Laktosintolerans
Wikipedia
Laktosintolerans eller överkänslighet mot laktos (mjölksocker) orsakas av relativ brist på enzymet laktas och är ett normaltillstånd för en majoritet av världens vuxna befolkning. Detta enzym bryter ner laktos till de enkla sockerarterna glukos och galaktos. Vid enzymbrist bryts laktosen istället ner av tarmbakterier, vilket leder till buksmärtor, gasbildning och diarré. Det finns forskning som visar att laktosintoleranta kan vänja tarmens bakterier vid laktos genom att t ex dricka små mängder mjölk i samband med måltid. Hur stor mängd man kan lära sig tåla är dock högst individuell.
Till skillnad från glutenintolerans blir tarmen hos en laktosintolerant inte skadad efter att hon fått i sig laktos.
Innehåll |
[redigera] Laktosintolerans i världen
En majoritet av världens människor är laktosintoleranta (i många asiatiska länder nära 100 %), medan vi här i Norden (Finland undantaget) producerar ovanligt mycket laktas. Andelen laktosintoleranta i en population verkar vara proportionell mot längden tid som uppfödning av kreatur och mjölkdrickande har förekommit. Även många helt vanliga svenskar kan dock få ont i magen om de konsumerar stora mängder mjölk. Intaget av laktos överskrider då vad laktaset i matspjälkningssystemet klarar av.
[redigera] Primär och sekundär laktosintolerans
Laktosintolerans är delvis ärftlig och försvinner aldrig, men uppkommer vanligtvis först i vuxen ålder. Detta är den vanliga formen av primär laktosintolerans. Barn som föds med laktosintolerans förekommer, men detta är mycket ovanligt.
Laktaset sitter i tarmslemhinnan. Efter en maginfektion är denna ofta skadad, och härav kommer det sig att man kan lida av en tillfällig laktosintolerans efter magsjuka. Denna tillfälliga typ av laktosintolerans kallas sekundär laktosintolerans.
[redigera] Att leva med laktosintolerans
En laktosintolerant individ får lära sig av erfarenhet hur mycket mjölk och mjölkprodukter han eller hon klarar av. Det säljs också låglaktosmjölk i affärerna, bland annat tillverkad av Arla och Valio. Detta är vanlig mjölk som fått en tillsats av laktas vilken brutit ned laktosen. Den har sötare smak än vanlig mjölk, då de enkla sockerarterna upplevs sötare på tungan. Förutom låglaktosalternativ finns det mjölkersättningar i form av havre-, soja- och risdrycker.
Många laktosintoleranta upplever att de tål mindre mängder laktos än vanligt i samband med att de dricker alkohol. Även laktastabletter som t ex Lactrase har då lägre eller ingen effekt.
Det är viktigt att även som laktosintolerant försöka få i sig tillräckliga mängder av mjölk och mjölkprodukter för att fylla sitt kalcium- och D-vitaminbehov.
[redigera] Mjölkprodukter som kan tolereras
Ost som lagrats i minst tre månader är som regel laktosfri och kan därmed vara en kalkkälla, bland många, för laktosintoleranta. I Sverige skrivs antalet lagringsmånader inte ut på förpackningen, men ostar som är "extra lagrade" brukar alltid gå bra. Svensk hårdost (t ex Hushållsost, Herrgårdsost, Svecia, Prästost, Grevé och Cheddar) är att betrakta som laktosfri när den kommer ut i butik. Det gäller både lagrad och extra lagrad.
Smör och Bregott innehåller i princip inget laktos - 0,5 g per 100 g.
Feta och syrade mjölkprodukter innehåller mindre mängd laktos än andra mjölkprodukter. En deciliter mjölk innehåller 5 g laktos, medan yoghurt innehåller motsvarande ungefär 2,6 gram laktos (beroende på sort) och filmjölk ungefär 3,6 gram laktos. Fetthalten på mjölk, filmjölk och yoghurt spelar inte så stor roll här. Det är först när man kommer upp i fetthalter som i grädde och crème fraîche som laktoshalten sjunker markant. Vispgrädde med 40 % fetthalt innehåller 3 g laktos per 100 g.
För en laktosintolerant är det vanligt att tåla en liten mängd laktos om dagen. Det är också lättare att tåla laktos i samband med en måltid än om man dricker ett stort glas mjölk eller en caffe latte på fastande mage.
[redigera] Hemlagade mjölkersättningar
Det går också utmärkt att göra egna mjölkersättningar genom att mixa sesamfrön, mandlar, cashewnötter eller solrosfrön med vatten. Hemlagade mjölkersättningar innehåller dock inte lika hög halt av kalcium som de produkter som finns att köpa i livsmedelshandeln. Barn med allergier bör inte heller få mjölkersättningar med nötter eller frön då de kan ge immunreaktioner. Även kokosmjölk kan användas vid vissa tillfällen. Eget smör utan laktos, s k smörfett eller ghee, går också bra att göra själv.
[redigera] Att tolka innehållsförteckningar
I Sverige skrivs det väldigt sällan ut på förpackningen hur mycket laktos produkten innehåller. Man måste hålla reda på ord som vassla och kasein som alla oftast innebär att produkten innehåller laktos.
I Finland är situationen mycket bättre. Där står det på förpackningen om innehållet är laktosfritt eller låglaktos (mindre än 1 g laktos/100 g eller motsvarande). I Finland är också de flesta menyalternativen på restaurangerna låglaktos.
Reglerna är lika i Sverige och Finland (och resten av EU) - för att få skriva att något är låglaktos eller laktosfritt så finns det vissa kriterier som måste vara uppfyllda och produkten måste vara anmäld till Livsmedelsverket som produkt för särskilda näringsändamål (heter dietisk produkt i Finland). Det finns fler dietiska produkter i Finland än i Sverige.
Det är inte tillåtet att deklarera innehåll av laktos i produkter som inte är anmälda som produkter för särskilda näringsändamål. Lagstiftning styr vad det är som får deklareras. I näringsvärdesdeklarationen får man skriva ut "kolhydrat" och om man har en längre variant av näringsdeklaration får man skriva ut "varav sockerarter".
[redigera] Externa länkar
- Sida om laktosintolerans Innehåller bland annat hjälp att tolka innehållsförteckningar.
- Svenska Celiakiförbundet informerar om överkänslighet mot bland annat laktos.
- Fördjupning om Laktosintolerans, Mjölkfrämjandet
- Milk Sucks! Engelsk sida om mjölkens negativa effekter.
