Belägringen av Leningrad

Wikipedia

Datum	8 september 1941 - 27 januari 1944.
Plats	Leningrad, nuvarande Sankt Petersburg, Ryssland
Utfall	Sovjetisk seger

Stridande

Befälhavare

Agustín Muñoz Grandes

Kliment Vorosjilov

Georgij Zjukov

Styrka

725,000 man

930,000 man

Förluster

okänt

332, 059 soldater döda
24,324 ostridande döda
111, 142 saknade
16,470 civila döda
1 miljon civila svalt ihjäl

Kriget på östfronten
Barbarossa – Leningrad – Moskva – Sevastopol – Stalingrad – Charkov – Kursk – Smolensk II – Dnepr – Korsun-Tjerkassy – Bagration – Wisła-Oder – Berlin

Belägringen av Leningrad var en del i den nazityska offensiven mot Sovjetunionen i samband med Operation Barbarossa under andra världskriget och varade i cirka 900 dagar. Efter stora framgångar i inledningen av kriget (inlett 22 juni 1941) hade tyska trupper nått fram till Leningrad (numera Sankt Petersburg) i mitten av augusti 1941. Norr om staden hade även finländska trupper gått till attack (som hämnd för den tidigare sovjetryska attacken på Finland) och närmat sig staden.

Tyskarna inledde en slutoffensiv mot staden men finländarna ville inte delta i den aktionen. Hitler hade planerat att efter erövringen hålla en stor segerparad i staden varpå Leningrad skulle jämnas med marken och invånarna likvideras eller deporteras. Till tyskarnas förvåning lyckades Röda armén hålla staden. När man inte lyckades erövra den inleddes istället en belägring i början av september. Leningradborna skulle svältas till underkastelse.

Leningrad med tre miljoner invånare var nästan helt omringad och ytterst lite förnödenheter nådde fram till den belägrade staden. Följden blev en katastrofal brist på mat och andra livsmedel. Under slutet av hösten och vintern 1941–1942 dog tusentals Leningradbor varje dag av svält och sjukdomar. Samtidigt som stadsborna och försvaret utsattes för omänskligt lidande blev staden en symbol för övriga sovjetmedborgare att aldrig ge upp motståndet mot den förhatlige motståndaren. Även i västländerna förundrades man över det motstånd som staden bjöd. På våren 1942 blev försörjningsläget lite bättre men fortfarande var det skriande brist på det mesta i fråga om livsmedel. En rysk offensiv mot staden i januari 1943 lyckades delvis häva belägringen och därmed var den värsta tiden över. Röda armén lyckades dock inte driva bort tyskarna definitivt förrän i januari 1944. Officiellt slutade belägringen 18 januari 1944.

Belägringen varade i cirka 900 dagar och är den längsta belägring som en storstad blivit utsatt för. Hur många av stadens invånare som omkom vet man inte exakt. Ryska myndigheter uppgav först att 670 000 civila dukat under, men den siffran anses vara för låg. De mest tillförlitliga bedömningarna idag beräknar att cirka en miljon civila dog. Staden blev av Stalin utsedd till en ”hjältestad”, den första ryska staden i kriget som fick den utmärkelsen.