Finkar
Wikipedia
| ?Finkar | |
|---|---|
 Aftonstenknäck
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Finkar Fringillidae |
|
|
|
| §Fringillidae Auktor: Vigors, 1825 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Finkar (Fringillidae), är en av de artrikaste familjerna i ordningen tättingar. I familjen finkar ingår 40 släkten, varav 6 redan är utdöda, och omkring 200 arter, varav 14 utdöda. Vissa räknar räknar även familjerna Icteridae, Parulidae, Peudedramidae och Urocynchramidae i familjen finkar.
Vissa fågelarter som kallas finkar hör inte till denna familj, såsom pilfinken som hör till familjen sparvfinkar.
Hawaiifinkarna kan antingen räknas som en underfamilj (Drepanidinae) till finkarna eller som en egen familj (Drepanididae).
Innehåll |
[redigera] Utseende
Finkar är små till medelstora fåglar med en längd mellan 9 och 26 centimeter. De har en kraftig och oftast konformad näbb, som hos stenknäcken (Coccothraustes coccothraustes) är mycket stor. Anmärkningsvärd är näbben hos släktet korsnäbbar (Loxia), med spetsar som korsar varandra. Alla arter har tolv stjärtfjädrar och nio vingfjädrar. Stjärten har oftast en skåra i mitten. Fjäderdräktens färg varierar mycket i denna familj. Den räcker från föga iögonfallande grå över grön- eller brunaktig till fjäderdräkter som är färgstarka med gul, röd och blå. Till de senare räknas till exempel fjäderdräkten hos domherre (Pyrrhula pyrrhula) och iiwi (Vestiaria coccinea) och några arter som lever i tropikerna. Hos många arter är hannarna tydligare färgade än honorna. Några arter har en enklare vinterdräkt eller en ljusare näbb över vintern, som hos stenknäcken.
[redigera] Utbredning
Finkar finns naturligt över nästan hela världen. De saknas bara i Antarktis, på olika havsöar samt på Madagaskar, Nya Guinea, Australien och Nya Zeeland. Flest är de i Asien med 18 släkten och cirka 70 arter. I Europa förekommer 20 arter i åtta släkten. I Afrika lever omkring 50 arter, där släktet Serinus är typiskt. I Nord- och Sydamerika finns ungefär 60 arter i åtta släkten. Underfamiljen Euphoniinae och släktet Carduelis är här mycket talrika. På Hawaii är underfamiljen hawaiifinkar (Drepanidinae) med 34 arter synnerligen utspridd. Några enskilda arter har blivit införda i Australien och Nya Zeeland under senare tid.
[redigera] Biotopval
Finkar finns i olika skogstyper. På tempererade breddgrader lever de i barr- och lövskogar samt vid skogsgränser och i gläntor. I andra områden förekommer de i högt belägna regnskogar och enskilda arter även i låglänta regnskogar. Ett stort antal arter föredrar öppna landskap som i bebodda områden. I tropikerna bebos även savanner eller gräs- och buskland. Enskilda arter som till exempel medlemmar av släktet Leucosticte finns på bergiga slänter och gräsmattor ovanför skogsgränsen. I Anderna lever arten Carduelis atrata på höjder över 4500 meter och i Himalaya finns arten grå alpfink (Leucosticte brandti) ovanför 5400 meter.
[redigera] Levnadssätt och föda
Fåglarna i denna familj livnär sig huvudsakligen av frön, frukt och knoppar. Stenknäcken knäcker även körsbärskärnor med sin kraftiga näbb. Korsnäbbar är genom näbbens form specialiserade på att plocka frön ur kottar. Vid parningstiden tar några arter även insekter, spindlar eller till och med daggmaskar för att föda upp sina ungar. De flesta arterna är stannfåglar och lämnar bara de nordligaste delarna av utbredningsområdet under vintern. Bara enskilda arter flyttar längre bort. Här kan nämnas att bergfinken flyttar fullständigt från sitt häckningsområde som ligger i den nordliga tajgan från Norge fram till Kamtjatka. Utanför häckningstiden samlas många arter till stora grupper. Flykten är hoppande eller vågformig. I genomsnitt blir finkar två till tre år gamla. I några enskilda fall, till exempel i fångenskap, kan de nå en ålder av 15 år.
[redigera] Läte
Under parningstiden utför hannarna en sång som används för att skilja reviren från varandra. När de sjunger sitter de oftast i ett träd. Sällan förekommer även flyg under parningsleken. I familjen finns några mycket bra sångare, till exempel bofink (Fringilla coelebs) och kanariefågel (Serinus canaria), men även entoniga arter som bergfink (Fringilla montifringilla).
[redigera] Häckning
Boet, som är skålformigt, byggs huvudsakligen av honorna i ett träd eller buske. Honan lägger tre till fem ägg och ruvar dem över två veckor. Ungfåglarna får mat från bägge föräldrar. Fåglarna av underfamiljen Carduelinae bär ungdjurens föda, som huvudsakligen består av frön och frukter, i krävan. Däremot bär Fringillinae födan, som består nästan uteslutande av animaliska ämnen, i näbben. Efter 11-28 dagar lämnar ungfåglarna boet. Ofta sker det två häckningar per år, hos tropiska arter också mer.
[redigera] Hotbild
Alla hittills utdöda arter levde på enskilda öar, så kallade endemiska arter, varav tretton förekom på Hawaii och en art på den japanska ön Bonin. Idag är elva av de arter av underfamiljen hawaiifinkar (Drepanidinae) som förekommer på Hawaii utrotningshotade. Även för de andra arterna på ön finns faror. Starkt hotad är arten Neospiza concolor på ön São Tomé i Guineabukten. Arten upptäcktes på nytt 1991 och räknades tidigare som utdöd. Nu finns troligtvis bara 50 individer kvar.
De största hotbilderna förekommer gentemot populationer som är små och därmed lätt kan störas av människan eller genom införande av främmande växt- och djurarter. Ofta plundrar vilda katter eller råttor fåglarnas bon eller dödar fågeln direkt. För de på Hawaii levande arterna av underfamiljen hawaiifinkar är också införda sjukdomar ett stort hot. De flesta arter på Hawaii finns idag i områden som ligger högre än 1250 till 1500 meter över havet där malariabärande myggor inte når. På de hawaiiska öar som inte har sådana bergsområden är fåglarna mycket mer utsatta.
Ett annat allvarligt hot består av den illegala fångsten och handeln med finkar. En hotad art på grund av detta är exempelvis kapucinersiskan (Carduelis cucullata). Ursprungsbefolkningen i Polynesien jagade tidigare arten hawaiimamo (Drepanis pacifica) för dess fjäderdräkt som användes i utsmyckandet av ceremoniella kläder.
För de arter som lever i mellersta Europa finns idag bara hot mot regionella populationer. På den röda listan står till exempel Storbritanniens och Nordirlands hämplingar (Carduelis cannabina) eller rosenfinken (Carpodacus erythrinus) i västra Österrike och i Schweiz.
[redigera] Släkten inom familjen med ett urval av arter
Underfamilj Fringillinae
Underfamilj Euphoniinae
- Euphonia - 27 arter
- Chlorophonia - 5 arter
Underfamilj Carduelinae
- Serinus - cirka 40 arter, till exempel:
- gulhämpling (S. serinus)
- kanariefågel (S. canaria)
- Neospiza
- N. concolor
- Linurgus
- L. olivaceus
- Rhynchostruthus
- R. socotranus
- siskor (Carduelis) - cirka 30 arter, till exempel:
- gråsiska (C. flammea)
- grönsiska (C. spinus)
- grönfink (C. chloris)
- kapucinersiska (C. cucullata)
- steglits (C. carduelis)
- Leucosticte - 7 arter
- Callacanthis
- C. burtoni
- Rhodopechys
- R. sanguinea
- R. githaginea
- R. mongolica
- R. obsoleta
- Uragus
- U. sibiricus
- rosenfinkar (Carpodacus) - 21 arter, till exempel:
- rosenfink (C. erythrinus)
- tallbitsläktet (Pinicola)
- tallbit (P. enucleator)
- P. subhimachalus
- Haematospiza
- H. sipahi
- korsnäbbar (Loxia) - 4-5 arter
- †Chaunoproctus
- †C. ferreorostris
- domherrar (Pyrrhula) - 6 arter
- stenknäckar (Coccothraustes)
- stenknäck (C. coccothraustes)
- Eophona
- E. migratoria
- E. personata
- Mycerobas
- M. icterioides
- M. affinis
- M. melanozanthos
- M. carnipes
- Hesperiphona
- aftonstenknäck (H. vespertina)
- H. abeillei
- Pyrrhoplectes
- P. epauletta
† Utdöd
[redigera] Källa
- Artikeln är till stor del en översättning av tyska Wikipedias artikel Finken från 10 november 2005
[redigera] Extern länk
