Östberlin
Wikipedia
Östberlin kallades den östra delen av Berlin som efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen och sedan blev huvudstad i Östtyskland. När Östtyskland och Västtyskland återförenades 1990 blev Berlin åter en enad stad, och sedan 1991 är det även det återförenade Tysklands huvudstad. Östberlin inkluderade områden som Mitte, stadens nygamla centrum och Prenzlauer Berg, som utvecklats till en av Berlins mest trendiga och ungdomliga stadsdelar efter 1989.
Innehåll |
[redigera] Historia
Efter andra världskriget delades Berlin i fyra sektorer av de fyra "segrarmakterna" USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen. Berlin hamnade under specialstatus, den så kallade fyramaktsstatusen. Utvecklingen i det kalla kriget ledde till en delning av Tyskland och likaså en delning av Berlin där de tre västsektorerna slogs samman till Västberlin och den sovjetiska östra sektorn blev Östberlin. Östberlin blev samtidigt huvudstad i DDR och detta klargjordes tydligt av DDR som i alla sammanhang använde namnet Hauptstadt der DDR, Berlin.
I Östberlin startades omfattande återuppbyggnadsarbetet med de mest kända i skapandet av Karl-Marx-Allee. Man valde även att spränga det gamla kungliga slottet vid Spree. Bland kritiker kallades denna arkitektur - gråa betonghus vid enormt breda boulevarder - för "Stalin-funkis".
13 augusti 1961 startades byggandet av Berlinmuren av DDR-regimen.
Under 1960-talet fortsatte man att omskapa Östberlin med bl.a. ett nytt Alexanderplatz med Weltzeituhr och Fernsehturm. Under 1970-talet följde nya prestigebyggen som Palast der Republik och Palast-Hotel.
Så sent som 2006 aviserades att Palast der Republik skulle rivas, pga byggskador. Det diskuterades också att återuppbygga det gamla Hohenzollerska kungliga slottet, som en gång stått på platsen.
Från 1971 till 1990 pågick ett omfattande bostadsbyggnadsprogram för hela Östberlin. Så kallade Plattenbau byggdes i snabb takt vid stadsgränsen, och ledde i vissa fall till inkorpreringar in i staden. Staden led av ständig bostadsbrist då framförallt många unga östtyskar sökte sig till Östberlin, vilka ofta hänvisades till äldre lägenheter fortfarande påverkade av krigsskadorna och uppvärmda med enskilda brunkolsaggregat i varje lägenhet. Under 1980-talet började man även satsa på mer eller mindre historiska restaureringar istället för nya prestigebyggen, bland annat "återuppbyggdes" Nikolaiviertel inför staden Berlins 750-årsjubileum 1987, kvarter med medeltida gatunät men byggt med moderna betongelement och modern teknik i husen.
1971 gjordes en rad överrenskommelser rörande Berlin genom Fyrmaktsavtalet. Avtalet förenklade bland annat utbytet mellan den västra och östra delen av staden.
Den 9 september 1989 var gränsövergången Bornholmer Strasse i stadsdelen Prenzlauer Berg den förste som öppnade för DDR:s medborgare.
[redigera] Kommunikationer
Östberlins flygplats var Schönefeld som låg söder om staden. Inom Östberlin fanns U-bahn som man "ärvde" från tiden före kriget. Till skillnad från Västberlin satsade Östberlin på att bygga ut spårvägsnätet i staden. Endast ett fåtal förlängningar av U-bahn gjordes till de nya förorterna. Busstrafiken var mindre omfattande än på västsidan.
S-bahn liknar U-bahn men går längre ut i förorterna och mestadels över jord. Som kuriosa kan nämnas att en S-bahnelinje som faktiskt gick under jord, passerande genom delar av Västberlin, bl a stationen Friedrichstrasse, där vagnarna oftast inte stannade och där stationen tjänade som hårdbevakad gränsövergång.
