Nötväcka

Wikipedia

?Nötväcka Status i Sverige: Livskraftig
Nötväcka, hane
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tättingar Passeriformes
Familj:	Nötväckor Sittidae
Släkte:	Sitta
Art:	Nötväcka S. europaea
Vetenskapligt namn
§Sitta europaea Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Nötväcka (Sitta europaea) är en fågel som tillhör familjen nötväckor.

[redigera] Utseende

Nötväckan är gråblå på ovansidan och vit undertill, med svagt rostgulaktig anstrykning på bröstet och magen. Genom ögat går ett svart streck. Kroppens sidor bakåt och delvis de undre stjärttäckarna är roströda. Näbben är rak, trind (rund), något trubbig och ungefär lika lång som huvudet. Näsborrarna täcks av täta, borstlika fjädrar. Första vingpennan är kort, fjärde pennan är längst. Vingarna är breda och trubbiga. Stjärten är kort, mjuk och tvär. Baktån och tarsen har samma längd. Vingarnas pennor är mörkbruna, stjärtens däremot svarta (utom de båda mittersta, som är grå). Totallängden kan bli upp till 14-15 cm. Vingspannet är 23-27 cm. En vuxen fågel kan väga 23 gram.

[redigera] Läte

Mycket högljudd och har ett flertal olika kontaktläten. Sången är ljudlig och genomträngande och består av en serie visslingar.

[redigera] Utbredning

Arten förekommer i Skandinavien till omkring 60° nordlig bredd och i norra Ryssland. Chansen att se dem är störst på vintern. På sommaren flyttar de till svalare platser.

[redigera] Biotop

Nötväckorna lever parvis eller i mycket små sällskap i skog, helst där höga träd är blandade med lägre, men kommer också fram till bostadsområden. Den är flitigt i rörelse och håller sig gärna nära andra fåglar, framför allt mesar och trädkrypare, som den börjar stryka omkring med under hösten.

[redigera] Levnadssätt

Nötväcka

Nötväckan klättrar bra uppåt, nedåt och åt sidorna. Den lever av insekter som den hittar i trädens barkspringor. På hösten äter den också av säd, frön (gärna fettrika frön som solrosfrön och körsbärskärnor), nötter, ollon och liknande. Detta kan de fästa i någon trädspringa och hacka sönder för att komma åt kärnan, som de sväljer ned bitvis. Den sitter ofta på nöten och hackar. Den har stark näbb. Till vintern samlar den förråd (på flera olika ställen) i ihåliga träd, springor, tak o. s. v.

[redigera] Fortplantning

Sitt bo bygger nötväckan i hål (oftast i träd). Den använder gärna gamla hackspettbon. Är ingången för stor, muras den igen med våt jord eller lera till lämplig bredd.