2006.