Sankta Barbara
Wikipedia
Barbara, jungfru, martyr, helgon. Fram till Vatikanens kalenderreform 1969 var hennes festdag den 4 december.[1] Hon är en av de fjorton nödhjälparna.
Det är tvivelaktigt att sankta Barbara överhuvudtaget existerat. Det finns inga spår efter en kult under antiken trots att hon ska ha dödats under Maximianus' förföljelser av kristna. De äldsta dokumenten hon finns i, grekiska från 600-talet, har extremt låg historicitet dessutom anges där fyra dödsplatser: Nikomedia, Heliopolis, Toscana och Rom. Genom Legenda aurea blev hon dock ett av medeltiden populäraste helgon.[1]
Enligt Legenda aurea blev hon inlåst i ett torn av sin far så att inga män skulle kunna se henne men trots detta kom prinsar och ville gifta sig med henne. Hon bestämde sig för attbli kristen eremit i ett badhus hennes far hade byggt i vilket hon beordare arbetare att sätta in ett tredje fönster för att hedra treenigheten.[1] När hennes far fick reda på att hon blivit kristen blev han vred och dödade henne nästan men Barbare blev till slut överlämnad till en domstol där hon dömdes till döden för sin kristendom. Som straff dog hennes far av ett blixtnedslag och därför blev Barbara beskyddare av de som kan dö plötsligt, gruvarbetare och artillerister.[1]
