Arsenik

Arsenik är ett mycket giftigt halvmetalliskt grundämne. Arsenik har många allotropa former, de flesta har olika färger. Ämnet används idag främst i insektgifter.

Den även giftiga kemiska föreningen arseniktrioxid kallas "vit arsenik".

[redigera] Arsenik och människan

Människor kan exponeras för oorganisk arsenik via dricksvatten, mark, och luft, och organisk arsenik framför allt via fisk och skaldjur. Globalt är det flera miljoner människor som använder dricksvatten med så hög arsenikhalt att det är risk för allvarliga hälsoeffekter.

I Sverige är halterna generellt betydligt lägre, men i vissa områden är arsenikhalterna i grundvatten förhöjda eller höga. Det gäller framför allt Skelleftefältet i Västerbotten och vissa områden i östra Mellansverige där höga arsenikhalter uppmätts i vatten från bergborrade brunnar.

Intag av en näve jord (ca 10 g) innehållande 1000 mg As/kg innebär en dos på 10 mg arsenik, vilket kan ge mkt allvarlig förgiftning hos ett litet barn. Oorganisk arsenik kan, framför allt i den marina miljön, omvandlas till organiska arsenikföreningar, som arsenobetain, arsenokolin, och olika areniksockerföreningar. Arsenobetain har låg toxicitet och utsöndras snabbt i urinen. Den anses därför inte ut göra något hälsoproblem. Man måste dock ta hänsyn till den då man mäter koncentrationen av arsenik i urin som mått på exponering för oorganisk arsenik. Helst bör man kunna bestämma halten metaboliter till oorganisk Arsenik i urin (normalt <10µg/1). Arsenik är ett välkänt gift som kan ge allvarliga effekter vid både akut och kronisk exponering. Arsenik är cancerframkallande och kan efter många års exponering ge tumörer i hud, lunga, urinblåsa och njure. Kronisk exponering för oorganisk arsenik kan även ge upphov till andra hälsoeffekter som perifera kärlskador (framför allt i fötter och ben), leverskador och diabetes. De tidigaste symptomen på kronisk arsenikförgiftning är pigmenteringsförändringar i huden och hyperkeratos, d.v.s. förtjockning av hudens hornlager framför allt på handflator och fotsulor. Experimentella studier tyder på att barn kan vara känsligare än vuxna. Det är stora skillnader i metabolism av arsenik mellan olika individer, men orsaken till detta samt betydelsen för uppkomsten av toxiska effekter är ej helt klarlagt.