Michail Tuchatjevskij
Wikipedia
Michail Nikolajevitj Tuchatjevskij, född 1893, död 1937, utnämnd till marskalk av Sovjetunionen år 1935. Tuchatjevskij betraktades som en stor militärbegåvning.
Mellan februari 1919 och mars 1921 ledde han den ryska offensiven mot Polen, se polsk-ryska kriget men stoppades av polackerna under ledning av marskalk Józef Piłsudski. Tuchatjevskij hade en viktig roll i Röda arméns utveckling efter inbördeskriget. Bland annat var han en förespråkare för mekanisering och expansion av armén.
Vid Moskvarättegångarna blev Tuchatjevskij anklagad för landsförrädisk verksamhet och samarbete med nazi-tyskland, och blivit dömd till döden och avrättad 1937. Enligt vissa teorier var det tyskarna som spred ryktet för att försvaga den ryska armén, andra teorier gör gällande att han verkligen konspirerade för att få bort Stalin, en tredje och kanske mest troliga var att NKVDs och Stalins terror helt enkelt spårat ur, en fjärde att hans konflikt med Vorosjilov bidrog till hans fall.
1957 blev Tuchatjevskij och hans kollegor "rehabiliterade".
