Runor

Wikipedia

Saleby kyrkklocka i Västergötland, med ristade runor

Runor (runrad/fuþark) är benämningen på en uppsättning skrivtecken som uppstod århundradena efter krisit födelse och brukades av germaner.^[1] De äldsta föremål med runor på är från folkvandringstid (300-talet). En del anser även att de användes i magiska sammanhang, till exempel för att spå (se till exempel Sigurd Agrell). Runorna ersattes allteftersom, i Norden på 1000-1200-talet, av det latinska alfabetet även om runskriften levde länge kvar på sina håll. I exempelvis Dalarna skrevs det runor ända in på 1800-talet. Runorna fick också en renässans på 1600-talet genom Johannes Bureus. Samtliga runinskrifter, såväl inom Norden som utanför, samlas i Samnordisk runtextdatabas. Runfynd har gjorts från Sydeuropa ända upp till Lappland, men förekommer som mest inom Mälardalen på runstenar. Ett par ytterst tveksamma fall har upptäckts i Amerika, däribland Kensingtonstenen.

Runliknande symboler har använts bland de uraliska folken, men med undantag av ungerska runor (Székely Rovásírás) brukar dessa inte tituleras som runor - inte heller klassificeras som runor. Av vad som är känt är samtliga skrifter med ungerska runor förstörda av Stefan I av Ungern (975-1038), eftersom de ansågs "hedniska", men skriftsystemet brukades ända in till modern tid (1850-talet) i Transsylvanien. Även ett runalfabete av turkiskt ursprung existerar (Orkhon).

Innehåll

1 Runornas ursprung
2 Äldre runraden (Urgermanska runor)
- 2.1 Gotiska runor
- 2.2 Anglosaxisk runrad
3 Yngre runraden (Skandinaviska runor)
- 3.1 Norsk Fuþark
- 3.2 Hälsingerunor
4 Medeltida runor
5 Moderna runor
6 Unicode
7 Se även
8 Referenser
- 8.1 Fotnoter
- 8.2 Externa länkar

[redigera] Runornas ursprung

Mycket litet är känt om runradens ursprung, men sannolikt är de inspirerats av något eller några av de klassiska alfabeten, såsom det latinska, grekiska eller etruskiska.^[1] De många överensstämmelserna med klassiska alfabeten är lätta att se utan att man är insatt i ämnet. Troligen utformades runorna för att ristas i trä. En sak som tyder på det är att det inte finns några vågräta linjer runtecknena; dessa skulle isåfall ha gått läng träets fibrer och blivit svårlästa. Det finns en del som anser att det möjligen kan härstamma från märken på trädstammar, till exempel jakt- och fångstfolkets märkningar på vandringsleder eller jaktstigar.^{[källa behövs]}

[redigera] Äldre runraden (Urgermanska runor)

Äldsta varianten av runor, innehåller 24 tecken, äldsta fynden sannolikt från 300-talet e. Kr. (enligt Riksantikvarieämbetet). Denna runrad var en allgermansk företeelse och förekommer med koncentrationer i Tyskland, Danmark och Sverige. Den Gotländska runstenen Kylverstenen är skriven med äldre runraden runor. Runraden var indelar i tre "ätter" och det är de inledande tecknen som gett runradenraden dess namn, fuþark.

Varje runas namn började med inledningbokstaven utom femtonde och tjugoandra runorna (algiz och ingwaz) vars ljud aldrig förekom i början av ord. Symboler som θ eller þ uttalades som i engelskans that eller thing och motsvaras av "d" eller "t" i nusvenska. De finns över 300 bevarade inskrifter med denna runrad varav de älsta är inskriptioner på små föremål som vapen och smycken.

[redigera] Gotiska runor

Se även: Gotiska alfabetet

Man ansåg förr att runraden härstammade från den gotiska, men av de fåtaliga fynd finns det inget som styrker denna teori. Denna runrad ersattes sedermera av det Gotiska alfabetet.

[redigera] Anglosaxisk runrad

En tvidgad runskrift med 28 tecken, som sedan utvidgades till 33, rukades från 400-talet och spreds senare till England. Inskrifter med denna rad finns bland annat i Thames scramasax, Vienna Codex, Cotton MS Otho B (†) och Ruthwell Cross.

[redigera] Yngre runraden (Skandinaviska runor)

Den yngre runraden är de "vanliga runorna" som användes under vikingatiden. Den återfinns i Skandinavien och i områden från fornnordiska bosättningar från 800-talet fram till medeltiden. De är en reducerad form av den 24-typiga runraden och innehåller bara 16 tecken. Detta innebar att många av dessa tecken fick stå för flera olika språkljud. Att runraden blivit kortare och inte längre är på ett sätt en paradox då de nordiska språken vid denna tid fått in många nya ljud som inte kunde skrivas med den gamla 24-staviga runraden.^[2] De finns mycket få inskrifter från övergångstiden mellan äldre och ynre runraden vilket gör det svårt att säga hur övergången skett. Det finns två varianter av runraden, långkvistrunor (normalrunor) och kortkvistrunor.

Långkvistrunor eller normalrunor (kallas ibland missvisande danska runor) brukades sannolikt från 800-talet och framåt i Danmark, senare även i Sverige. Inskrifter finns på bland annat Görlevstenen. Kortkvistrunor (ibland felaktigt kallade svensk-norska runor) brukades sannolikt under 800-talet i det idag är Sverige och Norge. Inskrifter finns på bland annat Rökstenen som har världens längsta runinskrift.

Yngre runraden. Långkvistrunor överst och kortkvistrunor underst.

Det är långkvistrunorna som man finner på de flesta runstenarna. De användes antagligen till minnesmärken medan kortkvistrunor oftare användes till vardagliga meddelanden som ristades i trä.^[3] Det finns nästan 3000 insrkrifter med yngre runraden i Sverige varav de flesta är från år 950-1100.

[redigera] Norsk Fuþark

En variation av runorna ovan som brukades i Norge.

[redigera] Hälsingerunor

Hälsingerunor är en variant av yngre futhark som saknar stående stavar, därför kallas de också stavlösa runor.

Hälsingerunor.

[redigera] Medeltida runor

Gravkista med runor i Botkyrka, Södermanland.

I början av medeltiden utvecklades en modifierad runrad med bl.a. stungna runor. Syftet med den nya runraden var att man skulle kunna återge alla relevanta fonetiska ljud som fanns i språket vid denna tid och att kunna återge de icke-fonetiska latinska tecknen c, q och z.

Medeltida runor.

[redigera] Moderna runor

Nutida runristare har utvecklat en variant av runorna för att få med alla tecken som behövs för att skriva nutida svenska.

Modern runrad.

[redigera] Unicode

I Unicode är sammanlagt 81 teckenkoder allokerade: 75 är runor, tre skiljetecken och resterande tre tecken som användes i runstaven (skandinaviska kalendern). Tecknen spänner över området 16A0 - 16FF (hexadecimalt). För att se de nedanstående tecknen behöver du ha en unicodefont som stödjer runor installerad, t.ex. Junicode^[4] eller Code2000.

Runa	HTML	Bokstav	Runa	HTML	Bokstav	Runa	HTML	Bokstav
ᚠ	ᚠ	Fehu Feoh Fe F	ᚹ	ᚹ	Wunjo Wynn W	ᛒ	ᛒ	Berkanan Beorc Bjarkan B
ᚡ	ᚡ	V	ᚺ	ᚺ	Haglaz H	ᛓ	ᛓ	Short-Twig-Bjarkan B
ᚢ	ᚢ	Uruz Ur U	ᚻ	ᚻ	Haegl H	ᛔ	ᛔ	Dotted-P
ᚣ	ᚣ	Yr	ᚼ	ᚼ	Long-Branch-Hagall H	ᛕ	ᛕ	Open-P
ᚤ	ᚤ	Y	ᚽ	ᚽ	Short-Twig-Hagall H	ᛖ	ᛖ	Ehwaz Eh E
ᚥ	ᚥ	W	ᚾ	ᚾ	Naudiz Nyd Naud N	ᛗ	ᛗ	Mannaz Man M
ᚦ	ᚦ	Thurisaz Thurs Thorn	ᚿ	ᚿ	Short-Twig-Naud N	ᛘ	ᛘ	Long-Branch-Madr M
ᚧ	ᚧ	Eth	ᛀ	ᛀ	Dotted-N	ᛙ	ᛙ	Short-Twig-Madr M
ᚨ	ᚨ	Ansuz A	ᛁ	ᛁ	Isaz Is Iss I	ᛚ	ᛚ	Laukaz Lagu Logr L
ᚩ	ᚩ	Os O	ᛂ	ᛂ	E	ᛛ	ᛛ	Dotted-L
ᚪ	ᚪ	Ac A	ᛃ	ᛃ	Jeran J	ᛜ	ᛜ	Ingwaz
ᚫ	ᚫ	Aesc	ᛄ	ᛄ	Ger	ᛝ	ᛝ	Ing
ᚬ	ᚬ	Long-Branch-Oss O	ᛅ	ᛅ	Long-Branch-Ar Ae	ᛞ	ᛞ	Dagaz Daeg D
ᚭ	ᚭ	Short-Twig-Oss O	ᛆ	ᛆ	Short-Twig-Ar A	ᛟ	ᛟ	Othalan Ethel O
ᚮ	ᚮ	O	ᛇ	ᛇ	Iwaz Eoh	ᛠ	ᛠ	Ear
ᚯ	ᚯ	Oe	ᛈ	ᛈ	Pertho Peorth P	ᛡ	ᛡ	Ior
ᚰ	ᚰ	On	ᛉ	ᛉ	Algiz Eolhx	ᛢ	ᛢ	Cweorth
ᚱ	ᚱ	Raido Rad Reid R	ᛊ	ᛊ	Sowilo S	ᛣ	ᛣ	Calc
ᚲ	ᚲ	Kauna	ᛋ	ᛋ	Sigel Long-Branch-Sol S	ᛤ	ᛤ	Cealc
ᚳ	ᚳ	Cen	ᛌ	ᛌ	Short-Twig-Sol S	ᛥ	ᛥ	Stan
ᚴ	ᚴ	Kaun K	ᛍ	ᛍ	C	ᛦ	ᛦ	Long-Branch-Yr
ᚵ	ᚵ	G	ᛎ	ᛎ	Z	ᛧ	ᛧ	Short-Twig-Yr
ᚶ	ᚶ	Eng	ᛏ	ᛏ	Tiwaz Tir Tyr T	ᛨ	ᛨ	Icelandic-Yr
ᚷ	ᚷ	Gebo Gyfu G	ᛐ	ᛐ	Short-Twig-Tyr T	ᛩ	ᛩ	Q
ᚸ	ᚸ	Gar	ᛑ	ᛑ	D	ᛪ	ᛪ	X

Runa	HTML	Skiljetecken
᛫	᛫	Punkt .
᛬	᛬	Multiple Punctuation (:)
᛭	᛭	Cross Punctuation (+)
Runa	HTML	Gyllental^*
ᛮ	ᛮ	Arlaug (gyllental 17)
ᛯ	ᛯ	Tvimadr (gyllental 18)
ᛰ	ᛰ	Belgthorn (gyllental 19)

^*Gyllentalen är tre ytterligare runor för att representera talen 17-19, utöver 1-16 som representeras av de 16 bokstäverna i yngre runraden.

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

[redigera] Fotnoter

^ [a b] Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år (2005), Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur. sid. 52. ISBN 91-44-03911-5.
^ Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år (2005), Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur. sid. 53. ISBN 91-44-03911-5.
^ Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år (2005), Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur. sid. 54. ISBN 91-44-03911-5.
^ http://junicode.sourceforge.net/

[redigera] Externa länkar

Runskrift hos Riksantikvarieämbetet
Gullsskoen Rune Font
Kategori på ODP
Kalle Runristare
Unicode - Runor i Unicode 3.0 (code chart)
Runor i Unicode 3.0
Runic Finds since 1995
Omniglot - Hemsida med flera skriftsystem, alfabet, m.m.
Runhemsida - Föreslagna tangentbordslayouter (Keyboard layouts) för runrader.

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../r/u/n/Runor.html

Kategorier: Artiklar som behöver fotnoter | Runologi | Alfabet | Vikingatiden