Rutger von Ascheberg

Wikipedia

Rutger von Ascheberg, född 2 juni 1621 på godset Berbonen i Kurland, Lettland, död 17 april 1693 i sitt hus vid Stora torget i Göteborg. Han var greve, militär och ämbetsman; generallöjtnant 1670, general 1674, fältmarskalk 1678, generalguvernör över de tidigare danska landskapen Skåne, Halland, Bohuslän och Blekinge 1680, kungligt råd 1681.

Han var gift med Magdalena von Bussik, och de fick tillsammans 25 (tjugofem) barn! Den fertile Ascheberg överlevde för övrigt de flesta av barnen.

Rutger von Ascheberg tillhörde en släkt där krigaryrket gått i arv i flera generationer, och på det sättet kom han redan i 13-årsåldern i kontakt med det militära, genom att föräldrarna gav sitt tillstånd till att han fick delta i det trettioåriga kriget.

Ascheberg utmärkte sig under det trettioåriga kriget i slagen vid Nördlingen 1634 och vid Jankov 1645. Under Karl X Gustavs polska och danska krig var han regementschef, och deltog i slaget vid Konitz 1656 och tåget över Stora bält 1658. Under skånska kriget var han högste befälhavare över de svenska trupperna och deltog i slaget vid Lund 1676 och slaget vid Landskrona 1677. Under åren 1634-1679 deltog von Ascheberg, som från början inte ens var svensk utan hade ett tysk-baltiskt adligt ursprung, i femton av den svenska härens drabbningar och erövrade nära fyrtio standar och fanor.

Aschebergs övertygande militära framgångar fick den annars så sparsmakade Karl XI att efter det Skånska kriget överösa honom med ärebetygelser och viktiga poster. År 1677 blev han guvernör i Göteborgs och Bohus län, med Göteborg som residensstad. Ascheberg blev bland annat en av kungens rådgivare 1681 och erhöll 1687 grevlig värdighet. Kungen, som annars var högst formell i kontakten med sina ämbetsmän, kallade i sin korrespondans med Ascheberg honom för "min trogne lärofader", "min gode, trogne gubbe" och "min gamle läromästare, som jag aldrig kan fulltacka".

Som generalguvernör över de tidigare danska landskapen förde Ascheberg en tidvis ifrågasatt återhållsam försvenskningspolitik, som kontrasterade med hans föregångare på posten Johan Gyllenstiernas mer radikala ansatser. Lunds universitet, som legat nere under kriget, startades nu upp igen och tryggades av Ascheberg genom donation av en del gods. Universitetet bildade även ett centrum för försvenskningsprocessen.

Ascheberg var även drivande bakom reduktionen och organiserade indelningsverket.

Den tidigare guvenören övergav dock inte sitt "Götheborg" helt. I samband med flytten till Malmö köpte han ett kommendanthus vid dåvarande Stora torget 2 (numera Gustav Adolfs torg), vilket stod kvar till 1936.

I Bohuslän ägde von Ascheberg ett flertal gårdar, såsom bland andra; Holma, Kastellgården, Stenungsö, Ström och Torreby. Han blev mycket förmögen och var, vid sidan om Margareta Hvitfeldt, Bohusläns genom tiderna rikaste person.

Redan under sin levnad beställde Ascheberg ett storslaget gravkor, vilket uppfördes i Christinae kyrka, Göteborg, och invigdes den 11 december 1682 med fältmarskalken på hedersplats. Efter sin död begravdes han under mycket pampiga ceremonier, och kung Karl XI reste från Stockholm för att delta. Begravningskostnaderna lär ha uppgått till 4 200 daler silvermynt, en hög summa på den tiden.