Södermanland

Södermanland, även kallat Sörmland är ett svenskt landskap i östra Svealand. Södermanland gränsar i söder till Östergötland, i väster till Närke, i nordväst till Västmanland, i norr till Uppland och i öster till Östersjön. Södermanland har ca 96 000 kända fornlämningar. Se även lista över Södermanlands runinskrifter.

Innehåll

1 Historia
- 1.1 Södermanlands härader (hundare)
2 Geografi
- 2.1 Södermanlands städer
- 2.2 Större orter i Södermanland
3 Några kända sörmlänningar
4 Se även
5 Externa länkar

[redigera] Historia

Namnet syftar på att människorna bor i "landet söder om Mälaren", jmf. Uppland och Västmanland. Landskapet är fornhistoriskt. I och med införandet av Magnus Erikssons landslag omkring 1350 infördes härdsindelningen i landskapet och ersatte därvid den forntida hundareindelningen.

[redigera] Södermanlands härader (hundare)

Daga härad (Dawa alt. Daua hundare. Ordet är dialektalt och syftar på sankmark)
Hölebo härad (Hølbo hundare d.v.s. Hölöbornas hundare)
Jönåkers härad (Iunakers hundare, Iunaker är sannolikt namnet på den ursprungliga tingsplatsen – läget okänt)
Oppunda härad (Ursprungligen Opphundare, Opp- syftar på att det ligger längst bort)
Rönö härad (Røno hundare)
Selebo härad (Silbo hundare, samma namn som i Selaön)
Sotholms härad (Ytra Tørs hundare, Tør = Södertörn)
Svartlösa härad (Yfra Tørs hundare)
Villåttinge härad (Urspr. del av Österrekarne)
Västerrekarne härad (Västra delen av Rekarnebygden. Rekarne är ett fornhistoriskt namn med oklar bakgrund)
Åkers härad (Akirbo hundare)
Öknebo härad (Øknabo hundare, ökne = ödemark)
Österekarne härad (Östra delen av Rekarnebygden)

Troligen invandrade de första människorna under en tidig del av stenåldern i Södermanland. Efter denna tid inträdde en betydlig sänkning av landet. I Stockholmstrakten var landet omkring 70 meter lägre än nu. Från denna tid och något senare har man funnit ett antal yxor. Den egentliga invandringen skedde troligtvis från Östergötland och Närke och först tagit i besittning landskapets mitt och högsta delar. Senare befolkades Mälarens och Östersjöns kusttrakter. Rikt representerad av lösa fynd är den yngre stenåldern och även från bronsåldern finns flera föremål. Centrala platser för bronsålderskulturen fanns i Rekarne och vid Yngaren. Från den del av järnåldern, som ligger före Kristi födelse, är fynden mycket fåtaliga, beroende på den klimatförsämring, som tog sin början vid bronsålderns slut. Guldfynden från 400- och 500-talen är många och det största guldfynd, som någonsin gjorts i Sverige, är det från 1774 på Tureholms ägor som var mer än 12 kilogram tung.

Talrikare är fynden av folkvandrings- och vikingatidens välkända gravfält. Till järnålderns slutskede hör också ett flertal inom Södermanland anträffade silverskatter. Södermanland är mycket rikt på gravhögar, stensättningar och borglämningar av olika slag. Näst Uppland är det rikast på runstenar, omkring 300 stycken, av vilka ungefär 60 helt eller delvis ha metrisk form. Äldst är stenen vid Skåäng nära Vagnhärad, som bär en inskrift med äldre runor från 500- eller 600-talet, och en senare med yngre. Av högt intresse är Ramsundsristningen som bevisar, att Sigurdssagan varit känd i Sverige. Om vikingafärder såväl i öster- som västerled tala många andra stenar, och dessa fynd visar, att rika skatter vunnits under dessa tåg, liksom att det fanns livlig handel.

Kristendomens tidigare missionsverksamhet i Södermanland var förlagd till nordvästra delen, vars befolkning synes ha varit kristnad och haft en sockenindelning, redan vid 1000-talets mitt. Rekarne utgjorde det första stiftet i Svealand, och Sankt Eskil var biskop där, och det Tuna, nu Eskilstuna, där han bodde, namnes i ett påvligt dokument från omkring 1120 jämte Strängnäs, Västerås och Sigtuna som biskopssäte. Trots allt hölls landstingen ännu i senare hälften av 1300-talet i Strängnäs. Som handelsort och fäste fick Tälje, omtalat redan hos Adam av Bremen, och småningom ännu mer Nyköping betydelse. Södermanland var lagsaga med egen lagman före 1296. Landskapet hade egen lag, Sudermanna lagbok, som blev stadfäst 1327.

Om Södermanlands tidigare politiska historia känner man inte så mycket. Enligt de befintliga sagorna är det troligt att det fanns olika småkungar. Först med Folkungatiden uppkommer historiska uppgifter. Södermanland gavs då gång på gång som förläning åt hertigar av Folkungaätten. 1300-talets störste jordägare i Sverige, Bo Jonsson Grip, som uppförde och gav namn åt Gripsholm, hade sina besittningars centrum i Södermanland, vars vapen utgörs av hans fabeldjur.

Unionstidens strider utkämpades till stor del i Södermanland. Karl Knutsson (Bonde) överrumplades i februari 1457 i Strängnäs och Kristian I slogs 1467 i slaget vid Julita nära Katrineholm. Vid Brännkyrka segrade 1518 Sten Sture d.y. över Kristian II, och till slut blev Gustaf Vasa valt till konung i Strängnäs 1523. Sen började en epok av stor utveckling. Slotten ombyggdes och utrustades, städernas handel utvecklades raskt, jordbruket tog ett oerhört uppsving liksom trädgårdsskötseln, bergsbruket främjades, och nya industrier uppväxte. Södermanland var under 1600-talet förskonad från krig och har sedermera endast en gång utsatts för fientliga härjningar, nämligen 1719, då östersjökusten med städer, bruk och herrgårdar skövlades och brändes av ryska trupper. Genom segern vid Baggensstäket räddades Stockholm och tillbakaslogs fienden.

[redigera] Geografi

Södermanland är ett lågland, som ingenstädes når högre än 200 meter över havet. Landskapet utmärker sig genom en småkuperade terrängen med otaliga större och mindre skogbevuxna höjder som uppskjuter mellan sänkor, vilkas botten upptas av sjöar, torvmossar eller små lerslätter. Den enda större slätten är Vingåkersslätten söder om Hjälmaren. Den karakteristiska landskapstypen har bildats genom en kombination av förkastningar som går huvudsakligen i riktning från öst till väst, och stora floddalar. Genom dessa förkastningar sänktes landskapet trappstegsformigt från syd till nord, så att utmed förkastningssprickan den norra sidan sjunkit, medan den södra står kvar. Det bildades även kvarstående höjdpartier, så kallade horstar. Den betydligaste av dessa är den skogsås, som går ungefär mittgenom Södermanland, den sörmländska landhöjden, som utgör den nuvarande vattendelaren mellan Hjälmaren-Mälaren och Östersjön och som har en höjd av 60-90 meter.

[redigera] Södermanlands städer

Eskilstuna (1659)
Flen (1949)
Katrineholm (1917)
Mariefred (1605) (sedan 1971 del av Strängnäs kommun)
Nacka (1949)
Nyköping (1187)
Nynäshamn (1946)
Oxelösund (1950)
Strängnäs (1336)
Södertälje (1000)
Torshälla (1317) (sedan 1971 del av Eskilstuna kommun)
Trosa (1300)

[redigera] Större orter i Södermanland

Bie
Eskilstuna
Flen
Gnesta
Handen
Huddinge
Järna (Södertälje kommun)

Oxelösund
Salem
Stockholm (Delvis)
Strängnäs
Södertälje
Torshälla (Eskilstuna kommun)

[redigera] Några kända sörmlänningar

Björn Borg, tennisspelare
Albert Gellerstedt, arkitekt, målare, skald
Olof Larsson, bondeståndets talman
Ivar Lo-Johansson, författare
Moa Martinson, författare
Johan Gabriel Oxenstierna, hovman, skald
Gunnar Helén, journalist och politiker, partiledare för folkpartiet 1969-1975
Göran Persson, politiker, partiledare för socialdemokraterna 1996-2007, statsminister 1996–2006
C.V.A. Strandberg skald, publicist
Johan Adam Tingstadius, orientalist
Joseph Wilhelm Wallander, målare
Bengt Westerberg, folkpartiledare, styrelseproffs
Prins Wilhelm, hertig av Södermanland, författare
Anna Stina Åberg, silversmed
Thor Modéen, skådespelare, komiker

[redigera] Se även

HMS Södermanland

[redigera] Externa länkar

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926.^(Not)

	Sveriges landskap
Blekinge \| Bohuslän \| Dalarna \| Dalsland \| Gotland \| Gästrikland \| Halland \| Hälsingland \| Härjedalen \| Jämtland \| Lappland \| Medelpad \| Norrbotten \| Närke \| Skåne \| Småland \| Södermanland \| Uppland \| Värmland \| Västerbotten \| Västergötland \| Västmanland \| Ångermanland \| Öland \| Östergötland