Världsmästerskapet i fotboll 1982
Wikipedia
 |
|
| Deltagande nationer • Kval • Huvudturnering |
107 24 |
| Datum | 13 juni-11 juli 1982 |
| Värd | Spanien |
| Spelplatser | Alicante, Barcelona, Bilbao, Elche, Gijon, La Coruna, Madrid, Malaga, Oviedo, Sevilla, Valencia, Valladolid, Vigo, Zaragoza |
| Placeringar • Guld • Silver • Brons |
Italien Västtyskland Polen |
| Matcher | 52 |
| Mål • Målsnitt |
146 2,81 per match |
| Publik • Publiksnitt |
1 856 277 35 698 per match |
| Flest mål | Paolo Rossi (ITA), 6 mål |
Världsmästerskapet i fotboll 1982 Efter ett knapert gruppspel med enbart oavgjorda matcher lossnade det för Italien, som tog sitt tredje VM-guld genom seger mot de regerande europamästarna Västtyskland. Det italienska laget var utdömt av många innan slutspelet. Spelarna ansågs ha passerat bästa före-datum för länge sedan.
Italien visade mästarklass först i det andra gruppspelet. En 2-1-seger mot de regerande mästarna Argentina gav en avgörande match mot Brasilien (med stjärnor som Sócrates och Zico) om semifinalplatsen. Via en 3-2-seger där Paolo Rossi gjorde tre mål kom Italien fram som en given favorit och kunde sedan triumfera via 2-0 i semifinalen mot Polen och sedan finalseger i Madrid mot Europamästarna Västtyskland
I gruppspelet svarade Algeriet för en stor skräll, när man besegrade Västtyskland med 2-1. Inför sista gruppspelsomgången var förutsättningarna sådana, att tyskarna behövde besegra Österrike med 1-0 för att de både europeiska lagen skulle avancera till nästa omgång på bekostnad av Algeriet. Detta var precis vad som hände. Västtyskland tog ledningen efter tio minuter, varpå bägge lagen i princip slutade spela fotboll. Anledningen till att Västtyskland och Österrike kunde spela på resultatet var att Algeriet redan hade spelat sina tre matcher. Denna händelse ledde till att man i framtida VM-turneringar lät de två sista matcherna i varje grupp spelas samtidigt.
Semifinalen mellan Frankrike och Västtyskland tillhör VM-historiens mest dramatiska matcher. I andra halvlek löpte den franske backen Patrick Battiston på en boll mot det tyska målet. Battiston var på väg att hinna först på bollen, men den tyske målvakten Harald Schumacher struntade i bollen och hoppade istället på fransmannen, som blev liggande på marken och fick bäras ut på bår. Trots överfallet blåste domaren inte ens frispark till fransmännen! Vid full tid var ställningen 1-1, och i förlängningen hämtade tyskarna in ett 1-3-underläge till 3-3, för att sedan vinna straffsparksläggningen.
Innehåll |
[redigera] Kval
[redigera] Spelartrupper
[redigera] Deltagare
|
Grupp 2 |
|
|
Grupp 3 |
Grupp 4 |
|
Grupp 5 |
Grupp 6 |
| De två förstplacerade lagen i varje grupp gick vidare till den andra gruppspelsomgången. | |
[redigera] Resultat
[redigera] Gruppspel 2
[redigera] Grupp A
| 28 juni: | Polen | — | Belgien | 3-0 | (2-0) |
| Zbigniew Boniek (4, 26, 53) | |||||
| 1 juli: | Belgien | — | Sovjetunionen | 0-1 | (0-0) |
| Khoren Oganesian (48) | |||||
| 4 juli: | Polen | — | Sovjetunionen | 0-0 | (0-0) |
[redigera] Grupp B
| 29 juni: | Västtyskland | — | England | 0-0 | (0-0) |
| 2 juli: | Västtyskland | — | Spanien | 2-1 | (0-0) |
| Pierre Littbarski (50) Klaus Fischer (75) |
Zamora (82) | ||||
| 5 juli: | Spanien | — | England | 0-0 | (0-0) |
[redigera] Grupp C
| 29 juni: | Italien | — | Argentina | 2-1 | (0-0) |
| Marco Tardelli (55) Antonio Cabrini (67) |
Daniel Passarella (83) | ||||
| 2 juli: | Brasilien | — | Argentina | 3-1 | (1-0) |
| Zico (11) Serginho (66) Júnior (75) |
Ramon Diaz (89) | ||||
| 5 juli: | Brasilien | — | Italien | 2-3 | (1-2) |
| Sócrates (12) Falcão (68) |
Paolo Rossi (5, 25, 74) |
[redigera] Grupp D
| 28 juni: | Österrike | — | Frankrike | 0-1 | (0-1) |
| Bernard Genghini (39) | |||||
| 1 juli: | Österrike | — | Nordirland | 2-2 | (0-1) |
| Bruno Pezzey (50) Reinhold Hintermaier (68) |
Billy Hamilton (27, 75) | ||||
| 4 juli: | Nordirland | — | Frankrike | 1-4 | (0-1) |
| Gerry Armstrong (75) | Alain Giresse (33, 80) Dominique Rocheteau (46, 68) |
[redigera] Slutspel
[redigera] Semifinaler
| 8 juli: | Polen | — | Italien | 0-2 | (0-1) |
| Paolo Rossi (22, 73) | |||||
| 8 juli: | Västtyskland | — | Frankrike | 1-1 | (1-1) 3-3 (2-3) efter förlängning, 5-4 på straffar |
| Pierre Littbarski (17) Karl-Heinz Rummenigge (102) Klaus Fischer (108) Straffmål Manfred Kaltz Paul Breitner Pierre Littbarski Karl-Heinz Rummenigge Horst Hrubesch |
Michel Platini (str 26) Marius Trésor (92) Alain Giresse (98) Straffmål Alain Giresse Manuel Amoros Dominique Rocheteau Michel Platini |
[redigera] Bronsmatch
| 10 juli: | Polen | — | Frankrike | 3-2 | (2-1) |
| Andrzej Szarmach (40) Stefan Majewski (44) Janusz Kupcewicz (46) |
René Girard (13) Alain Couriol (72) |
[redigera] Final
| 11 juli: | Italien | — | Västtyskland | 3-1 | (0-0) |
| Paolo Rossi (57) Marco Tardelli (69) Alessandro Altobelli (81) |
Paul Breitner (83) |
Italien: Dino Zoff – Gaetano Scirea – Claudio Gentile, Fulvio Collovati, Antonio Cabrini – Giuseppe Bergomi, Gabriele Oriali, Marco Tardelli – Bruno Conti, Paolo Rossi, Francesco Graziani (Alessandro Altobelli, 8; Franco Causio, 89).
Västtyskland: Harald Schumacher – Ulrich Stielike – Manfred Kaltz, Karlheinz Förster, Bernd Förster – Wolfgang Dremmler (Horst Hrubesch, 62), Paul Breitner, Hans-Peter Briegel – Pierre Littbarski, Klaus Fischer, Karl-Heinz Rummenigge (Hans Müller, 70).
Vinnare av VM 1982: ITALIEN Tredje titeln |
[redigera] VM-profiler
- Italien: Bruno Conti, Paolo Rossi, Dino Zoff
- Västtyskland: Pierre Littbarski, Karl-Heinz Rummenigge
- Polen: Zbigniew Boniek
- Frankrike: Alain Giresse, Michel Platini, Jean Tigana
- Argentina: Diego Maradona, Daniel Passarella
- Brasilien: Éder, Falcão, Júnior, Sócrates, Zico
- Nordirland: Gerry Armstrong
| Herr-VM i fotboll | ||
| Uruguay 1930 | Italien 1934 | Frankrike 1938 | Brasilien 1950 | Schweiz 1954 | Sverige 1958 | Chile 1962 | England 1966 | Mexiko 1970 | Västtyskland 1974 | Argentina 1978 | Spanien 1982 | Mexiko 1986 | Italien 1990 | USA 1994 | Frankrike 1998 | Sydkorea/Japan 2002 | Tyskland 2006 | Sydafrika 2010 | (Sydamerika 2014) | (2018) | ||
| Dam-VM i fotboll | ||
| Kina 1991 | Sverige 1995 | USA 1999 | USA 2003 | Kina 2007 | 2011 | ||
